Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
nya tiiollsländan.
N:o 13 & 14
Nu öppnades damniluckan och vattnet
forsade ut, Dc fursta stockarue seglade
majestätiskt ut i ån under hurrarop. Nu
blef det ett lif! Vattnet, brusade. Pappa
kommenderade. Karlarne hojtade Där
buf-fade en väldig furustam emot en sten. Där
trillade en pojke i vattnet. Där fastnade
Baju-Heikkis båtshake i en stock och reste
vidare under allmänt skratt.
Några af karlarue, och äfven pojkarne., voro
otroligt skickliga uti att, stående på de
rullande, gungande stockarne, praktisera sig
öfver till andra stranden eller segla nedför
ån.
Ingen kunde dock förliknas vid Ahola
Kalle. Han var som en ekorre. Med sina
magra, bruna fötter kunde lian hoppa från
stock till stock eller stå och balansera på
en enda stam i låuga stunder. Han var
icke sà litet stolt däröfver och skrattade
muntert när ban gjort ett riktigt
mäster-skutt.
Bruno var också rätt skicklig. Han var
vig och sturk och hade i flere år varit med
vid hvarje fi öfning så ban hade haft tillfälle
att, öfva sig.
Klockan 8 stängdes dammluckan, pappa
gick hem på en stund, och arbetsfolket satte
sig invid en lada för att äta frukost.
Pippa-Eva hade anländt med sin stora sotiga
kaffepanna och nu gjorde man upp eld. Några
stekte strömming på glöden, audra torkade
sina kläder framför den präktiga brasau,
och snart spred sig cn skön kaffedoft i den
friska morgonluften, Väldig var pannan, men
tre gånger fick hon fyllas, innan alla fått
nog. Georg hade stuckit en tiopennis slant
i Ahola Kalles hand och nu satt äfven ban
stolt och glad och sörplade i sig den varma
drycken.
Efter en timmes hvila börjades filtningen
igen.
Alra roligast var det att stå bredvid den
stora rännan. Först seglade stockarne lugnt
och jämnt i åu, men ju närmare rännan de
kommo, desto hastigare blef farten och
slutligen ilade de med blixtens snabbhet genom
rännan och så på hufvudet i forsen. Där
hoppade de som pärtstickor en stund tils
de äter kommo till lugnare vatten.
Ett af de största konstyckena bestod uti
att, stående på eu stock, segla ända till
några famnar från rännan, sedan i rätta
ögonblicket hugga båtshaken i strandbrädden
och hoppa i land, medan stocken ensam for
genom rännan. Det hade nämligen varit eu
säker död att komma i rännan. Vattnet
flöt som sagdt snabbt, kanterna voro hala
och nedanför rännan funnos stora stenar
under vattnet. Bruno hade god lust att
pröfva pä detta konststycke, men pappa tog
honom i armen:
— Nej, min gosse, — sade ban
allvarligt, — du är icke nog skicklig därtill, och
sitt lif skall man ej våga för ro skull.
Bruno afstod från försöket, men ej utan
kuot.
Fram på förmiddagen började gossarne,
som ej voro vana vid detta arbete, att t rött nu.
Gustaf och Georg sträkto ut sig på marken
under en stor björk, och Bruno satte sig
på eu sten straxt invid rännans början.
Där kom Ahola Kalle seglande.
— Honom nekade ingen, — tänkte Bruno
litet surmuleu. Den trasiga rocken
fladdrade, knäna tittade ut genom hålen på
byxorna, men tvärsäker såg ban ut som
alltid.
Stocken var hal, det var en gammal stam
och en stor del af barken hade lossnat.
— Nu plumsar han bestämt i ån tänkte
Bruno. Men åu var ej djup här och ban
skulle nog reda sig, skulle få fatt i en annan
stock och klänga sig upp som en katt. Det,
hade ban gjort förr. Nu slog han båtshaken
i stranden för att hoppa i land. Men i
detsamma kom en annan stock och knuffade
till den där Kalle stod. Båtshaken gled ur
gossens hand och han tumlade omkull. För
att ej falla i vattnet tog ban fatt i stocken
och häugde sig fast vid den.
Släpp stocken, annars kommer du i
rännan! skrek Bruno och sprang upp.
Men antingen hörde Kalle ej ropet, eller
hade hau förlorat all besinning och i nästa
ögonblick var hau i rännan.
Bruno hade störtat fram när hau såg
huru det skulle gå och lutade sig öfver
rännan, för att få tag i den stackars gossen
och häjda honom.
Men Brunos stöflar voro våta, vattuet
forssade öfver stenen där ban stod och i
samma ögonblick ban fick ett fast tag i Kal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
