Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
N:o 1
kvar af det ängsliga pedanteri, med hvilket
hon fordom bemötte sådana oundvikliga brott
inot ordningen. Oin hon uppfostrat barnen,
så hade också df uppfostrat henne. Och
det var hon glad ät.
Nu ringde det, och med ett gladt utrop
skyndade tant Dika till tamburen. Tant Dea
följde långsamt efter, hennes tankar yingo
liksom i procession efter den hädangångna
vännen, som fordom muntert, skuttade
framför henne.
Dörren Hög upp, och de stormade alla in,
ifriga, glada, rödkindade efter resan.
Goddag! Goddag! ljöd det från sju munnar på
en gång. — Vi ha följts åt från Kervo,
jag liar sofvit hela vägen! — Puppa och
mamma bad’ hälsa Vi ä’ så trötta, vet
tant! — Voj, voj, Mabelle! — Och dylika
utrop susade tanterna kring öronen, så de
knapt fingo hälsa ordentligt. Tant Dika hade
i ett nu Effi i famnen och Fritz Amatus på
ryggen och ramlade hjälplös och skrattande
ned på en stol. Tant Dea var för upprörd
att kunna säga något, hon bara nickade till
dem och vände långsamt tillbaka till
gungstolen i sitt rum.
Sedan de första hälsningarna utbytts,
traf-vade alla in i sälen, där alt var så
inbjudande ljust och varmt. Fritz Amatus, nu en
lång drasut på 15 vårar, hade redan klifvit
några steg in i salen, då ban plötsligt kom
ihåg, att ban ej tillräckligt gnidit af stöflarna
[ni tambursmattan. Och han vände
beskedligt om ocli krafsade mattan en god stund
med stöfvelklacken, för hvilket ban mottog
en glad nick af tant Dika.
Kasse och Masse voro nu sjutton och
aderton år gamla, Kasse knubbig och kort som
en lagom stubbe, Masse sinalbent och
vipp-lustig, med sina glada ögon från förr. Effi
var femton och Kamilla 10 år, de gingo
ännu i korta kjolar och visste ingenting
förfärligare än att bli ansedda som „stora".
Hvad Eufrosyoe beträffar, gjorde hon alt
ännu skäl för sin forna benämning »lilla-,
ty hon var liteu och spenslig, och man tog
henne ej gärna för en ung dam. Kamilla
däremot var lång och välväxt, och skulle
icke det pojkaktiga uttrycket i ögouen varit,
och do korta kjolarna hade man lätt kunnat
tro henne vara en fullvuxen tärna.
Svante var den, som var sig mest lik af
alla. Närsynt och tafatt med långa ben,
som ständigt voro honom i vägen, var ban
blifven en riktig plugghäst, som t. o. m.
kunde glömma sin älskade fiol för de
latinska luntorna, livad ban skulle bli, hade
ban ej klart för sig, men alla andra kunde
svära på, att en bokmal var och skulle ban
altid förblifva, sak samma, oin ban hamnade
i en antikvarisk bokhandel eller i ett
kungligt bibliothek.
De slogo sig ned i salen och berättade
i munnen på hvarandra om julen och om
resan.
Och hvad sade Spirea, när hon ej som
vanligt fick följa med? — frågade Eufrosyne.
Jo, hon bad hälsa er allesamman och
sade att vi ej skulle få glömma vår klubb,
utan välja Kasse till ordförande. Och så
bad hon skildt hälsa Fritz, att hon litar på
att ban värkar för enighet och
sammanhållning i sin samskola.
Fritz Amatus såg smickrad ut. lian
bevarade i tacksamt minne Spireas alla lärdomar,
när han var „liten", och det var allom bekant,
att hans bästa kamrat på skolan var en flicka,
som hette Tliora
— Det. blir tomt nu efter Spirea, - sade
.Masse med värklig saknad i rösten. — Inte
går någon af er, flickor, upp mot henne.
I detsamma kom tant Dika in. Seså, mina
ungar, nu sjunger theköket sin välkouistvisa
för er, och sedan vänta bäddarna. Jag tror
jag ej misstager mig i, att bägge äro
välkomna.
Hurra för tant, Dika! - föreslog Masse
på sitt forna uppspelta sätt, och så klefvo
de alla in i matsalen. Forts.
Trulsens dröm.
rr
1 ruts hade skr/innit den hela dag.
Därute fta blanka fjärden.
— Det
iir det gladaste, tycker jag
han sad’ — af allting i världen.
Med röda kinder och styfva l>en
I matsalen stod han färdig
Att st uf v a i sig som halft i sken
En smörgas, aptiten värdig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
