Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 9
M.1.USTI1K11 A[) TltlNINfl FUR UNGDOM OCH BAI|N.
71
ny, präktig stuga längre neil på vallén oeli
dit dordc vi flytta, ty i denna ville han icke
längre ho.
Dà dagen grydde och vi tittade ut, hade
vi full snöstorm. Att. gå till skogs, därpå
var ej att tänka, ty vi kunde icke hitta eller
uträtta något. Vi beslöto därför uppsöka
den nya stugan och slå oss till ro där, tils
vädret blef bättre. Detta var snart gjordt;
inen då vi kommo dit, funno vi tillbommade
luckor för fönstren och ett starkt lås för
dörren, alt så bastant, alt man icke utan
gröfre våld kunde slippa in. Det var dock
motbjudande att återvända till vår förra
bostad, hvarför jag föreslog Ola, såsom den
minste af oss, att krypa neil genom
skorstenen och sedan öppna för oss.
Hvarför icke? menade Ola Anders och
Han höggo ned en ung gran. på hvilken de
afhöggo kvistarna så. att ban dugde till stege.
Anders och jag stödde den, niedan Ola kilade
upp och kröp ned i skorstenen. Han kom
dock stråks upp igen och meddelade, att där
var muradt ett galler för, så den vägen kom
han ej in. Ilan kom nu ned och begynte
undersöka fönsterluckorna, om man icke
kunde los?a dem. I nder tiden gick Anders på
andra sidan stugan och upptäkte där att
uppe vid takåsen fans en liten glugg, men
om Ola kunde gå igenom den, var osäkert;
det borde dock pröfvas, ty vi måste in
Så gingo vi dit. Jan ansåg gluggen alldeles
för liten, men Ola ville försöka. Granen
flyttades dit, och Ola äntrade upp. Vi
frågade: tror du det går? — Ja, fresta t ka 11
jag, — svarade lian. Därmed aftog ban röck
och väst. Hufvud ocli axlar kommo in, men
vid höfterna tog det emot, och snart under
rättade ban oss, att ban satt fast. — Jag
kan icke få något tag med händerna att
draga mig framåt, och knifven och tobaks-
dosan taga emot, då jag skall ut — Och
därvid begynte ban sparka och stöna
förtvifladt.
Anders och jag stodo där alldeles rådlösa.
Hvad skulle vi göra? Ah, dflr brast
remmen, som fasthöll knifven, och nu slank Ola
in. Det var som om en svår tyngd fallit
från mitt, bröst. Det. dröjde en stund, innan
Ola lät höra af sig, men så rasslade det i
fällbonis låset, regeln sköts från, och där
stod Ola, litet sotig och illa titltygad, men
frisk och kry. Hurrah! Vi kommo in i en
stor, rymlig och snygg stuga, där vi snart
knuffade upp fönsterluckorna ocli fingo
brasan tänd. Det var annat kvarter än det
förra; Vi gjorde snart trefligt därinne, och
så upptäkte vi, att där också fans en
bakugn i muren Den elda vi i kväll, föreslog
Anders, — så få vi varmt hela natten. Det
var ett godt förslag och då det äfven,
ovan-ligl nog, fans spjäll, skulle vi ju få det
ännu bättre.
Snöstormen fortfor att rasa, så att vi
hade all möda att genom de hopade, lösa
drifvorna draga hem vårt förråd af ved, men
det gick försig. De många kvällar vi suttit
i haifmörker, hade gjort mig vis, och jag
hade sedan den tiden några ljus med mig,
så att vi hade det gladt och ljuset i stugan
hela den långa mörka kvällen. Inemot
Hgg-ilags gjorde Anders upp eld i bakugnen,
hvilken han sedan stoppade full af ved. I
sängen fans halm, och där slogo karlarna
sig ned, medan jag spände upp min
hängmatta, nu fyld med hö, hvilket vi funnit i
en lada. Där mådde jag godt. Jag hade
spänt henne midt på golfvet för att undgå
drag och fukt från de kalla väggarna.
Anders, som fyrmästare, hade skjutit spjället
för såväl spiseln, som bakugnen, ilà vi släkte
ljuset och lade oss.
Prenurrieranternes sida.
Svalans sång.
AT
-Litt är tid vår uti stot danland
Med sol i grönskande dalar.
Det blir så kvaft här vi Nilens strand,
Så mäktig min tàugtan talar:
Jag ville till hcmbyggd och fosterjord,
Jag ville åter til! högan nord.
Där tåras märkets för solens blick,
Men lif ur tårarna spirar.
Sin första grönska min dal ren fick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
