Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
NYA TROLLSLÅ ND AN.
N:o 6
väl måste de väl stundom bekväma sig att
komma ned, ty en resande berättade, att
ban engång sett en sengångare simma öfver
en flod. Nog måste det herrskapet vara
mer än lofligt dumma, ty jag hörde af en
hotell kypare, som iigt en sengångare under
sex år,att, ehuru denna hvarje dag fick sin
föda af en och samma person, kunde han
hkväl aldrig lara sig skilja honom från
andra inäuniskor.
Det, måste jag säga, är ganska starkt 1
Från Ungdomens arbetsfält.
edan Sländan sist kom ut. har i vårt
land hållits både större och mindre
täflingar i skridskoåkning, skidning och spark-
stöttning, och det har varit glädjande att se
n.ed hvilken ifver ungdomen både deltagit
och följt med. Vårt lands äldre framstående
sportsmän har haft glädjen se att de ej skola
sakna efterföljare, och en och annan bland
de yngre har visat sig kunna fullt mäta sig
med dem.
När sakerna stå så, har det förvånat
Släu-dan att ingen täflingsskrift till den 26 Mars
om sport, ännu utkommit.
1 Borgå hölls 29 Febr en soiré till
förmån för ordningställaren af skridskobanan,
emedan företaget ej burit sig, och lämnade
den i ren inkomst 100 mk. Tillställarinnorna,
8 flickor, bjödos sedan af gubben på
kaffe-kalas i banpaviljongen
Nya TroUsländan. Greta A. har ytterligare
skaffat 3 prenumeranter, Nick 1. Tack kära
Sländbaru
♦ ■ -+M-
Prenumeranternas sida.
En fotvandring.
Vi hade beslutit oss för en fotvandring till
Kiijava-laks, Gertrud, Aino, Helmi, Kerttu, Elli och jag.
Klockan 7 pä e. ni. begåfvo vi oss af med
vägkosten inpackad i en korg som vi skulle bära i lur.
Luften var sval och vägen gick genom en vacker Irnkl,
som den sjunkande solens strålar förgyllde. Knappt
hade vi gått sex verst, innan Aino böljade klaga öfver
atl hon var förskräckligt hungrig, och dä vi andra
också voro det, lägrade vi oss på en vacker backe och
började äla. XSrod med lilel säll pa smakade
förlräff-ligl, (smör hade vi ej, ty del ämnade vi köpa pà första
nattställe). Då korgen blifvit litet lättare, fortsatte vi
vägen under muntert prat och skratt. Snart voro vi
också vid Ruskeala vägaskilnad, derifrån vi skulle
vända oss lill Kirjayalaks,
Nu blef vägen utmärkt vacker; så langl ögat kunde
nå, sag man endast höga bärg och djupa dalar.
Farten saktades betydligt och på de höga backarne måste
vi alltid stanna och se pà den härliga utsikten. O,
hvilken rikedom af olika trädslag i skogarna, björk, lind,
ek, gran och toll. Vi blefvo alt tröttare och derföre
var glädjen slor, då vi funno en liten stuga, där oss
erbjöds nattkvarter. Stugan var mycket liten men i
närheten fanns en »aitta», i hvilken den vänliga
värdinnan beredde sofplatser åt oss. Under liden klefvo
vi upp på en hög backe i närheten och njöto af
ut-sikteu, samt hörde pà näktergalens sång. Det var en
härlig afton. — Snart ropade värdinnan an bäddarne
voro färdiga och vi läto ej säga oss delta två gånger,
utan skyudade lill »aittan.» Värdinnan hade så trefligt
bäddat åt oss, en stor syskonsäng. Vi lade oss straxt,
men Nukku Matti ville ej riktigt komma, vi hade så
mycket att prata. Helmi fick göra bekantskap med en
silltunna, som hon hade fält lill sidokamrat. Snarl log
tröttheten dock öfverhand och vi somnade. Klockan
4 tiden vaknade vi af nil del regnade ill från »aittans»
glesa iak. Gertrud hade fatt en regndroppe midt på
näsan. — Det gör ingenting att del regnar, — sade
den hurliga Kerltu, — vi spänna upp våra paraplyer
och sofva tills det blir vackert väder. Hennes rad
godkändes och vi somnade ånyo, ehuru litet inodfällda,
länk om del skulle regna hela morgondagen, och vi
hade ännu nästan halfva vägen kvar lill Rauuilaks,
därifrån vi skulle fara hein med ångbåten Vstävä.
Dessutom skulle vi ju bese insjön Kistijärvi. Men nej; när
vi åter vaknade klockan 8, sa var det vackert
solskensväder, Vi klädde oss skyndsamt, Atö litet och gingo
vidare Nu var del då friskt och härligt, landsvägen
var ej mera dammig som i gar, och björkarne stodo
uppfriskade och sköna vid den vackra v ägen. Vi gingo
raskt framåt och kommo snart till Kirjavalaks kvarn, där
vi stannade en stund vid forssén och lyssnade på bruset.
Klockan 12 liden veko vi af pa en skogsväg, som
ledde lill insjön Ristijärvi. Från närinasle gård togo
vi en flicka till vägviserska. Vägen föreföll oss litet
lång i sommarhettan, men efter en limmes vandring
syutes redan blati skymta mellan björkarne och straxt
voro vi framme. — Huru vackert! — ropade alla på
eu gang. Vägeus mödor voro glömda och vi böljade
söka en båt för atl kunna fara ut pà Ristijärvi.
Kert-tus ögon upptäkte helt nära en bat men — den var
mycket dålig. Nå hvad gjorde del! Vi foro ändå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
