Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 23
ILLUSTRERAD TIDNING FÖ K UNGDOM OCH BARN.
151
Lilla Mina är äfven litet hinderlig". I
början klöste, bet ocli slog bon ikring sig,
’lä något misshagade henne; rle andra barnen
voro alldeles förvånade öfver dessa vilda
fasoner. Nu är hon mycket mildare och
snällare, och om hon nu tycker illa vara.
går den lilla stackarn och söker ihop hvad
bon finner af sina ei/na till Hemmet med
förda tillhörigheter, kryper bakom en skärm,
soin fins i matsalen, kramar sakerna i sina
armar och lägger sig ner på golfvet med
dem, liksom för att söka tröst hos dein.
Sedan december ha åtminstone 12 barn
klappat pä vår dörr och bedt. om i iträdc,
men tyvärr ha vi ej kunnat taga emot någon
utom lilla Mina, hvars belägenhet var den
allra sorgligaste.
Kommer ni ännu ihåg lilla litas historia
som Trollslända!) berättade er för ett par
år sedan V Lilla lita. som vid 8 års ålder
redan blifvit bortauktionerad 6 gånger, och
som hade det så uselt, så man ej kunde
låta bli att gråta, då man läste om henne.
I Helsinge församling, som räknar mellan 8
och 9 tusen personer, finnes 7 i värnlösa barn,
sådana som lita 20 bo på fattiggården och
50 äro utackorderade som lilla lita, och då
det betalas endast 70 à 80 Mark oin året
för dem, kan väl hvar och en begripa att
det ej räcker långt, och att dessa små
stackare ofta nog få både svälta och slita ondt
på alt vis. Vore det ej skönt, om vi kunde
taga emot hälst en del af dessa sinä? .lag
är säker på, att Ilelsinge kommun gärna
skulle inackordera dem lios oss - men. vi
ha ju ej ännu rum för dem! Äfven
Helsingfors kommun skulle gärna inackordera sina
värnlösa barn hos oss — här finnes det för
närvarande 204 sådana — men rum, rum
behöfs, och naturligtvis mera medel till
underhåll, ty till och med 100
Markorn året kan man ej ordentligt kläda och
föda ett barn, och än mindre med endast 70
à 80 Mark.
Hvad skola vi då göra, för att snart
afhjälpa dessa smås nöd ?
Någon af er känner visst den snälla rika
farbror St. här i Helsingfors, som är ogift
men lär så mycket hålla af barn att ban
ibland bjuder en skara af dem till sig låter
dem roa sig af hjärtans lust och ej nog
härmed — han ger dem till på köpet hvar
och en en ask med konfekt att taga hem
med sig Känner ni honom? Ilar en af er
kanske fått vara med om en af hans
sagolika bjudningar? Oin så är, så ber jag er
gå till honom och berätta för honom om de
många små stackare, som knapt få äta sig
mätta, ej veta hvad moderlig vård och
kärlek vill säga. och som ingen kommer ihåg
att bereda någon glädje. — Jag känner ej
den snälla farbrodreu, annars skulle jag belt
säkert själf gå till honom, och jag är säker
på, att ban lika så gärna ville hjälpa dessa
små, som ban vill roa er. Läs denna
nummer lör honom och berätta för honom om
Paul Joachims Hemmet, så får ni se huru
glad han blir att. kunna hjälpa–-
I Augusti tillbragte jag 3 veckor i
Hemmet, medan fröken Åström for hein I ill
Österbotten att litet hvila ut. Det var en treflig
tid för mig, ty jag såg med fröjd hvilka
framsteg våra små gjort i alla hänseenden.
Och huru vackert de sjunga sen, och huru
många visor de kunna? Det riktigt förvånade
mig, huru till och med lilla 3 åriga Mila
kom ihåg orden vers för vers. fastän man
nog märkte, att hon ej alltid riktigt, förstod
hvad bon sjöng — men detta händer väl
äfven mången större här i världen.
Det gladde mig att höra, att våra barn
äro mycket ömma och medlidsamma mot
andra små, som ej ha det så bra som de.
Så berättade fröken Åström, att midt emot
oss bodde en fattig arbctarefainilj. I våras
blef fadren mycket sjuk i lunginflammation,
och då hustrun måste sköta honom, fans
där ingen som kunde förtjäna det dagliga
brödet, sä att barnen mången gång måste
gå hungriga till sängs. Detta hörde fröken
Åström, berättade det för våra barn och
frågade dem en dag, då de hade någon
favoriträtt till middagen, hvem af dem ville
försaka sin middag för en af dessa fattiga små
grannbarn. Flere röster ropade ,,jag. jag",
och bland dem äfven vår 7 åriga Hulda,
som förr alltid ansågs för ganska själfvisk.
Fröken tog henne på ordet och bad henne
själf gå efter den lilla hungriga gossen. Hon
sprang gladt efter gossen, som med
förtjusning satte sig till sin rykande välling på
Huldas plata. Men själf mäktade Hulda
ej se på, huru tle andra förplägade sig, medan
hennes lilla måge kändes så tom, så hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
