Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 5
ILLUSTRERAD TIDNING FÖR UNGDOM OCH BARN.
37
på armarna och somnade bort från denna
världens examina och förargligheter.
Vips, ett, tu, tre var mösset framme,
plirade efter stearinljuset, såg den sofvande
fienden, Itvisslade efter sin bästa vän och
bjöd henne på stearinkalas. Och när
studenten vaknade, var ljuset afgnagadt in på
veken, men af de bägge snyltgästerna såg
han ej ens svnnsspetsen. Forts.
Klockspelet i Loretto.
Höli ini sk Legend.
Från norskan.
f]|Eor många hundra år sedan lefde i Prag
en fattig enka llon var flitig och
sparsam, men de måuga barnen slukade all
hennes förtjänst till sista skillingen. Hvar och
en vet, hvilken mängd klockor som hänga i
tornet till Lorettokyrkan i Hradschjn #J, lika
många som klockorna voro enkans barn.
Och därför kallade hon sina små till , Guds
moders suiå klockor i Loretto". Men de
riktiga klockorna i kyrkan kunde icke den
tiden spela melodier soin i våra dagar, de
kunde bara berätta livad tid på dagen det
var. De största af dem slogo timslagen,
de näst största halftiinslagen, men de allra
minsta pinglade hvarendaste kvart, Alldeles
på samma sutt gick det på för enkans egna
„småklockor". Den största af dem hade
något så när lärt sig vänta och vara tålig,
men de minsta, de gjorde sig påraiuta hvart
ögonblick. Den fattiga enkans enda
förmögenhet bestod af ett snöre, på hvilket voro
uppträdda lika många silfvermynt soin där
fans bain i huset. Den hade de fått i
fad-dergåfva af sin gudmor, och de voro af
olika storlek, alt efter barnens ålder, ända
från en stor speciedaler för den älsta till en
liten skilling för den yngsta
Då hände sig, att en smittosam sjukdom
bröt ut i Prag. Farsoten härjade,
isynnerhet bland de fattiga, och där dogo stora och
små i tusendetal.
*) I)en gamla fästningen i Böhmens hufvudstad Prag.
Smittan kom också till enkans hus, den
äldsta gossen blef mycket sjuk, och hans
moder var nära förtviflan. Hon älskade sina
„småklockor" ända till afguderi, och tänkte
icke på, att för hvart barn, som ryckes bort,
faller en tung börda från dess moders
skull-ra F.n läkare hade hon ej råd att betala,
och visste för väl, att de ej annars skulle
hitta den långa vägen till hennes
vindskammare. Innan ett par timmar gått, |Ag den
äldsta gossen döende Modern löste då den
största pänningen från snöret och gick med
den till Lorettokyrkan. Strax därefter
begynte den största tornklockan ringa. Gossen
var död, modren hade lätit ringa hans själ
upp till den fader, som är i himmelen.
Dagen efter den äldsta gossens död gick
modern till kyrkogården för att se den
gemensamma graf, i hvilken hennes barn skulle
hvila jämte många andra. Då hon kom hem
fann hon sin nästäldsta, en vacker liten flicka,
liggande glödhet af feber och röd som en
ros. En stund stannade modern hos henne
för att gifva henne att dricka, så förde hon
det näststörsta silfvermyntet till Loretto och
strax därpå begynte den näststörsta klockan
att ringa.
Sålunda gick det, slag efter slag. Hvar
dag blef ett nytt mynt lösgjordt frän snöret,
hvar dag ringde den nästa klockan i
Loretto-kyrkans torn, och med hvar dag kom turen
till ett mindre silfvermynt och en mindre
klocka.
Den öfverväldigande sorgen hade nästan
gjort modern slö. Stum gick hon efter
likvagnen, som bortförde hennes små, och stum
kom hon åter tillbaka för att stå vid sitt
nästa barns sjuksäng Slutligen var eudast
den yngsta gossen kvar, en liten en, som
ännu icke kunde gå Då sjukdomen nu tog
rodnaden också från hans kinder, gick hon
med sitt sista barn pä armen och sitt sista
silfvermynt i handen för sista gången till
Guds moder i Loretto. Men när den minsta
klockan begynte ringa, då kände modern,
som om hjärtat på en gång blifvit slitet ur
hennes bröst. Nunnorna begrofvo vackert
den lilla gossen, och modern gick ensam hem
till siu toma kammare. Nu först märkte
hon att hou själf var sjuk. och kastade sig
ned på samma säng, där hennes små hvilat.
Där låg hon utan hjälp, utau någon som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
