Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 nya TROLLSLÄNDAN. N:o 5
— Jag får väj snurra ihop fyra toffsar
till, — sade Kainilla. — Mick skall ju också
ha en. I fr.ll inte tant Dea ville låna oss
salig Mabelles tolfa, ban var ju
hedersledamot.
— Tro aldrig, att, tant Dea vågar lämna
den reliken ifrån sig, — sade Effi, — hon
halden inlagd i silkespapper i en liten ask med
påskrift: Mabelles ordnmteckeii; jag såg det
sist hon städade sin låda Men adjö nu, mitt
herrskap, nu går jag och tar ihop med
algebran.
Lördagsmorgonen voro sidensvansarna tidigt
på benen och sedan de pluggat ett par
timmar, inmundigat ett par dussin smörgåsar
till kaffet, samt försett vägkoätpåsarna med
lika många, försiggick utskjutningen kl. 8.
Tant Dea sprang omkring, sedan de gått
och såg efter att de hade ordentligt på sig.
Hon hittade Masses ullduk, Kamillas muff,
och diverse vantar, och kom bestört med
dessa trojeer till syster Dika i matsalen.
— Hvad var det jag tänkte, sade hon
irriterad, — att de skulle ha för litet på sig.
Masse har ingen duk om halsen och här är
Kamillas muff, hon fryser ju fingrarna af sig
Inte tog Svante heller vantar och
allesamman ha de lämnat sina galoscher kvar. Det
var nu också ett öde, att jag ej såg efter
hur de klädde sigl
— Jag tror inte det är så farligt., — log
tant Dika; — Det är ju bara 5 graders köld
och våra sidensvansar äro inga pjäklås. När
de skola skida och sparka, hålla de sig nog
varma. Mins du icke huru den duktiga Ritola
skidade utau röck och väst och paletå, med
endast en ulltröja kring bröstet och den
ännu till öppen? De äro ändå förståndiga,
våra ungar, så inte tror jag de gä och
förkyla sig.
Men att lemna tjalo8ehcma hemma!
suckade tant Dea och skakade bekymrad sin
hvita morgonmössa.
Klockan var precis 2, när skrammel och
prat i trappan bebådade utfärdarenas
hemkomst.
— Jag föii/tls af törst, — skrek Masse
och störtade, utan att hinna kläda af sig till
vattenkaralinen i matsalen.
— Jag svettas ihjäl, — klagade Effi och
fläktade med kappan för att svalka sig.
— Jag har skrattat mig förderfvad, —
pustade Kamilla och sjönk ned på en stol.
— Och jag är så hungrig, att. jag måste
få tre portioner af hvar rätt, — bedyrade
Fritz Ainatus i det han genom dörren
sneglade bort till matsalen, om ej bordet ännu
var dukadt.
Stackars mina grisar, ni måtte inte
haft roligt alls, eftersom ni slitit så ondt.
Den ena förgås och den andra är
förderfvad och den tredje svettas ihjäl och den
fjärde är nära hungersdöden. Men ni voro
ju sex, hvar äro Kasse och Svante? Stubben
kom för en god stund sedan från sitt håll.
— Hvad begär du, tant Dika, — sade
Masse, som bält i sig tre glas vatten —
skall jag taga vara på min broder? Han
är under Svante den vises beskydd och de
trilla väl som bäst, i backarna på Thurholm
eller Degerö.
Medan sällskapet, schackmatta och
afdom-nade, sutto och lågo i alla möjliga
ställningar för att vänta på middagen, infunno sig
skidlöparena, som det tyktes, med alla
tummar i behåll.
— Gulle Svante, hur kunde du glömma
diua vantar? — sade tant Dea förebrående
och höjde pekfingret — och hur kunde ni
allesammans glömma galoscherna, det var
inte snällt gjordt af er.
— Galoscherna? — Pyhl Vi skulle ha
sparkat hål på två par hvar, om de alls
hållits på foten, — förmodade Kamilla. — Du
ser, taut lilla, att vi äro alldeles välbehållna
här; och att vi nu bara lefva i ett hopp och
en längtan, den att snart få middag.
Tro ni de gjorde skäl för sig vid
middagsbordet? Medan karotterna tömdes, gingo
munkvarnarna för förlig vind och alla hade
något att mala, att berätta och skratta åt.
Sparkarena hade sparkat i kapp och hvar
halftimme satt sig ned att hvila och knapra
på smörgåsarna. Skidarena hade gjort besök
i en torpstuga, trakterats med surt
svagdricka och underhållit gubben och gumman
med politiska nyheter, hvarförutom Kasses
ena skidrem farit sin kos och måst ersättas
af en bit säckväf och några nubbar i
torpstugan. Och lilla Stubben, han hade slängt
i Kajsaniemi backarna, tappat sin mössa och
fått den igen och lunkat hem efter 2
timmars nöje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
