Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 13 & 14
illustrerad tidning för ungdom och barn.
105
sig att få mycket att göra, och en två, tre
barbenta barnungar, som sprungo längs
tåget och skreko: G*** Brelin, O** Brngeln!
Men, det var sant, klockan var ju icke 0
ännu
Frun vinkade ett al barnen till sig. —
Var så god, kära fröken måtte de smaka
er! Och härvid presenterade hon mig en
strut med de minsta kringlor jag någonsin
sett. Men bra smaka de och till en kopp
eftermiddagskaffe äro de rent, af förtrollande.
Nu lyftade man ned min stora koffert, och
strax hade vi en förhoppningsfull bärare på
hvardera sidan. — Till anstalten? Till
Gast-hoj’? Det faiis synbarligen inga andra
ställen att gissa på. Puppa gaf dem sina order
med orubbligt lugn och så bar det af med
dem och bagaget till ^anstalten", medan vi
på anvisningen: sista huset till höger vid
nedra allén — slogo in på vägen till
„Gast-ho/.u
Vi rörde oss med litet styfva lemmar längs
en oändligt lång hvit trädgårdsmur, som ledde
från stationen till en ganska ansenlig
trädgrupp, öfver hvars toppar vi skymtade en
väldig byggnad med två flyglar saint några
andra tak och skorstenar
Jag tillstår att modet sjönk i mig — kom
ihåg, att jag hade Bcrlir.s alla härligheter
lefvande i mitt minne! Tänk dig en stor
fyrkant, omgifven af en rad väldiga gamla
popplar. fyrkanten delad i åtskilliga mindre
fyrkanter genom suörräta alléer af körsbärs
och päronträd, låga hvita hus, alldeles
öfvervinna af vinrankor — drufklasarna hängde
pä eu del ställen alldeles ned till marken
— — och du har O4** för dig. Icke en
lefvande själ syntes någonstädes till.
— Det ser ju mycket vackert ut, — sade
jag högt till pappa och tillade inom mig
själf: och mycket tråkigt.
Hvilken välgörande stillhet, barnet mitt!
— utbrast pappa med tydlig ansträngning
att synas uppbygd I lit, tränger säkert icke
något al världens kif och split
Kaffet på värdshuset smakade utmärkt,
bullarna, smöret, huningen, ale var delikat.
Då vi voro färdiga med frukosten, förklarade
pappa, att nu skulle vi taga oss en lur ef
ter nattresan och sedau vid 12 tiden begifva
oss upp till anstalten, hvilket program vi också
samvetsgrant utförde
Vi behöfde denna gång icke någon
vägvisare för att finna vägen. „Die Anstalt11,
hvilken synes vara det, hvarom allting
vänder sig i G* *, är nämligen synlig från
hvilket ställe sora hälst, i byn, där den med sina
tre våningar reser sig som en annan Goliat
mellan de andra husen. På vägen inötte vi
en gumma med två barn och en gammal
gubbe med en hund, alla nickade och
ropade: yuten Tay! som om vi varit gamla
bekanta.
Dörren stod på vid gafvel, att låsa
dörrarna brukas mycket sällan här och
vi trädde in i en förstuga och därifrån i en
lång korridor, hvars hvitkalkade enformighet
afbröts af en mängd dörrar och klädskåp.
Ännu syntes ingen till, men ur 5 eller S af
rummen på sidorna hörde vi pianospel,
hvilket, då det als icke stämde till saramans,
erbjöd oss eu ganska tvivelaktig njutning.
Tänk dig ouverturen till »Hvita frun", en
vals af Métra, Chopins étuder och tyska
folkvisor föredragna på samma gång med större
eller mindre smak och färdighet! Det kunde
rakt lå lif i en skendöd.
Det är bäst vi gå i öfra våningen,
direktorn kan omöjligt ha sitt rum här nere,
sade pappa litet nervöst, och så gingo vi
upp i en annan gång, lika lång, lika hvit
soin deu nedra, med lika många skåp och
dörrar.
Mr i a Heber Hen- II. var hjärtligt
välkommen! Vi ha väntat eder alt sedan er
dotters saker blefvo hämtade hit i morgse.
Framför oss stod plötsligt en reslig herre
med hvitt hår. hvita polisonger och hvit
halsduk. lian gaf oss ett kraftigt handslag och
formligen smålog oss iu i ett kontor, som
såg lika ljust och väuligt ut, som ägaren
själf. Naturligtvis måste vi spisa middag med
bela pensionen; ilas Kind hade bäst af att
komma litet in i föihållandeua, medan
hennes kära far ännu var hos henne o s. v. I
detsamma ringde en klocka strax invid, så
jag hoppade högt på stolen.
Utanför hördes ett ljud som af ett
vattenfall; det var </it licben Kinder. som parvis
vandrade till matsalen, hvar klass, — eller
sal, suin det här kallas ined sin lärarinna
efter sig. Jag önskade att vi kunnat smyga
oss obemärkt iu med de audra, men nej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
