Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
Häremot var nu intet att invända, men
erkebiskopen, som noga hade iakttagit
enkans hållning, vände sig till henne och sade
mildt:
— Något måste du dock ha gjort. Drag
dig till minnes och bekänn det utan fruktan.
Då sjönk den gråtante och darrande
kvinnan på knä och utbrast:
Det kan icke räknas för någonting, det
är så litet. Jag kunde icke härda ut att
höra, huruledes de stackars oxarne stönade
och jämrade sig vid hvarje steg, när de
måste släpa de tunga marmorblocken upp
för den ofarbara väg. som just här utanför
leder in till staden. Då tog jag min
sänghalm och all den halm, jag kunde komma
öfver, och jag jämnade därmed vägen för
de stackars djuren, som hvarje dag ansträng
des utöfver deras krafter. Det är allt, hvad
jag gjort och är det orätt, må kejsaren
förlåta mig.
Det blef tyst i den glänsande
församlingen af herrar, som hade dragit in i den
fattiga enkans stuga. Det lät ju nästan som
en saga, att hennes barmhertighet mot de
släpande lastdjuren hade hjälpt till att bygga
den strålande Aja Sofia. Men då man en
smula hämtat sig från den förvåning, som
bemäktigat, sig alla, lade erkebiskopen sin
hand pä Euphrasias hufvud och sade högtid
ligt: Hell dig, kvinna! Din barmhertighet
skall vara dig till välsignelse i tid och evighet.
Han befalde därjämte sina munkar att
uppteckna en liten berättelse om heuHé, som
hade hjälpt till att bygga den präktiga
kyrkan. Kejsaren tog därefter försorg om den
fattiga kvinnan, sora dock snart nog ryktes
bort från denna världen och säkerligen fann
plats bland de barmhertiga englarne, hvilkas
värf det är att lindra allt oförskyldt lidande.
Mer än tretton århundrade hafva dragit
hän från den tid, då den praktfulla kyrkan
byggdes. Den iir nu en turkisk moské. Alla
silfver- och guldprydnader äro borta Ett
tjockt lager af hvit kalk täcker öfver de
sköna kristna bilderna, öfver det heliga
korset. som bar världens Frälsare. Koranspråk
på väggarne utgöra uu kyrkans enda pryd
nåder. Men här och där. hvarest kalken
lossnar, falla brokiga och gyllene
mosaik-stycken ned, som af vår grekiska vägvisare
brådskande uppsamlas för att sedan säljas
till den nordiska resande, som i gula
saffians-totflor utanpå sina skor, som icke må
beröra moskéens golf, och försedt! med
sultanens firmiin. långsamt och allvarligt
skrider igenom Justinianii forna stolthet, den
himmelska visdomens kyrka, där nu turkar
mumla sina böner och andäktigt lyfta
händerna, när ett koranspråk inskärper Allahs
barmhertighet.
Allt är förändradt. Hvem tänker nu under
sitt uppehåll i Konstantinopel på kejsar
Ju-stinianus och hans praktfulla hof eller på
den glänsande utsmyckning han gaf åt sin
tids praktfullaste tempel?
Men legenden om den fattiga enkan
Euplira-sia och hennes barmhertighet mot de
stackars lastdjuren lefver och inpräglar ännu i
slutet af det lü:de seklet klart och tydligt
sanningen af bibelns ord: „ Saliga äro de
barmhertiga. ty detn skall ske barmhertighet."
På bärplockning.
Forts, frän N:o 20.)
o leu lutade redan åt vester, då våra
ungdomar efter slutad plockning voro
församlade på Aavikki-toppen. Alla kärl
voro fullrågade med bär. och hvar och en
kände sig nöjd med det vackra resultatet,
hvartill ytterligare kommo några orrar,
medlemmar af kullar, som funnits på holmen
och väckt Max’ uppmärksamhet med den
påföljd att de fått bita i gräset.
— Allt är klart, då? — frågade. Max.
Och alla ha ätit hallon tillräckligt? —
tillade Aili.
— Ja, ja, — blef svaret. — Jag har
till-ochmed ätit mig led på dem, — försäkrade
Inna.
— Marsch till båten då, — och
sällskapet troppade af.
Men då man koin till stranden, var båten
borta. Alla påminde sig stället, hvarest de
landat, men där fans ingen båt. Man gick
längs stranden för att so om man misstagit
sig, men förgäfves. Ingen båt syntes till.
Jo, där, ute på fjärden åt Y-s till, där gun
gade en på vågorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
