Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
NYA TIlOIiLSLÄNI>AN.
N:o 21
Bore fryser nog än ibland,
Möre svettas vid Kongos strand,
Men sà länge har Ax nu gråtit,
Att de två sina barn forlåtit
Och godvilligt ha unnat dem
Att hushålla i nordens hem.
Möre, han har en liten gläder
Solskenstös, som han kallar A.r,
Vann om hjertat och mjuk som vax.
— Flax, sad’ Bore, min gosse fin,
Spring och köp mig sju pund kinin!
Jag har frossa, så tändren huka.
— Ax, sad’ Möre, min lilla flicka,
Jag forgås här af svett. Spring snäll.
Köp ett isberg ål mig i qväll!
F/ax till fötter och Ax på tå!
Och så möttes de båda två
/ apteket, det der vid hörnen.
Der provisorn och fläkteràrnen
Ständigt gäspa i kapp, för att
Ingen sofvit i ro sin natt.
Hvad befalles? — Kinin, sju pund,
Och ett isberg! — Ah, håll sin mund!
Skrek provisor)!, i sömnen villcr.
Och så vägde han några piller.
Men då hände, att F/ax fick is
Och all Ax fick kinin precis.
— Hvad för något? skrek Bore flat.
Is åt mig? År du vild, krabat?
Vill din fader dn platt förgifta?
Vänta, slyngel, jag skall dig skrifta!
— Och så stängde han vid Nordkap
Stackars F/ax i ett isbergs gap.
Möre gjorde ej bättre tnin,
— Hvad? Du hemtar åt mig kinin ?
Skal/ jag svettas ihjäl, din kråka ?
Vill din pappa du sönderbråka?
Gå och köp mig för högsta pris
Strax ett berg vid Nordkap af is!
Stackars Ax gick med sorgsen håg.
Kom till berget, der Flax just låg,
Gret och gret der så varmt på isen,
Att den smälte som smör i spisen.
Ur sitt fängelse kröp nu Flax.
Hvem var glad, om ej han och Ax!
Icke kan man på snö och is
Lefva utan en hfcrtegris,
Nej, det vore som barn och torf a.
Och så blefvo de två derborta
Han en herre och hon hans fru!
Ja, det äro de visst ännu.
Barnen delat sitt hushåll så.
Att de tura der båda två.
Flax han breder nu halfva året
Hvita mattor på järnvägsspåret;
Ax hon städar sin stuga grön,
Skurar golfvet och sopar sjön.
Ingen tror hur den li/la Ax
Smälter Borcs humör till vax.
Midt i drifvor, som kyrktorn höga,
Kommer hou ined sitt so/skensöga,
Och den stränge tyrannen går,
Gråter takdropp och nyser vår.
Så förunderligt går det till.
När en sömnig provisor vill.
An så botar han pippig måge
Med recept för eu söndrig tvage,
An så tystar han Borcs gap
Med ett isberg ifrån Nordkap.
Z. T.
Trehundrasextiofyra och en natt.
i r. K. Rnsegger.1
j]par liade fyra stora getter stående i
stal-let. och de getterna voro våra. Vi
voro fyra syskon, och vi och getterna hade
mycket gemensamt. De hade hvar sin lilla
krubha, därifrån de åto halm och klöfver,
medan vi mjölkade dem; var krubban tom,
fingo vi ingen mjölk Getterna hette:
oLillan" och „Spillan", „Tullan’ och ,,Krullan’1.
Lillan och Spill an voro miua systrars,
Tullan var min bror Jakobs, och K rullan var
min
Vi skötte getterna själfva och omhuldade
dem på bästa sätt. Om kvällarna, sedan vi
mjölkat dem, hälde vi mjölken i en stor
gryta, och mor kokade den åt oss. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
