Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 23
ILLUSTRERAD TIDNING FÖ K UNGDOM OCH BARN.
181
morgon. Kamraterna gingo förbi honom i
skolan. Och när han ändteligen tagit sin
studentexamen, ville han aldrig komma sig
till något embete. Stackars Söl-Måns, ban
kom alltid en timme för sent. Inte kunde
ban slå sig ut vid järnvägen, posten eller
telegrafen, ty där skall man vara mycket
flink Inte kunde ban blifva handelsman,
för då måste man vara mycket påpasslig och
bestyrsam. Inte kunde ban blifva lärare,
för då hade bela klassen somnat under hans
säfliga föredrag. Inte dugde ban vid banken
eller domarbordet., ty där måste man hafva
klara tankar och får ej försjunka i
funderingar. Så blef ban då renskrifvare, och en
mycket, vacker stil hade ban, men som ban
var långsam och renskrifning betalas per ark
kunde han ej förtjäna mer, än jämt och nätt
så mycket att ban ej svalt.
Mager och glåmig med en losliten rock
och lappade stöflar, gick stackars Söl Måns
omkring, fick stiga bittida upp och lägga
sig sent för attjiälst till någon del kunna
tillfredsställa sina arbetsgifvare.
Någon gång nå gamla dagar, tänkte han:
— om jag ändå i barndomen lärt mig att
vara litet flinkare!
Men nu var det för sent. Hans fingrar
voro styfva, hans ögon svaga och ban var
så stelnad i sina vanor, att ingenting stod
att. ändra. Maria.
Den svarta grisen.
(Från" danskan.)
Det
var en trädgårdsmåstar Rädis,
Sam hade en prisbelönad gris.
lian gick i stian eu dag förliden
Och fann, att grisen var icke i den.
Dä skulle man sett, hur han blef blek.
— Alin ryktbara svarta gris! — han skrek
Och tumlade om mot stians gärde.
IJatts fru kom farande, hvit om nos:
— Bevars, Rädisen, hvad är på färde f
— Ack, grisen, grisen, han år sin kos!
Madammen tappade all besinning,
Slet håret bort från. sin glesa tinning
Och tjöt, så hon lockade till sin sida
Elfva söner
Med uppskrämda blickar, jämmer och böner.
— För tappad! Förlorad! högt snyftar
Rädis,
— Ack, aldrig mera vi se vår gris!
—■ Där är han! — skrika de yngsta glada,
— Där borta vid sockenskräddarens lada.
Rädis flög upp sommen gummiboll:
— Minsann, är det icke vårt svarta troll!
Och man och hustru och elfva barn,
— Med käppar och rep, bortom stugor och
kvarn,
Framrusa och snubbla och snafva i risen
På jakt efter grisen.
Men töcken en utstuderad krabat,
Gör icke han hela kodiljen flat!
Med svansen i vädret åstad han sätter
Och kvickt öfver stubbar och tufvor sprätter.
Madamen pustar,
Och mästarn fntstar.
Svetten droppar från tretton näsor,
Barnens kinder få tusen klösor.
— Där är han! — Där är han! — de
skrika i kapp,
Och fara i väg öfver diken och gärden.
Där flyger en tojfel där trillar en knapp,
Men ingen har tid att ta upp den på färden.
Nu blir där i byn en faselig röra,
Alla vill skrika, och ingen vill höra.
Hundarna gläffsa och hönsen kackla,
Pojkarna upp på taken tackla.
Och man ocli hustru oeh elfva barn
Gå på som i kvarn
Bland skrikande ungar ocli skräflandc
gummor.
Skräddaren tror, att krig är på färde,
Ocli slår till allarm med pipor och t rit minor.
Smeden, som är en tapper man,
Laddar sin bössa, så fort han kan,
Snart skall nog fienden känna dess värde!
Käringar blanda sig med i striden
Med kvastar, och tänger och slefvar i hand,
Och skräddarn trumpetar: vårt land!
vårt land!
Öfver sten, öfver stock
Rädis och hans flock
Får skynda sig undan alt detta oväsen
Och söka sig skydd i en gammal katta.
Då se de åter sitt fyrfot a väsen
Åstad med svansen i vädret sätta.
Rädis och lians hustru och elfva söner.
De springa, som gälde det hittarclöncr
Med hattar på sned,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
