Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 13 & 14
illcstkerad tidnin0 fö b unooom ocil hahn.
103
Ies fot, alin tade ban själf och for
hufvudstupa i rännan.
Ett fasans skri höjdes af alla som åsågo
detta. Man rusade till rännan, dock utan
hopp att kunna rädda gossarne.
Men Bruno förlorade ej besinningen. Med
ena handen höll han stadigt i Kalles fot och
med den andra famlade lian efter rännans
kant. Det lyckades och nu spärrade ban
fötterna mot andra sidan. Många sekunder
hade ban naturligtvis ej förmått motstå det
mäktiga vattnet, som brusade öfver honom
Men nu voro också sex par händer redo att
fatta tag ocli draga upp gossarne.
Så snart Bruno spottat ut vattnet som
rikligt strömmat in genom mun och näsa
och dragit några djupa andetag, vände han
sig till fadren och sade med en bedjande
blick:
- Pappa, det var för att rädda ett
människolif.
Jag vet det, min gosse, — svarade fadren
med tårar i ögonen och kyste honom på
pannan.
Lilla Kalle låg emellertid som död. Han
hade ett sår i pannan och var blek som ett
lärft.
Ahola Matti, som varit bogie upp vid ån,
hade hört om olyckshändelsen och skyndat
till.
Nog ha vi ju många där hemma och jag
hade gärna unnat honom himmeleus
härlighet, sade gubben, torkande sina ögon med
den trasiga rockärmen, — men nog hade jag
önskat honom en bättre död.
— Förlora ej modet, Matti, — sade
husbonden, som knäböjt vid Kalles sida och
höll på att undersöka haus skador. —
Gossens hjärta slår och såret är ej farligt. Vi
skola kläda af honoui och försöka få honom
till lifs. Fort hit med torra kläder!
Karlar och pojkar gåfvo villigt hvad de
kunde undvara och nu blef Kalle behandlad
efter alla konstens reglor. Så snart ban
kommit till medvetande tog Matti honom
varsamt i sina starka armar för att bära hem
honom.
— För honom till herrgården, — sade
husbonden, — frun är skicklig uti att
förbinda sår ocb blir han sjuk, skicka vi efter
läkare. Och du, Bruno, marsch hem och
byt om torrt på dig. Bed mamma gifva dig
ett par glas hallonthc och så i säng med
dig.
Bådo Kalle och Bruno repade sig hastigt.
De fingo icke ens suufva af sin kalla
doppning, men ärret i pannan fick Kalle bära
många år framåt.
Stockarne hade emellertid stält till dou
värsta oreda. Några hade lagt sig på
tvären och stoppade bela trafiken. Andra
tornade upp sig emot stenar så de bildade
vattenfall och springbrunnar. Andra åter hade
makat sig in i någon lugn vik och lågo där,
betraktande de andras nedfärd.
Snart blef det dock slut med dessa
olagligheter.
Husbondens kommandoord ljödo åter öfver
forsarnes dån. Båtshakarne flögo och
stoc-kame måste bekväma sig till att efter alla
konstens reglor segla ned till Lappajärvi.
Der samlades de alla till en stor Hotta och
roddes öfver sjön till hemstraudeu.
En dag när gossarne roade sig med att
hoppa från stock till stock pä den vid
stranden fastgjorda flottan, slog Ahola Kalle sin
båtshake i deu gamla kala stammen och
sade harmset:
Det här var den som höll på att bli
min olycka. Därpå tog ban ett skutt, stälde
sig på "den hala stocken och trillade och
rullade den i vattnet som om han velat straffa
den för sitt dumma tilltag.
Så mycket vet man nu, — sade ban sedan
på sitt, lillgamla sätt, att farliga färder
skall mail inte göra på barklös stam.
Maria.
Bref från en herrnhuterpension. *)
(Frlti norskan.)
G.*** lördag Jo augusti 1891.
jp^jf in kära Helga.
4cJ?- .la nu är jag ändtligen här!
— Känner ni G***? — frågade pappa
deu leende och bockaude portiern i
Centralhotelet.
— G***?–-har uog hört namnet
. . . ah, jawohl, dic G***.’ Btezetn henne
ich jedcnjulls . . . herrskapet önskar besked
•) Namnet från en religiös sekt i Tyskland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
