Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 10
illustrerad tidsiso för üngdom och barn.
79
jade brännas, öste Ola litet vatten på honom.
Slutligen ansågs ban gcnomstekt, uttogs och
profvades. Han var fullt ätbar, och
matsäcken därigenom i godt skick
Detta behöfdes väl, ty först natten till
måndagen slutade snöstormen. Måndags
morgon var himlen klar med frisk vinter. Långt
före dager voro vi ute och profvade
skid-föret, men snön var så lös, att det bar ned
med oss till nära knäet. På akt var ej att
tänka, ty då Kulle försökte gå, sjönk ban
in ända till magen Det återstod oss endast
att söka komma till byirden igen Vi visste
alt för väl, att detta icke var någon
småsak. hvarför vi hastigt rustade oss och gingo
raka vägen ned till prästgården Och så
svårt var föret, att vi behöfde 14 timmar
för att tillryggalägga de knappa 3 milen.
Då vi ändtligen uttröttade kommo hem,
sutto vi och språkade om huru det går till
i skogen. Säkert är, att jägaren får vara
beredd på både tur och otur Till den
senare är i de allra flesta fall väderleken
orsak.
Prenumer&D^ernes. sida-
KilU.
Sn hette en get, som vi lindé en sommar. — Värt
sommarställe lag ute i skärgården på en holme. — Vid
utflytningen medtogs geten. Mon betedde sig mycket
lustigt i balen, i hvilken hon fjrdes ut. Hon sprang
frän ena sidan till den andra, sä att båten var nära att
stjälpa och om vi icke skulle fått Killi bunden i aktern
af båten, sa skulle det kanske gått oss och henne
ganska illa.
Vid framkomsten stod var gamla farbror Arthur pä
bryggan. Han var mycket road af skälmstycken, sä
gammal lian var. lian aftog halten och bockade sig för
Kille, som besvarade hälsningen med många
Hickningar.
Genom geten fingo vi en mycket treflig sommar.
Vår gamla farbro Arthur gjorde mycket förtret ät Killi.
Hon var mycket arg pä hundar, isynnerhet pa sina,
hvilket kom vår farbror mycket väl till pass, ty hon
kunde mycket bra härma smn hundars skall.
Huii sprang bakom byggningsknuten och böljade
skälla. Strax rusade Killi eller honom och trodde att
det var en hund. Farbror fick da springa all hvad
benen höllo, och geten sprang efter honom. Hetta säg
mycket löjligt ut, så att vi böjjade skratta af hjärtans
lust. Engång hände del, att farbror klättrade upp i
en stor tall och böljade sk&IIo. Geten försökte dä alt
klätlra upp i trädet, men det kunde hon icke. fä
klippor och bärg, där var hon van, men icke i liäd.
Mon gjorde många försök alt nå trädets grenar, men
det lyckades icke. Dä lade hon sig ned vid trädet
ocli därifrån gick hon icke, med mindre Sn man
släpade henne med väld.
Killi hade mänga lustiga äfventyr Tör sig Sa hände
del engång, da vi sutto och åto, s:. hörde vi i köket
ett rysligt buller, och sprungo genast dit. Gelén hade
liuflat ned fran bordet en skäl med varm soppa och
fick den heta soppan öfver sig. Vi förde henne strax
ned Ull sjön, där vi doppade henne duktigt. Sen den
gungen stal Killi icke inera. Men hon hade likväl
mänga upptåg för sig, som voro myckel farliga för
henne. Hela dagen sprang hon omkring i skog och
mark, mot aftonen hemkom hon, ty da lick hon mat.
Ofta träffade vi henne da vi voro ute i skogen.
Högholmen hette en holme, som var blott med etl smalt
sund åtskild frun den holme vi bebodde, detta sund
var mycket grundt. En dag hade Killi, då det var
lågt vatten, lyckats vada öfver till Iiögholmcii. På
denna holme funnos flere villor och stor hönsgärd.
Skulle Killi blott sluppit in i hönsgarden, då skulle
icke myckel varit kvnr af den mera, men hönsgården
var omgifven af ett högt stakett. Killi påträffade
hundar, hvilka funnos pa holmén, men Killi fick icke fast
dem till stor förtret för henne. Om aflonen kom en
dräng hein med Killi, med en hälsning från ägaren af
Högholmeii, all härnäst Killi skulle visa sig på
Hög-holmen, skulle de skjuta henne. Vi läto da genast
hygga en hög gärdesgärd vid sundet. Sa tillbrakle
Killi sommarn med mänga andra äfventyr, soin voro
mycket lustiga.
Om hösten måste Killi slaktas Lill stor sorg för oss.
Ty det var svårt att hälla henne om vintern.
Friis.
En katthistorie!
Pä ett bruk som hette någonting och lag nagonstaiis,
bodde en läkare som hette Engdahl eller något sådant
dör. Doktorn var känd i hela byn för sin konst alt
kunna (länna kattor. När han någon stilla afton pil
något undanskymt ställe drog lill med en aria, som
blef besvarad af kattor, då ekade det i hela nejden af
kailinusik.
En ny jägmästare väntades till bruket. Nu viUe
ödel all öfven denna hade lärt sig den svarlärda
jatn-njngskonsien. Jägmästaren kuui. Hvarken han eller
läkarn hade den ringaste aning om hvarandras
personer, myckel mindre om deras konst all kunna jama.
Det var därpå som två af brukspatroncus egna gossar
roade sig med deras talanger. Jägmästarn tog in i
bottenvåningen, liikaren bodde pä vinden. Den ena
af gossarne skyndade upp till doklorn och utropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
