Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
NTA TBOl.LSLÅJiDAN.
N:o 4
— och fördjupade sig åter i tidningen i hopp
att nu vara den lilla frågaren kvitt.
— Men mamma sade att kusken skall
resa efter hvetebröd från Sederi landthandeln
ännu i dag; kunde han inte få köpa tenn
åt oss? — suckade Walter med ett litet
svagt hopp.
Pappa var otålig öfver att bli störd och
svarade vresigt — kära barn, det är ju bara
onödigt bråk med alt tända brasa nu på
kvällen, och jag vet inte att det är något
nöje als med det skräpet.
Walter blef beklämd. Det såg rakt ut
som oin det. skulle gà i putten med hela
härligheten.
— Stöpte pappa aldrig lyckor när pappa
var liten gosse? frågade Walter med ett sista
döende litet hopp.
Den gången råkade Walter anslå en sträng
som gaf ton, ty pappa dröjde gärna vid
minnen från sin barndom. lian vek ihop
tidningen och lade ifrån sig piucemVn som
hade fasligt svårt alt hållas på näsan, då
han log.
— jo du, vi stöpte alla år lyckor där
hemma i den stora folkstugan i nedra våningen.
— Och det var roligt? — sade Waller
med en glimt i ögat, som visade att han var
säker om siu seger.
Jo, jag mins hur jag rusade upp till
mamma för att visa henne min lycka såsnart
den var stöpt. Och huru folket alltid till
först stöpte en lycka åt tomten innan någon
annan fick sin Med ett |judeligt .,tontun
kuva" och ett högt hurra fräste det smälta
tennet ned i vattenämbaret. Jag ser det så
tydligt för mig ännu, hur vi alla i spänning
stodo kring den stora stockelden och långe
Janne skötte stüpslefven Så det är väl bäst
att du går ned till kusken nu och ber honom
köpa hem en stång tenn ined sainma lian
ändå far till boden Jag hade alldeles glömt
hur det kändes i ett, tioårigt pojkhjärta, men
nu står det tydligt för mig igen och jag
missunnar er ej en liten oskyldig glädje.
Och så kom det tenn i huset och brasa
i matsalskakelugnen och visshet om att det
skulle stöpas
Midt i fröjden kommo äfveu Walles med
både Börje och Greta i släp. De voro litet
frusna, men tinade snart upp af värmen och
maten.
Alla samlades i malsalen. Tennstången
var delad, så det blef ett stycke åt hvar och
vattenämbaret stod och väntade.
Då uppstod ett nytt bekymmer Hvad
skulle man stöpa i? Den gamla slefven var
bortslarfvad och en ny kunde ej
åstadkommas i hast. Börje ref sig i hufvudet Så
fick han en idé, sprang i köket och
återkom med sillhalstret. Nedanför själfva
hal-stret fans en liten kopp för att uppsamla
flottet, och den fick göra tjänst.
Med viktig min begynte Börje utförandet
af det kära uppdraget att sköta slefven,
delade rättvist ut lyckan i jämna portioner
och svängde tennet ur sillhalstret med riktig
precision.
Ett namn och ett hurra för hvarje slef
tills mau kommit genom hela den långa
raden. Somliga lyckor blefvo hela och vackra,
andra gingo sönder. Och så är det nog i
värkligheten också Det är tyvärr inte bara
tcnulyckor, som gå i stycken här i världen.
När stöpandet var slut, skulle mamma
börja tyda lyckorna, det hade hon gjort
hvart år förr. Med högtidlig min höll hon
dem upp emot den hvita duken som ännu
låg kvar på matsalsbordet och såg på de
skuggor hvarje lycka bildade.
Lill Walters först. Det såg alldeles ut
som om en man från en lyktstolpe talat till
en hop folk nedanför. Walter blef röd. Han
hade så af alt hjärta velat att det varit ett
skepp, ty han hade ett. par gånger besett
Orion och af kaptenen blifvit bjuden på både
drufvor och annat snask, ocii nu drömde
han bara om att bli sjöman.
Bror Börjes förestälde en jakt, fast den
var litet otydlig, ty mamma kunde inte så
noga urskilja om det. var en butfeljakt i
Amerika eller en helt fredlig orrjakt här hemma,
men Börje själf trodde nästan säkert att det
var en buffeljakt, ty det lät stiligare
Marens lycka var högst komisk. Det var
två som stodo på en kulle och bara man
litet svängde på lyckan lutade de sig mot
hvarandra och kystes, med god inbillning
förstås,
Syster Annitsehas var i två stycken Det
ena var så tydligt en krona, det andra en
mops. Endera af dessa två skulle afgöra
hennes framtid, det var icke så godt att
säga hvilkendera. Mamma svängde på de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
