Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 1 ILLUSTRERAD TIDNING FÖR UNGDOM OCH BARN.
Gubben gick förbi, och efter honom kom
i!ii nämndeman med tvä. socknebor i ifrigt
tal med hvarandra. — Hvarför se ni så glada
ut? frågade tidens barn.
— Jo, vi beslöto p& sockuestämman i dag
att låna tusen tunnor råg och femhundra
tunnor koru åt. de nödlidande byarna, och
alla, både bönder och herrar, stå som en
nian för vårt land,
Efter dem kom en skara barn, gossar och
flickor, fråu en fest i skolan. Hvarför se ni
så glada ut? frågade tidens barn?
Skulle ej vi vara glada? Vi ha afsagt
oss alla våra äpplen och pepparkakor för att
köpa i deras ställe bröd och mjölk åt fattiga
barn Och vi ha haft så roligt, så roligt,
sora aldrig förr!
Sist kom folket ur kyrkan hela landsvägen
full. — Hvarför se ni så glada ut? frågade
tidens barn
— Vi ha hört en så vacker predikan och
sjungit Guds lof af bela vårt hjerta. Vi
kommo till kyrkan med många bekymmer,
vi tänkte pä nöd och fattigdom, dyra tider,
farliga tider, smädelser mot vårt land och
mycket annat, som vållar ofrid och sorg.
Men nu veta vi, att Gud allsmäktig håller
öfver oss sin beskyddande hand, så soin förr
öfver våra fäder, och utan Hans vilja skall
intet och ingen förmå göra oss skada. Och
nu veta vi, att vi skola vara ödmjuka,
pligt-trogna, arbetsamma och kärleksfulla och så
i Guds kraft gå det nya året frimodigt till
möte. Vi vilja stadigt stå fast vid våra
fäders lag, och öfver allt annat vilja vi stå
fast. vid Guds rike, pä det att lians vilja må
ske, såsom i himmelen, så och på jorden.
Skulle ej vi vaia glada!
Tidens lilla barn, nyåret 1S92, var bara
en meter långt, men så mycket förstod det,
att ett folk, som tänker och handlar så,
skall bo under Guds välsignelse och lefva
icke blott detta år, utan i tideruas tider.
Z. T.
Sidensvahnska bolaget.
Gudday igen.
-j|v^jet är länge sedan vi hört något om
d^f våra vänner i Sidensvahnska bolaget,
kanske vi hälsa på dem ännu en gång, eller
hvad mena ni? Tiden som gått, har icke
stort förändrat, dera eller lagt altför mycken
vishet till deras öfriga goda egenskaper, de
äro alt ännu lika glada, bullersamma och
sorglösa, som i fordna dagar. Endast att
tiorna i betygen blifvit något fler än förr,
tack vare tant Dikas stränga omsorg om
läxläsningen. Och det kunna vi ju säga till
våra sidensvansars beröm, att känslan för
plikt och ansvar begynt få stadigare rötter
hos dem, ju mer de växte upp och ju längre
de vistades under tant Dikas hälsosamma
tuktan.
Det var åter en väntansfull afton den 14
Januari. Dagen därpå skulle de alla komma
igen, alla, utom Spirea, som slutat skolan
och nu skulle vara ett år lieimna hos
föräldrarna och småbröderna.
Lamporna voro tända i de hein trefliga
rummen vid Andrégatun, och tanterna stökade
med ett och annat, som borde vara gjordt,
innan barnen kommo. Alldeles soin första
gången vi gjorde deras bekantskap. De
prydliga växterna, de bliindhvita mattorua, de
nystrukua gardinerna, alt var sig likt, men
någon fattades, som förr gifvit hemmet sin
lilla pepprade tillsats. Mabelle, den lustiga,
trinda, bjäbbiga Mabelle, var borta. Hon
hade dött under juldagarna, af för mycket
skinka, påstod tant Dika, och tant Dea
sörjde henne ined svart klädning och
krusflor kring hjärtat, om också icke kring
halsen Hon torkade sina ögon mellan hvart
hvarf hon stickade på sin strumpa, när liou
mindes huru Mabelle brukade trassla garnet
kring sitt ena bakben, och huru hon brukade
gläflsa och skälla af belåtenhet, när de
muntra sidensvansarna anlände.
Tant Dika åter med de klara ögoneu och
den raska gången, hon såg ut, sora kunde
hon aldrig åldras. Hon gick ur rum i rum,
kände pä lakanen i de färdigbäddode
sängarna, att de ej skulle vara fuktiga, jämkade
om rullgardinerna och såg till att i hvarje
rum fans tändstickor, ljus och rena
handdukar. Hon smålog för sig själf, när hon
tänkte pä att tystnaden i deras hem snart
skulle afbrytas af fri.-ka unga röster, att
mattorna skulle fläckas, gardinerna skrynklas
och skafferiet tömmas af sju storätare. Ilon
log, emedan det icke fans ett spär mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
