Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
NYA TROLLSLÄNDAN.
N:o 5
ur hålen i den nötta lädersoffan, likasom
fodret under lians slitna rockärm Klädet
på skrif bordet var af filder så bleknad t, att
solstrålarna ej mera förmådde pressa ur det
den svagaste skiftning af den ursprungliga
färgen. Trasmattorna på golfvet gjorde skäl
för förra hälften af benämningen och dolde
endast fläckvis det gropiga golfvet. Tapeterna
skiftade i snusbrunt och luktade tobak, ty
studenten var ej så fattig, att ban ej kunde
bestå sig en kardus då och då.
För resten bestod jnöblemanget, utom
soffan och skrifbordet af två stolar utan
ryggstöd, en säng, en kommod och en rankig
bokhylla.
Men oaktadt hans kammare sålunda icke
var af finaste slag,
trifdes studenten utmärkt
bra däruppe med sin
pipa, sina böcker och
sin gamla madam.
Denna hämtade hans
middagar i en sprucken
portör; frukost och
kväll höll han sig själf
med, d v. s han
kokade upp en mugg
mjölk på sin lilla
sprit-lampa och gnagde
därtill ett par sura
skorpor eller en jästbulle, *
alt efter som smaken
föll Tpå Han hade väl.kunnat bestå sig en
klick smör eller en bit lnetwurst till brödet,
men då hade han i stället fått knappa in
på kardusen och det hade han ej lust till.
Altnog: studenten hörde till (le
förnöjsamma här i världen och läste på sin
teologiekandidatexamen utan att stort bry sig om att
madamen grälade och att magen ibland ej
var riktigt mätt.
Det var bara en sak, soin förargade honom,
och det var ett möss, eller två, som drefvo
sitt ofog i knutarna och hindrade houoiu att
arbeta. Alt sedan ban flyttade hit., hade han
legat i fäjd med det mösset. Än var det
uppe på bokhyllan bakom de dammiga
grekiska och hebreiska luntorna, — hvad det
hade där att göra, kunde studenten
sannerligen ej begripa. — än var det borta i
knuten mellan soffan och väggen. Och hvad
det hade där att göra, var icke svårt att
gissa, eftersom det var där studenten hade
sina sura skorpor i en gammal pärtkorg.
Hvarenda skorpa han förtärde till sin frukost
var stämplad af mössets små fina tänder
Det lät oupphörligt kr . . . krr . .. krrr. . .
därborta i korgen, men innan studenten
hunnit uttänka en lämplig jaktinetod, var
mösset i säkerhet bakom tnpet.cn.
lian satte sig då vanligen ned att. liisa
igen, sedan han likväl först slagit
knytnäf-veu i väggen, så tapeten spruckit. Men han
hade knapt läst ett par sidor, innan han
åter hörde det förargliga kr . . . krr . . .
krrr . . . från ett annat ställe af rummet.
Detta var nu studentens dagliga kors, och
om han icke, som han hoppades om ett år,
var välbestäld adjunkt
någonstädes i en
förmögen landsförsamling,
så var det endast, och
allenast detta lilla
förargliga mössets fel.
En dag tog hans
tålamod ändtligen slut och
han beslöt att ej gifva
sig någon ro, innan
han hade orostiftaren
förpassad till
mada-’ mensslaskämbare.
Borta från kommoden
hörde han mössets
middagssignal, det höll
antagligen på med hans enda sparade
stearinljusbit. — Aha, tänkte studenten, nu har
jag dig, min gubbe. Och så rusade han upp,
gaf kommoddörren en spark, och lade sig
belåten framstupa på golfvet för att höra
pä fångens klagolåt därinne, lian lyssnade
med återhållen andedrägt, mon ingenting
hördes, och vid närmare eftersyn befans
mösset icke hafva väntat på sparken, utan
i god tid hafva dragit sina färde.
Studenten reste sig förgrymmad, tog
stearinljuset och stälde det på bordet framför
sina ögon. Här skulle det åtminstone icke
fre-ta mössets snåla måge, tänkte han.
Kvällen kom, lampan tändes, och
studenten satt åter fördjupad i sina luntor. Men
ban var sömnig i kväll och latmasken
naggade honom i mungiporna. A-a-u! gäspade
han, lade armbågarna på bordet, hufvudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
