Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
nta trollslända!».
N:o 10
perukerna När de kommo ut i matsalen,
fiinn Kamilla en söt bukett af rosenknoppar
vid sin kaffekopp och tant Dika hade sytt
ott skolförkläde och Effi hade köpt en
annotationsbok i\t henne. Gossarna sutto vid
frukosten men reste sig alla och hälsade
med mera aktning än vanligt, och Kamilla
blef helt blyg, när hon skulle tacka Svante
för serenaden.
— Du kan tacka mig oeksft påstod
Effi, ty utan mig hade du slumrat
obehindradt till kl. 7 och drömt om
bröllopsmarscher och annat krims krams.
— Och att tant Dika skulle förrätta vig
Beihl — skrattade Kamilla och brände sig
i detsamma pä kaffet, så hon blef alldeles
röd i ansiktet. Forts.
<■—w ’«•—-i
n>
En misslyckad björnjakt
(Ur en gammal jägares minnen.)
4|i?\jupt in i skogen, två, tre mil från
Klar-älfven öster om Dalby kyrka ligger
Långsättern. (—sätern.) Otvifvelaktigt har
ban sitt namn däraf, att det är långt dit,
och icke häller är vägen den bästa. Men
har man knogat den länga stigen och
ändt-liaen hunnit fram, blir man glad. Är det
sommar, är där grönt och behagligt och man
mötes af gräs och blomsterdoft; är det
vinter, gläds inan åt att finna dc små
säter-bodarua, där man kan få sig en torr bädd
och en god brasa. Omkring Långsättern
trifvas och finnas alla slag af vildt. Där
i denna aflägsna mark finna djuren trefnad
och ro, ty blott uågra veckor under
sommaren bo människor där Jag kom under
många år till Långsättern, vanligen höstetid,
då snön just fallit för att söka björnar- En
gammal jägare »Präst—Janu och hans söner,
Halvor och Ola, förde mig dit De kände
väl till marken därigeuom att de hade
giller och snaror där och fiskade i
kringligan-de bäckar. Gubben kände till många
björn-iden, hvilka emellanåt voro bebodda.
Vanligen bodde vi, under de björnjakter jag
företog, en eller annan natt i sättern, och jag
hade där i förvar ett litet förråd af mjöl,
fisk, ui m. som icke så hastigt förskämdes»
Nu hade jag icke pä många är besökt
Långsättern, emedan jag skjutit bort
björnarna däromkring. Men så fick jag; en dag bud
om, att nu fans där en björn vid
Långsättern, och så snart jag kunnit rusta mig,
knogade jag med min hund Kulle den 18 mil
långa vägen till Dalby. „Präst Jans", Ola och
Anders voro mig till mötes och efter en dags
rustning togo vi den vanliga kosan från
prästgården öfver bärgen rakt på Långsättern
Skidföret var tungt, och snön lös, så att da
gen gick åt, för att hinna dc tre milen, vi
hade att färdas.
I skymningen kommo vi fram. Det, hade
börjat lindrigt snöa och blåste något. Vi
slogo oss ned i den vanliga, gamla, otäta
fäbodsstugan, där jag uppsatte min
hängmatta, hvilken jag nu för första gången
medförde till skogen. Men då jag ingenting hade
att lägga uti henne, var hon livarken bekväm
eller varm. Den natten frösö vi bastant,
ty vinden dref snö in geuoin väggarna, och
röken slog in, så det var ungefär så
obehagligt det kunde bli, och glada voro vi. dil
det dagades. Vår jaktplan var att först
uppsöka de gamla iden vi kände till och sedan
med hundens tillhjälp söka reda på björnen,
hvar ban än lagt sig.
Vårt första besök gälde Borrbärget. Det
är stort och vidsträkt, samt. beläget öster
om Långsättern. Snön hade under natten
ökat något, så att skidorna gingo tyngre än
dagen förut, men vi tröstade oss med att,
finge vi upp björnen, hade ban det icke
bättre iiu vi Det var arbetsamt att
komma uppför första afsatsen i bärget; i den
andra låg det första af de gamla iden ti
skulle undersöka Skjutfärdiga närmade vi
oss idet med hunden i band. Han afkoppla
des, kröp in, men kom snart ut igen. Idet
var tomt.
Sä .foro vi bela dagen från det ena
stället till det andra med samma resultat Mot
skymningen skrämde Rulle upp några tjäd
rar, af hvilka jag belt apropos fick skjuta
en Det var bela vår löu för det
dagsarbetet Under hemvägen till sättern ökade
vinden och snöfallet till en oroväckande grad,
och skönt kändes det att fä krypa in i vår
lilla koja sä bristfällig hon än var. Äfven
denna natt blef sömueu knapp, ty kölden
och röken voro mycket besvärliga Ola
omtalade, att det under sommaren uppförts en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
