- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Sjunde Årgången 1891 /
135

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o 17 ILUTSTHKltAD TIDNING KÖK UNGDOM OCH HAHN. 135

dratusendetal ocli plockat’ oss lefvande ocli
säljer oss pä torgen till stek. Så grymma
äro der menniskorna. Fråga svalan; lienne
ha barnen i Italien bundit med en tråd om
benet för att pina henne, innan de uppåto
henne. Hon råkade slippa lös, men inånga
andra pintes till döds.

Var icke rädd, sade jag, nu skall det
blifva bättre Hen 21 Augusti afsändes från
Stockholm ett bref till Italiens milda och
ädelmodiga drottning Margarita, med bön att
hon ville taga de nordiska flyttfåglarna under
sitt höga beskydd och förhindra alla
grymheter mot dem, när de hvila sig höst och
vår under resan i hennes rike. Brefvet var
underskrifvet af ’22 djurskyddsföreningar i
Sverige, ü i Norige, 2 i Danmark, 1 i
Ryssland och !> i Finland. Der fick drottningen
läsa huru stor skam det är för det sköna
Italien att så grymt behandla våra kära
sångfåglar och svalor. Och fastän den milda
drottningen visst ej kan sjelf hindra allt
öfvervåld, så skall hon få bistånd af alla goda
och rättänkande menniskor i sitt rike, och
de skola lära de grymma att blygas. Res,
lilla bofink, res trygg; du vet nu att du har
vänner 1 Z. T.

Gubben och haren.

et var engång en hare och en karl, som
skulle springa i kapp. För si, karlen
tykte att nog skulle hau väl rå på ett
sådant där litet kräk. Men haren skrattade
så, att öfverläppen säg ännu värre spräkt ut
än vanligt. Jaha. så bar det af. Men ingen
fick på långa tider veta hurudan utgången
var. Haren hade gifvit sig af till skogs igen,
och gubben visade sig inte särdeles talför i
saken.

Men en dag, när folket igen gick på och
trissade honom för att få veta huru
kapplöpningen utlupit, satte ban näfven bakom
örat och skrapade sig några tag, för si. det
lär reda upp tankegången Och så hostade
han och sade smått förlägen: jo, si det var
så, att när vi sprang uppför backe, vann
haren, och när vi sprang nedför backen, sä
tappade jag.

Och det lät så innerligt fint, att folket
inte blef stort klokare än förr, ty folket i
den socknen var just ej klyftigt. Men
gub-beu hade sagt som sanningen var ocli var
förnöjder och glad, ty sedan tick ban vara i
fred. och de frågade honom ej mera.

<1†>JV—-"i

Två gamla vänner.

ektor och 1’olle äro två gamla
gråspräckliga hundar i Köpenhamn, hvilka
stå i det ömmaste vänskapsförhållande till
hvarandra. 1’olle gjorde för tolf år sedan
Hektors bekantskap på gatan, och det blef
en vänskap för lifvet. Sedan dess har 1’olle
dagligen tre gånger på bestämda tider gjort
ett besök hos sin vän i hans hem.
Naturligtvis tillkännagifver han sin ankomst på ett
hörbart sätt, hvarefter vännen infinner sig
och blir behörigen „afluktad". Därpå sätta
sig de gamla vännerna bredvid hvarandra,
tysta och allvarsamma. De ha pröfvat
lifvet. Tankfullt blicka de framför sig, trygga
i känslan af, att det dock fins något som
består: en trogen vänskap. Dou under tolf
års tid dagligen aflagda visiten varar ungefär
en timme. Som två gamla, skröpliga vänner
följas de därefter åt till porten. Där taga
de afsked af hvarandra med en kort nos
ning och hvar och en går till sitt. Men
hvad rör sig i själen på dessa gamla djur?



Prenurneranternes sida.

En fiskarfärd.

Emil mil fetter voro t va goda värner. Ilen förin
var 14, den senare II är. Do liodde om somrarna pa
tvä villor, hvilka lågo nära hvarandra. Bilda voro
duktiga sjömän och hade hvar sin lilla l>ät med ett

segel. Ku dag beslöto de, art första vackra dag skulle
Emil komma efter Petter pa en fiskarfärd. 1’etter var
mycket otalig och tvkte, atl det aldrig ville blifva
riktigt vackert. Slutligen en lördag morgon uppgick
solen klar och strålande. lVtters första ord, da hau
vaknade, voro: Ar det vackert väder i dag V Du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1891/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free