- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Åttonde Årgången 1892 /
74

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

nta trollslända!».

N:o 10

rakt intet mer! Skall jag finska pengar åt
pappa?

— Hitta på något bättre!

Ja, då önskar jag åt Morsa en
risgryns-korf, åt Rinn en bilderbok, åt Sveru . . . .
ja, livad? . . . ocli åt mor . . . hvad skall
jag önska åt, mor?

— Sveru har sparkat sönder din gård,
och mor har skickat dig utan tröja i kalla
blåsten

— Nej, nej, Sveru skall få en ny mössa,
och mor skall få en bomullsklädning, så bli
de beskedliga.

— Du har önskat fyra gåfvor i stället
för en. Må vara, du får dera. Men nu har
du endast ett finger qvar. Önska nu något
rätt förståndigt åt dig sjelf! Venstra handens
lillfinger!

— Ja, säg nu, hvad skall jag önska åt
mig sjelf? Är det bra, om jag önskar alla
pengar i verlden, eller att bli kejsarinna,
ellor att kunna bela abcboken utantill, eller
att få ett par nya strumpor, efter mina gamla
ha hål på hälen? Eller att o ni
söndagsmorgnarna få två bitar socker till kaffekoppen i
stället för en? Eller . . . men huru skall
jag få oxen och korna och kalfvarna lyckligt
hem, efter här äro vargar i skogen? Om
jag snart hade alla tio välbehållna i fähuset!

— Der ser du dem vandra hemåt på
landsvägen. De skola alla komma välbehållna
och mätta tillbaka.

Gå de redan? Nej, vänta litet! Jag skall
önska mig något annat.

Din sista önksau är uppfylld. Önska
får du, så länge du lefver, men uppfyllelsen
står ej mera i din eller min makt. Barn
önska sig små tiug, der de kunnat önska
sig stora, men du har tänkt mera på andras
lycka, än på din egen Den gamla grå
stubben klandrar dig icke. Gå nu hem, och var
alltid Guds barn. så är du äfven naturens
goda barn. Farväl, lilla Syne!

När Syne kom med boskapen, stod mor
Friska med källarnyckeln i handen vid
rnst-hållarens grind Hou hade sagt åt
rust-hällaremor: flickan har låtit vargen taga två
kalfvar, dem måste vi betala, men derför
skall också flickan fä sitta sju dagar och sju
nätter^ källaren.

Rusthållaremor sade till Friska, sedan
hon räknat och mönstrat boskapen: de äro
ju alla här. Nej, se hur de blifvit feta, så
att de riktigt skina! Det är rent af ett
underverk ined det magra betet så tidigt på
våren. En så förträffelig vallflicka ha vi
aldrig haft.

— Men då har ju Sveru ljugit för mig!
utropade Priska. Sveru råkade just komma
för att önska sin syster mycket nöje i
källaren. Det. skulle man se! Sveru fick
qvast-käppen så grundligt på ryggen, att Syne
måste bedja för honom. — Slå honom intet,
mor! Kalfvarna voro borta, när Sveru kom
till mig på backen. Men de kommo
tillbaka.

Hela byn undrade huru rusthållarens kor
blifvit så feta; men ännu större blef
förundran, när följande morgon en vacker sadlad
häst stod på skräddarens gård. Hvems
kunde den rara fålen vara? Månne patrons
på herrgården?

— Det är din häst, pappa, sade Syne,
som ej kunde förtiga sin glädje. Nu får du
rida alla dagar.

— Skall jag rida? skrattade skräddaren.
Jo, det skulle se bra ut!

Åh, försök! sade Syne — Skräddaren
lät öfvertala sig, klef på hästryggen och föll
som en lappad vante i backen. — Aj, aj,
sade ban. Men det går väl bättre, när jag
fått öfva mig.

— Jag har fått cn bilderbok, ropade Rinu.

— Jag har fått ny mössa, skrek Sveru.

— Jag har fått en risgrvnskorf, jublade
Morsa

— Hvad i alla dagar! utropade mor
Priska. Jag har fått en splitterny
bomullsklädning!

Syne smålog tyst för sig sjelf, men de
andra märkte det. — l)u vet nägot, sade de.
Du visste något om fars nya häst. Berätta!
Berätta!

Syne stackare kunde ej ljuga, hon måste
berätta allt, som händt henne den
märkvärdiga dagen, när hon gick i vall med
rusthållarens kor Hon glömde endast hur god
hon varit mot djuren.

— Syne, sade mor Priska, du är ingen
dum flicka, du har gifvit mig en vacker
bomullsklädning. Du skall få gå i skolau
och börja i dug. Morsa vill sluta skolan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1892/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free