- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Åttonde Årgången 1892 /
29

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o 4

ILLUSTRERAD TIDNING FÖR CNGDOM OCH BARN.

29

olika bitarna ocb undrade, men de voro svåra
att tyda ocb t. o. in. mammas förmåga hade
cn gräns.

Gretas lycka var ett ymnighetshorn, fyldt
med pangar, men de hade den förargliga
förmågan, alldeles som i värkligheten, att falla
bort, huru varligt man än höll i dem.
Gumman Heddas (hon soin skötte barnens hem
i staden) förestälde en fin vagn med två
hästar för, där hon, bedröfligt nog, åkte allena,
och som man tykte ekipaget såg rymligt
ut, ackorderades ifrigt om framtida
åkturer.

Soin Heddas lycka var den sista mamma
hade att tyda, var hennes arbete slut. Alla
stodo i beredskap att gå till sängs.
Kvällens glädje var njuten i rikt. mått, och hvar
och en tog ined sig sin lye^i då han gick.

Jo, jo! Mamma stod ensam kvar och
tänkte på huru många det är som ej ha någon
lycka att taga med sig genom lifvet, eller,
rättare sagdt, hur många som ej ha förmåga
att so och fånga den.

Ruth ....

Huru D:r Barnardo fick sin första
„Cottage" (enkel villa) till sin
barnby.

ten för mer än 25 år sen började D:r
^ Barnardo, den nu så välkända
människovännen, sitt svåra men välsignelserika
arbete bland de värnlösa och öfvergifna små i
Londons uslaste stadsdel — East-End. lian
tog dock i flere års tid endast vara på
gossar, tils en dag en liten pilt kom till honom
med sin lilla syster vid handen och sade:
„Snälla Doktor, tag min lillasyster med, hon
har ej heller något hein!" Doktorn gifte
sig snart därpå, och han och hans tinga
hustru började nu samla i sitt eget hem de
små hjelp- Och skyddbehöfvande flickorna.
Kn förmögen vän upplät ett stort gammalt
landthus — Mossford Lodge — för det unga
paret, som flyttade dit ined sin stora
barnaskara.

Men småningom insåg Doktorn att detta
hopande tillsammans af flickor, detta
kasernsystem ej var det rätta, ty de kunde ej alla

sysselsättas på ett enkelt och naturligt sätt
med husliga göromål, som dock är ett bland
de viktigaste uppfostringsmedel för flickor,
isynnerhet bland den samhällsklassen, soin
skall uppfostras till tjänarinnor eller
husmödrar.

D:r Barnardo beslöt därför, att med Guds
och goda människors hjälp bygga upp
enskilda, mindre hus (cottage) med hvart, sin
husmor och ett mindre antal flickor uti

Ilan skref härom uti en veckotidning —
the Christian — men fick endast spott och
hån till svar Till och med hans bästa
vänner afr&dde honom från detta företag,
hvilket dc tykte var nästan dårhusmässigt, då
ban ju ej hade någonting att börja med.

Själf tykte D:r B. dock. att om ban ej
kunde genomföra familjesystemet, så skulle
han alldeles uppgifva denna gren af sin
värk-samhct att upptaga flickor. —

Just då hände det sig att Dt B. skulle
resa till Oxford för några mötens skull. Vid
stationen i London träffade han cn person,
som var känd för sin fromhet — en bönens,
en trons inan, hvars ansikte vittnade om den
Guds frid. som härrskade uti honom —
Denne man skulle äfven resa till Oxford De
började samtala med hvarann och stego i
samma kupé.

Munnen hade troligen af Doktor
Barnar-dos sorgsna uttryck märkt, att det var
något som trvkte honom När de så sutto
ensamma i kupéu midt emot hvarann, sade
mannen; „Nå. herr D:r, hur går det med
ert arbete?" Doktor Barnardo berättade om
sina svåra bekymmer.

Deii främmande tänkte efter en stund, så
sade han: „Oin edra stora planer ej gillas
af Gud, är ni då villig att uppgifva dem?"
Doktorn funderade ett ögonblick och svarade
sen frimodigt och uppriktigt: ,,Om de ej
gillas af Gud, så vill jag gärna uppgifva dem,
ty jag vill ej arbeta utan Guds välsignelse."
„Nå, väl’1, sade den andra, „lät oss dä i bön
framlägga saken inför Herren." De föllo
tillsammans på knä i kupén ocb framlade
saken inför Gud.

Snart anlände de till Oxford, där de
skilj-des, men kommo öfverens att följande
morgon äta frukost tillsammans på hotellet, där
Doktor Barnardo bodde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1892/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free