Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 SVA TROLLSLÄNDAtf. N:o 7
Föreningen har sålodes beslutit att uppskjuta
diskussionen tills herr Masse hållit sitt
föredrag. Får jag bedja herr Masse vara god
och börja.
Mosse. Men först måste jag ha ett glas
vatten. Jag känner mig, som fyld af torr
sågspån, sedan gårdagens strapatser.
K a ini/la (spetsigt.) l)et. vore bättre, om
du vore fyld af ditt föredrag,
Ordf. (knackar med klubban.) Jag ber
föreningen hålla sig till ämnet.
Masse (kastar en papperskråka på
Kami/la oe/i börjar, barskande sig:)
Mitt herrskap bar ju sett en sparkstötting,
så jag behöfver ej beskrifva den för er V . .
(Ja, ja, ropar publiken.) En lång, smäcker
kälke med fina former och lätt som . . .
som ... en „ärtspråta". (Publiken
fnissade, men återtog strax sitt allvar.)
Me-darna äro långa som ... ett par
ordförande-ben . . . (publiken kastade för jämförelses
skull en blick på Svantes hen, hvilka
blyg-samt drogos under stolen.) och baktill äro
de försedda ined ett fäste för foten
(Publiken : alt det där reta vi ju förut.) Ett
par stadiga stöd resa sig baktill, förenade
ined en tvärslå, så här, och tjänande till
stöd för händerna under sparkningen En
liten sits bestås också, där man midt i
vintern kan få se en ärtblomma i tior och
handskar, spira upp . . (Kami/la kastade
papperskråkan tillbaka och så skickligt, att
den träffade talaren midt på näsan.) Au . . .
hvad var det jag sade, jo, att det går
mycket bra an att skjuta kråkor med en
sparkstötting . . .
Nu brast publikens munterhet ohejdadt
lös. och ordf knackade förgäfves med
klub-bau och bjöd tystuad. Tant Dika skrattade,
så hon måste begära vatten, och tant. Dea,
som i dörrspringan hört det sista yttrandet,
stack iu hufvudet och sade: — jag kan
sannerligen inte förstå, hur det skulle gå till
Om en stund sansade man sig så mycket,
att Masse kunde fortsätta. lian tog på sig
en skenhelig min och yttrade, att det för
vånade honom, att en så bildad publik kunde
bära sig åt som ostyriga barn. Därefter
fortsatte han:
Hvad det beträffar att kunna afvinua
sparkstöttingen alla dess fördelar, så är sporten
hos oss ännu alt för ny för att man skulle
hunnit långt i skicklighet. Isynnerhet
undertecknad kunde lätt nog öfverträffas i
snabbhet, (blygsam min) emedan jag frestas till
en viss återhållsamhet af fruktan att sparka
sönder det tredje paret stöflar. Men så
mycket kan jag ändå säga, att. 4 à 5 minuter
per kilometer är ett ganska aktningsvärdt
rekord. Därtill fordras, att man har goda
bräddar på bakfötterna . . samt att man
låter benet gå som en pendel, så här . . .
(Masse sparkade ledigt med högra benet, så
att en patl i närheten fick fri skjuts till
andra väggen.) Man får ej hålla knäet
styft, utan mjukt skall det. gå, som om
knäleden vore en silkessnodd Hejsan bara,
hvad det går, när vägen är glatt slipad af
medarna. och jämn som ett golf. samt ma
gen inte altför rundligt bespisad! Uppför
backar går det visserligen med saktad fart,
men nedför sätter man sig bekvämt med
armarna i kors och låter stöttan ineda af
bäst ban vill — åtminstone har jag gjort
så. Och när man så turar om med benen,
det ena först och det andra sen . . .)
Kjji (afbryter:) Kors, går det ej an att
sparka med bägge benen på en gång?
Masse ... så ... så . . hvad var det
jag ville säga? ... Jo, att så har man en
ganska mångsidig motion Och när man så
låter det gå, i kapp med en häst eller en
isvoschik, så där en två, tre timmar å rad
. . . fast så länge har jag visst aldrig
sparkat . . . så . . .
Kasse (afbryter:) Jag tror visst du
sparkat en half timme åtminstone, så det kan
vara tid att stanna pendeln.
Masse. Tyst du, tjockis, som har så korta
ben. att du aldrig kan sparka någon uppför
en backe! Ja, jag ville siiga, att då har
man en ganska försvarlig aptit vid
hemkomsten och känner sig, som om man vore utan
ben . . . soiu en benfri anjovis. Och
härmed har jag iiran förkunna, att mitt föredrag
är slut.
Ordf. Är det någon, som begär ordet?
Fröken Sideusvalin!
Tant Dika. Jag ville bara säga, att herr
Masse talar om att ha en försvarlig aptit
efter sparkfärderna, men eftersom detta
vitsord. åtminstone på min tid. ansågs vara det
lägsta, får jag inlägga en liten reservation
mot denna uppfattning af mina sidensvan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>