Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 nya trollslända». N;o 10
hösten. Gamla patron iir en förståndig
herre, han vill att barnen skola förstå
piiunin-geus värde, och därför ger han dem ej piin
niugar till skridskor och andra saker utan
låter dem alltid på et I eller annat sätt
förtjäna dem själfva och betalar hällre litet väl
-la, nu är det vår, och snart har jag dem
här. Då ha de mycket att berätta för
Gustafsson ! Ja, ja och en egen berså har
jag stält i ordning åt dem, och de komma
väl som vanligt på kaffe till min gumma
dagen efter de anländt.
Hon är mest svag för Elisabet, ty vår
Hicka hette Elisabet. Och när de sitta där,
alla och slamra, då snyter sig Gustafsson
så ingen skall se att det blir vått i ögonvrån
af att ungdomsglädjen tinar upp gamla
minnen.
Gustafsson.
OnO
En misslyckad björnjakt.
(Forts.)
2T|i stugan var nu mycket varmt. Jag låg
(g^, och vred mig och kunde icke somna.
Jag kände mig besynnerlig och märkte att
min puls var hög, och tankegången oredig.
Hufvudet kändes tungt, och då jag satte mig
upp, vacklade jag tillbaka. I detsamma
hörde jag en kropp rulla ur sängen. Med ens
fick jag alt klart för mig: här osade. Jag
kände den faran, rusade fram och slog upp
dörren, strök eld och tände ljuset. Ola låg
framstupa pä golfvet Jag bar ut honom,
kastade snö öfver ansikte och hufvud och
skyndade sedan in till Anders, som jag haf
tigt reste upp i sängen, Han såg förvirrad
på mig, men gjorde intet motstånd, då jag
tog houom om lifvet och ledde ut honom.
När ban åter kunde stå på benen, begynte
jag gnida Olas ansikte med snö. Han satte
sig snart upp och frågade, hvad det var åt
hufvudet på houom. Jo, nu blir du snart
bra, svarade jag, och därmed drog jag in
honom i stugan, ty då nu dörren stod
öppen, kunde ingen fara vara. Jag bad honom
lägga sig pà golfvet, under det jag drog
upp spjällen, Änders korn snart in. lian
var fullt redig och äfven jag var fullkomligt
återstäld.
Efter en half timme kunde vi tala om
saken och kunde icke begripa, att vi varit
så dumma Men två nätters vaka med
åtföljande obehag hade gjort oss korttänkta
Vi hade endast tänkt på, att vi uu skulle
få sofva lugnt ocb varmt i vår nya bostad.
Men äfven tredje natten fingo vi vaka,
emedan vi ej tordes stänga dörren, ty sii snart
vi försökte det en stund, begynte det osa
lera och kol. Vi hämnades på inuren genom
att elda honom ännu varmare och på detta
sätt blef han, sedan natten förflutit, torr
och osade icke mer. Så snart vi voro
öfver-tygade därom lade vi oss att sofva, ty där
ute fortfor stormen så, att vi icke kunde
erinra oss ha sett maken.
Vi kommo till Långsättern en söndag, och
uu hade vi onsdag. Vi frågade hvarandra,
hur länge vi voro dömda att vara kvar här,
men då ängen kunde gifva svar på den
frågan, togo vi vårt parti och sökte fördrifva
tiden så godt sig göra liit. Karlarna voro
ute och skaffade virke till träskedar och
slefvar, hvilka vi sedan täljde och utsirade
så vackert vi kunde och dat under pratade
vi och påminde oss våra jakter och ströftåg
under föregående år Dagen gick långsamt,
och då vi på torsdagen vaknade och sågo
ut, var vädret lika dåligt. Hvad skulle vi
taga oss till? Att. gå hem eller till Dalby
hade varit ett sätt. mon vi hoppades ännu
på bättring af vädret. Det var intet annat
att göra än fortsätta med täljning af
allehanda småsaker.
Vi hade hoppats, att fredagen skulle ha
„sitt eget väder", d. v. s. klart oeh vackert,
men den gången slog det icke in.
Snöstormen fortfor att rasa. Jag hade, trots det
»stilleben" vi förde, haft god aptit, så att
matsäcken hopsmält ganska betydligt,
hvarför jag beslöt tillreda miu tjäder. Anders
plockade honom och under tiden funderade
jag på, huru ban bäst. skulle tillagas. 1
fäboden fans en stor järngryta, hvari ban
kunde kokas, men vildt, som kokas i
järngrytor, blir oaptitligt. Något bättre borde
det bli. Nu fann jag det. Medan Anders
gjorde fågeln ren och fin, eldade Ola
bak-ugueu och så fy Ides tjädern med smör,
hopsyddes väl, lades i Anders stora stekpanna
och så in i ugnen. Sedan bands en af våra
nya slefvar på en käpp, och då tjädern bör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
