Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 6 ILLUSTRERAD TIDNING
Alt detta ocli många liknande viktiga
äfventyr berättades omständligt ocli med smakliga
krydder för tanterna, som värkligen kände
som friska vårfläktar ocli en smak af snö
vatten vid deras hurtiga skildringar.
Eftermiddagen gick i dåsig hvila, men mot
kvällen kvicknade alla till och togo ihop ined
förberedelserna till klubbaftonen följande dag.
Klubben.
Det var ett högtidligt ögonblick, när
ordföranden, Svante Pingelbom, ringde i sin lilla
klocka och förklarade mötet öppnadt.
Föreningen hade mangrant infunnit sig, försedda
med sina klubbmärken, en liten brokig
sil-kestoffs på ena axeln och med all den
värdighet, soin anstod en så viktig fråga, som
sporten. Det hade öfverenskommit?, att Kasse
skulle referera skidsporten och Masse
sparksporten, hvarförutom de öfriga
medlemmarna, skulle genom diskussionen bidraga till
ämnets belysande. Tant Dika hade
intresserad tagit plats i en länstol, men tant Dea,
som fann att detta tillfälle förstärkt påmintc
henne 0111 den hädangångna Mabelle, vågade
sig icke mer än till hälften iuom dörren.
Ordf. Till ämne för diskussionen föreligger
i kväll om skidning och nparkstötl ....
nej stöttsparkning. Föreningen behagade
yttra sig; kanske vill herr Kasse först
uppläsa sitt referat.
Kasse (med trygg och godmodig uppsyn.)
Efter att helt nyligen hafva företagit en färd
med skidor i stadens omnäjder, kom
undertecknad till den slutsats alt skidningén är
eu af våra mest stärkande idrotter Ty icke
blott kroppen, utan också själen hålles i en
hälsosam spänning. Man ilar fram med
fågelns snabbhet, alla muskler äro spända och
ögat fixerar stadigt hvarje mötande hinder.
Slappas uppmärksamheten, så kan en sticka
på vägen bringa en på fall. Men med säker
blick och full själfbeherskning öfver sina
lemmar, kan man uppnå eu hög grad af
skicklighet och inga branter, inga skogar,
inga dolda stenar kuiiua då liäjda farten.
Just genom att kropp och själ hållas i samma
spänning, anser jag att skidsporten är
nyttigare, men också mer ansträngande än de
flesta andra sportarter.
Hvad hastigheten beträffar, så antar jag
FÖR UNODOM OCH BARN. 43
att 5 minuter per kilometer är ett godt rekord,
hvilket likväl kan öfverträffas vid ihärdig
öfning. Forts.
Studenten och det fiffiga mösset.
J<SMå blef studenten så ond, att han
lof-c^èf våde äta upp det lilla mösset med
bull och hår, när han fick tag i det. Han
slängde sin tjockaste bok i väggen, där
mösset hade sin tambur, och sparkade omkring
sig, som om ban haft ett dussin små odjur
att förgöra Sedan kallade han på madamen
uch talade till henne:
— Hör nu, madam, det måste bli slut
på det här, ty jag kan ju aldrig bli präst,
om iule det här mösset blir dräpt. Kan ej
madam ställa upp eu fälla där i knuten?
— Jo bevars, — sade madamen, — jag
skall ställa eu tallrik pä kant och lägga en
bit stekt fläsk till lockbete. På det sättet
har jag fångat, många möss i mina dar.
Sagdt och gjordt. Madamen gillrade ut sin
tallrik i ena knuten, och studenten låg vaken
halfva natten för att passa på ilet, glädjande
ögonblicket, när mösset gick i fällan. Pang!
där föll tallriken, och nu hade han sin fiende
fången! Studenten jublade och hade så när
skrikit hurrat midt i natten. Han funderade
styft huru ban skulle få mösset ihjälslaget,
utan att det ännu en gång skulle undgå hans
hämd. Slutligen fann han på råd. Han tog
eu vedklabb ur kakelugnsvrån, mättade åt
tallriken och slog till. Kratsch! sade
tallriken, slaget hade träffat dess ena sida och
den låg ini splittrad i hundra små och stora
skärfvor. Pip! sade mösset, i detsamma det,
tacksamt öfver befrielsen, kilade in i sitt
lilla hål igen.
Studenten trodde emellertid att pipet var
mössets svanesång och lyftade försigtigt upp
porslinsskärfvorna för att titta efter sin
af-dagatagna lilla fiende. Han lyftade en, två,
ja, ända till dcu minsta lilla porslinssmula,
men inte en prick uf mösset såg ban, och
det förvånade honom obeskrifligt.
När madamen kom in om morgonen,
beklagade hau sig öfver, att tallriken icke
dugde till uågot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
