Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
NYA THOLLSLÄNDAN.
N:o 23
Nu bar Maja in kaffepannan. Då fick
Andreas tag i sina byxor. Men när ena
benet var pådraget, försjönk ban åter i tankar
Mamma väntade i det längsta, men då An
dreas aldrig kom, började bon slutligen dricka
kaffe. Andreas stod emellertid i fönstret
med tröjan i den ena handen och hårborsten
i den andra och betraktade sparfvarne, som
pigga och flitiga plockade upp sin frukost
på gårdeu.
Nu tror du kanske, att den här Söl-Måns
blef utan frukost till straff.
Nej. Maja blef tillsagd att hålla kaffet
varmt och täcka öfver potäterna. Mamma
sopade bort hvarje skorpsmula från duken,
så att det skulle se trefligt och inbjudande ut,.
När Andreas kom till frukostbordet bredde
han ut servietten öfver knäna och tog sin
knif. Den beskådades på hvardera sidan och
stacks betänksamt i smöret
Om jag noga skulle beskrifva huru
Andreas bredde sin smörgås, huru ban
uppmärksamt beskådade hvarje brödskifva, undersökte
hvarje potatis och med yttersta omsorg skar
köttet, benade ströuiingen och alt emellanåt
föll i tankar, skulle min berättelse blifva en
tjock bok. Men läsaren kan nu af början
gissa ungefär huru det gick till
På samma sätt var det med alt hvad
Andreas tog sig till, under dagens lopp. Detta
gick nu för sig, sä länge ban var hemma
och icke hade annat att göra än leka med
Tille, gräfva kanaler för regnvattnet och bygga
kvarnar.
Men då ban blef större och började gå i
skolan, blef det en annan dans.
Redan den första gången kom Andreas för
sent. Inuau ban klädt sig och ätit frukost
och långsamligen spatserat till skolan, var
icke allenast morgonbönen, utan också första
timmen förbi. Mamma, som följt sin gosse,
blef mycket förskräkt öfver lärarens barska
tillsägelse att Andreas måste infinna sig i
rättan tid. Lille Söl-Måns, stod själf full
komligt lugn. Han kunde ej begripa hvad
det var för en brådska. Var han ej med i
första timmen, så var hau ju med i den
andra.
Följande morgon stod mamma bredvid
sängen och förmanade ängsligt sin son att för
all del draga strumporna på och ej sitta och
fundera. Men nej, Andreas kom för sent
äfven denna gång. Så gick det morgon efter
morgon tills det vankades på tassarna. Det
var i den gamla tiden Då blef Andreas het
om öronen. Han hade aldrig fått smaka
riset förut och betraktade genom strida tårar
sina svullna händer.
Nu hjälpte ej annat, än att mamma med
svidande hjärta fick väcka sin gosse 1 timme
tidigare. Andra barn fingo sofva till klockan
sju, men Söl-Måns måste stiga upp klockan
sex för att hinna till skolan i tid. Stundom
måste han också ge sig af utan frukost eller
bara halfmätt. Skolklockan var obeveklig,
och tiden i ann Andreas ur händerna på ett
obegripligt sätt.
Det var nu som Andreas fick utbyta sitt
hederliga namn mot Söl Måns. Kamraterna
märkte snart att. gälde det lek eller allvar,
läxor eller bollkastning alltid blef
Andreas Hallonqvist på efterkälken.
En klar, vacker höstdag, skulle bela skolan
företaga en utfärd med ångbåt. Hvar och
en skulle medhafva en smörgås samt 25 penni
till att köpa mjölk Men innau Andreas
hunnit kläda sig, påtaga de nya blanka
stöflarne med höga skaft, äta frukost och lägga
iu sina smörgåsar i ränseln. blef klockan sä
mycket, att då han med makliga steg kom
ned till bryggan vid norra hamnen, var
ångbåten redan ett godt stycke ute på sjön, och
Söl-Måns fick gå hem igen med lång näsa.
— Gemena ångbåtar, som ni tid tjäska,
— mumlade Söl-Måns. —
Dagen var oändligt läng och mycket
tråkig, ty Söl-Måns kunde oj låta bli att tänka
på huru roligt de andra liade ute i det gröna,
huru de bullrade och lekte, bytte smörgåsar
och sjöngo. Och huru mycken smälek skulle
ban ej fä lida i morgon för det ban blef
efter! Tänk om ban skulle säga att han var
Sjuk och därför ej kom med. Nej, ljuga ville
Andreas inte Nog måste han bära smäleken,
men tråkigt var det. Fru Hallon tvist var
olycklig öfver att hennes kära gosse skulle
gå miste om ett så stort nöje. Hon ville
taga en båt och skicka Andreas efter. Men
det gick Andreas ej iu på. lian skämdes
för lärare och kamrater.
Samma otur hade Söl-Måns ofta. Hvar
ban gick eller stod såg ban alltid ut som:
Kommer jag ej i dag, så kommer jag väl i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
