- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Sjunde Årgången 1891 /
134

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öfversättning af Phaedrns; lian var väl rädd
att bli förhörd efter Andersson. Altså satt
han värkligen och fuskade, och det hade
lian gjort hela tiden kandidaten talat. .Ing
blef sä ond, att jag slog honom öfver ryggen
med all min kraft så det hördes ett
förskräckelsens tjut från IJerg, lians.

Kandidaten hoppade upp från stolen, och
hela klassen kom i uppror Hvad skall
detta betyda? sporde han. Är det
tacken? — Och innan jag visste ordet af. var
han nere från katedern, och jag fick èn
örfil, så det dansade för mina ögon.

Jag satt soui förlamad af skräck. Var det
jag, som skulle pryglas? Var det icke just
jag, som hade visat hur eländigt jug tykte
det var af Hans att. fuska? Jag glömde att
kandidaten naturligtvis ej sett hvad Berg
gjorde, men väl att jag slog.

— Sitt icke där och stirra! Hör ni!

Men dä blef det för mycket, alt detta:

jag blef så alldeles ifrån mig och visste icke
hvad jag gjorde

— Stolie, - skrek jag i mitt obändiga
raseri, och sä fick jag ett shig öfver nacken
så att. jag tumlade öfverända. Jag tykte jag
såg klassen sväfva som i en dimma och att
jag hörde klockljud långt borta. Det var
skolklockan som ringde. Timmen var slut,
och med boken under armen gick kandidaten
saktmodigt bort i sin slitna öfverrock och
sin bombarderade liatt. (Forts).

Sländans Nyheter.

— ,.Hösten är kommen; hör stormarnas
guy!’1 När Sländan berättar denna
märkvärdiga nyhet, kommer hon ihåg
tidningarnas brefskrifvare, som bruka berätta i
Januari att det iir kallt, i Mars att solen
skiner. i Juni att gräset växer, i Juli att det är
varmt, i Oktober att det börjar bli mörkt
och i December att det troligen snart börjar
bli jul Hvem skulle iia vetat detta, om
man ej fått läsa det tryckt?

En sådan sommar, som vi hade i Juli!
Hvad jag flög! säger Sländan. Och hvad vi
plaskade! säga barnen. Ännu stå badhusen
qvar vid stränderna, men badhanddukarna
ha fått tid att torka, och de nyfikna löjorna

ha förgäfves tittat efter ett par små ben,
som de voro sä roade att betrakta i vattnet.
Men den 28 Augusti, årsdagen af den stora
stormen Isüü, var ’24 graders värme i
skuggan. oeh då sägs det, att löjorna sett mänga
små ben sparka, med händerna i bottnen,
för att än en gång simma i sommar.

— Smultron och hallon ha funnits bra
nog. men det har varit missväxt på blåbär,
krusbär och kanske äfven på lingon
Hvarifrån skola vi nu lä bärgröt? Hjortron ocli
åkerbär äro altid rara i södra Finland. Pä
ron och körsbär ha också misslyckats, men
till cvärdelig lycka hänga äppelträden nu så
tunga af ett slags bekanta lödaktiga små
bollar, att grenarna vilja brista Alla
syltburkar äro i rörelse, och det sägs, att
vinbärsbuskarna blifvit, illa plundrade nu de
sista dagarna före skolan Man vet ju, att
skolbarnens sista fridag i hemmet är en
betänklig dag för allt, som i trädgårdarna
duger äta.

— Tisdag 1 September begynte skolorna.
Det var märkvärdigt roligt att äter fä se
sina gamla vänner. Några hade vuxit halfva
hufvudet längre sedan i våras, nästan alla
voro solbrända, och somliga hade ätit så
oräkneliga filbunkar, att. nian säg det på dem.
Många hade också nya tröjor och klädningar
lör att de förra blifvit för snäfva. Och
Sländan tror, att alla nu fått kurage att blifva
riktigt extra flitiga. När Lucia randas i
tidens fullbordau, skall hon blifva förvånad
öfver så många goda betyg.

Kanske mins någon Björkuddens
fåglar. Hela vintern ha sex talgoxar, utom
diverse andra, hvar dag spisat, frukost der pä
fågelbrädet. I sommar ha två bofinkar
varit dagliga gäster. Sländan törs visst icke
komina dem altför nära. ty dävet man huru
det går . . . knips, ocli adjö med sländan!
Men genom en glasruta kan man ju språka,
en utanför, en innanför. Och nu, när
bofinken snart packar in sin kappsäck för att
resa till Tunis eller Tripolis, hvar ban nu
håller hus om vintern, anförtrodde han mig
sina bekymmer för resan. Det är ingenting
med vägen, sade han, dtii hitta vi nog, och
icke heller äro vi rädda för hökar och
örnar, de få ej fatt. oss, men när vi sätta oss
att hvila i Frankrike eller Italien, då är det
värre. Då jagar och dödar man oss till hun

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1891/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free