Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
98 NYA TROLLSLÄNDAN. N:o 13 & 14
öfriga två krypskyttarne ha uppnått gärdes-
gården, klättra deröfver, rifva hål i tröjorna,
men tro sig räddade, när de hunnit
landsvägen. Bedrägliga hopp! Flickorna ha
funnit en beqvämare väg genom grinden och
äro dem tätt i hälarna. Här är intet annat
råd: riedörren står öppen, gossarna slinka
in och finna ett gömställe i det mörkaste,
hörnet under logen.
Jagten afstadnar, flickorna hålla skrattande
råd livad de nu skola företaga sig. En af
dem, den längsta och mest snabbfotade,
Anette C., finner en bom, hvarmed riedörren
förr varit tillspärrad utifrån. Strax bommen
för, kil i märlan, och nu äro de två
förbrytarna fångade som råttor i fällan.
Hvilket nederlag derinne! Hvilken triumf
derute! Vi hörde dem skratta och håna oss
med alla upptänkliga skymford. Och att
icke ens ha en sten att kasta på dem från
vår eländiga fälla; så litet begrepp har man
vid elfva år om ridderlighet mot damer!
Slutligen hörde vi dem råga måttet med
smädevisor. Der var en, som då var på
modet från Preciosa: »Ensamheten mig ej
döljer" . . .
Nej, oss dolde ingen ensamhet. Aldrig
har en nedrigare belägenhet bragt tappre
röfvare till förtviflan.
Genom en väggspringa sågo vi, att solen
gått upp. Nu hade ändtligen våra
förföljarinnor blifvit sömniga, ty efter ett skallande:
godnatt, dröm om oss! tystnade sorlet. Allt
var lugnt, den segrande fienden hade gått
hem.
Då blef frågan huru de besegrade skulle
komma ur fällan. Dörren motstod alla anfall.
Redan förutsågo vi en treflig natt på bosset
i rian och, hvad som var värre, ett,
skam-flatt nödrop på morgonen, när folk gick till
kyrkan. Då upptäckte vi slutligen en lös
planka i golfvet till logen ofvanom oss. Här
var räddningen. Vi kröpo upp till logen,
klättrade ut genom gluggen och voro i
frihet. Men hur sågo vi ut ! Våta från diket,
mulliga från åkern, sotiga från rian, boss i
håret och kläderna, sköna röfvare!
Vi hade fått nog af att upprycka knytor.
För oss fingo flickorna sedan vara i fred;
Ett par år senare hände till och med, att
vi följde dem som beskyddare emot andra
röfvare, lika oridderlige, som vi varit förr.
Kan man gå längre i ädelmod och glömska
af det förflutna?
Louisa May Alcott.
För sländan af Alexandra Gripenberg.
För omkring 60 år sedan bodde i
Germantown i Pennsylvanien i Förenta
Staterna en familj Alcott. Där föddes 1833
en liten flicka, Louisa May. Hemmet var
fattigt och bristerna däri stucko kanske ännu
mer i ögonen i Germantown, än
annorstädes, emedan Germantownär ett slags
förstad till Philadelphia, hvars rikaste familjer
flytta dit ut till sommaren och ega präktiga
villor därstädes.
Slutligen flyttade Alcotts till Massachusetts.
Men icke häller där ville inkomster och
utgifter gå riktigt ihop. Louisa hade
emellertid vuxit upp till en rask och duktig flicka,
skicklig i kvinliga bandarbeten och
hushållssysslor, men dessutom hurtig i kälkbacken
och på skridsko-isen, på hästryggen och i
bollspelet. Hon hade nämligen flere bröder
och var van att deltaga i deras nöjen och
sysselsättningar.
En dag kom hon till sin far och sade att
hon ville gå ut i världen och själf förtjäna
sitt bröd, då de hade det så knapt hemma.
Jag tänker taga tjänst som tjänarinna
i ett förmöget hus sade hon. Det
lönar sig mycket bättre än att bli guvernant,
eller hushållerska.
Men, mitt barn, — sade den häpna
fadern, — icke kan du taga tjänst som piga.
du, en bildad flicka, med en sådans alla
behof och vanor.
— Ja, det ämnar jag göra, — svarade
Louisa oförskräkt. — Jag kan stryka, tvätta,
baka och alt hvad en piga skall kunna göra.
Dessutom är jag frisk och stark.
Hennes beslut stod ej att ändra, och
föräldrarna gåfvo med sig De skaffade henne
plats i en bekant familj, ty de ansågo att
de sålunda kunde vara säkra för att hon
blefve väl behandlad. Detta visade sig dock
vara ett misstag. Sedan nämligen familjen
i början krusat för Louisa och behandlat
henne som gäst, begynte den gå til! motsatt
öfverdrift. Frun begagnade sig af Louisas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
