Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 nya tiiollsländan. N:0 11
de skvätta omkring krinp: backar ocli bärg. |
precis som lusten faller på, titan tanke på
stöflar, hattar och kjolar. Hur ile bli bruna
oin kinden, som kalfvens skinn och orädda
och våghalsiga som deras fyrfota embetsbro
der. Mammas förmaningar och pappas
förbud krypa in och ut genom öronen och ti 11
-och med kvällsvarden smakar inte dem, sora
hälst ville lefva på sommarluft och
saltvatten. Hur ofta har ej den besvärliga Maja
kommit med matbudet midt i de roligaste
lekar och snokat upp deras hemliga
gömställen bara för att säga att palten kalnar!
Sommaren är ändtligen här ined utfärder,
„badiplask" och filbunke i släptåg. Nu
gäller det att kappas om, hvem som blir den
friskaste och starkaste till hösten! Det fins
blott ett sätt att bli stark, och det är att
begagna den enkla medicin naturen sjdlf
bjuder oss: frisk luft, så mycket som möjligt,
kolla had, måttligt brukade, kroppsrörelse
och sund, icke kräselig föda. Detta står de
fiesta af er till buds, ni lyckliga, som ha
tillfälle att utbyta de heta gatorna mot
grönskan på landet. Konsten är att kunna njuta
det så, att ui ha godt däraf långt in på
vintern, trots läxor och andra ansträngningar.
Skutta gärna omkring som muntra
kalfvar, och njut af er frihet; företag
fotvandringar och båtfärder, fiska, simma, rödja
skogar och sköt edra trädgårdar, detta skall
nog komma er att se ut som friska rädiser
till hösten. Jag ser er alla för mig, pigga
tvåfotiugar och önskar ni måtte må, soui
kalfvar i gröngräset.
Er moster Sara.
GnO
En god hjälp.
(Från danskan.)
•jnC aPtønens var den sista i staden,
man kunde nästau säga att den låg
utanför, och därför var man enig med
kaptenen som alltid sade: vi bo på landet,
det kan hvar och en se, vi ha landsvägen
utanför dörren och bondgården strax
bredvid med storken Petter på taket Och det
var värkligen sant, ett stycke ofvanför
kaptenens vackra ställe låg en bondgård med
ett gammalt storkbo på ladugafveln.
Kapten Schmidt var icke mera i tjänst,
nu kommenderade han icke soldater, utan
gossar, och gossarna voro icke hans egna,
de voro inackorderade hos honom för att
gå i skola i staden och uppfostras af
kaptenen och hade det utmärkt hos honom och
hans fru, som de kallade tant Maria. Och
så var det med dem, att de sedan i lifvet
tänkte tillbaka på kaptenens lietn både ined
glädje och tacksamhet om de också, medan
de bodde där, isynnerhet i början kuude
bli rädda för kaptenen, när ban talade till
dem och dundrade med sin ovanligt, staika
stämma såsnart de gjorde det allra minsta
galet. Men då hjälpte tant Maria dem: hon
hade ett stort rutigt förkläde, som hon
kallade „gråt.förklädct", det tog hon på sig,
och så stack den stackars uppskrämda
gossen sitt hufvud under det, som en kyckling
under hönans vinge, medan tant Maria
hviskade: se så. gråt nu så mycket du vill,
men gör det bara tyst. Ty annars hör
Schmidt det, och då få vi oss, bägge två.
Du skall inte als vara rädd för honom, han
är pä långt när icke så sträng som han gör
sig. Dundra kan han, det är visst, inen
han låter aldrig blixten slå ned, nej, den
brukar han endast alt tända siu pipa med.
Kaptenen var nämligen en stor vän af
sin pipa, han var nästau icke sig själf, nar
ban ivj hade den i sin hand, och han grälade
också bäst med den i munnen Men bäst
smakade dock pipan, när han en vacker
sommardag gick i sin trädgård och
granskande såg sig omkring, om alt. var i ordning.
Och det, kunde man vara säker på, att
ingen trädgård i staden blef så välskött som
hans. Man kunde nästan tro, att ogräset
fruktade haus väldiga röst och därför icke
vågade sig upp. Kaptenen menade också,
att ordning var det viktigaste här i världen,
och det fingo gossarna lara sig. Hans hustru
sade på skämt, att i hans sex olika
spiklådor lågo spikarna med hufvudet åt samma
håll.
Det bodde också en annan pensionerad
militär i staden, och det var ryttmästar
Sabelsen. Han sysslade med ingenting och
var därför alltid på dåligt humör, lian
företog två regelbundna promenader, som lian
om vexlade med året rundt, och hvarannan
dag klockan 5,15 kom ban därför förbi kap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
