Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 TROLLSLÄNDAN. n:0 13 & 14
först då den stora skaran hade satt sig till
bords, förde direktorn oss högtidligt in.
Ja, det var något till sal, det! Men så
äta här också dagligen omkring 130
människor. I midten står en präktig flygel och
längs väggarna långa bord, ett för hvar klass,
således 6. Dessutom midt för den stora
ingångsdörren lärarinnornas bord och till
höger lärarinneseminaristernas.
Jag kände mig rent nf förkrossad, när i
detsamma 2G0 kvinliga ögon riktades på oss,
bara på oss. Direktorn tog mig vid handen
och förde mig fram till en äldre dam med
små skarpa ögon, som presiderade vid ett bord
för 17 18 unga flickor. Det var „ Schwester
Harenburg", under hvars kommando jag
framdeles skulle stå under våra „tyska dagar".
Pà de franska kommer en infödd
mademoiselle till oss. Den gråhäriga Schwestern, —
du vet, do äro alla bröder och systrar hos
herrnhutcrna, bad mig vara välkommen
och anvisade mig plats mellan en tjock,
ljus-hårig och blåögd flicka och en gänglig
skepnad med förnäma miner Jag såg med en
viss ängslan direktorn bortföra pappa till sitt
eget bord.
Nu inträdde ljudlös stillhet. Dcu blåögda
reste sig och framsade en bordsbön:
„Komm, Ilerr Jesu, sei unser Gast
Und segne was du uns bescheret hast!"
Därefter begynte hon hjälpa Schwester
Harenburg att servera soppan och först d£
alla ,die Ersteu", till hvilka också jag
räknades, voro serverade, plumsade hon ned
igen vid min sida och inledde ett samtal pä
god svenska, llon hette Hedvig Lundin och
var fråu Örebro, hade varit här två år och
skulle bli ett till. Så frågade hon hvad jag
hette och hvarifrån jag var, sade, att jag
måste niga för lärarinnorna, det brukades så
här. Flickan på min andra sida hette
Florence Rushford och var mycket otillgänglig
af sig. Så sade hon, att jag icke borde äta
mycket af soppan, uien hällre spara mig till
steken och äplekompotten.
Här stannade hon ändteligen för atfdraga
andan, men skyndade sig strax att fortsätta.
_llär funnos ännu fi norskor, - pä andra
och 4 pä tredje klassen, de två äldsta skulle
konfirmeras till påsken", o. s. v. Jag satt
emellertid och tittade bort till pappa, som
syntes trifvas utmärkt, och det var med
värk-lig bäfvan jag tänkte på, att ban om några
timmar skulle öfvergifva mig.
Efter kaliet i direktorns rum skulle vi bese
anstalten. I nedersta våningen har andra,
fjärde och femte klassen sina rum, två hvar,
så är där matsalen, två kök, domestikrum,
m. m I andra våningen är bibliotheket,
dessutom första, tredje och sjätte klassen,
direktorns rum samt hushållerskans och
föreståndarinnans, I öfversta våningen äro tre
stora sofrum, i det största ligga 50 elever
och några lärarinnor, i vårt 18 flickor och
tre lärarinnor, lika så i det tredje. Där voro
hvita väggar, hvita kakelugnar, hvitmålade
sängar med hvita täcken öfver, omålade golf.
Och på all denna hvithet sken soleu iu genom
vidöppua fönster, så det stack i ögonen.
Så finnas här ännu 3 musiksalar med hvar
sitt piano, tre b vardagsrum för lärarinnorna
och fyra sjukrum, där en anstäld
sjuksköterska residerar.
Klockan 7 reste pappa. Jag kände inig
outsägligt öfvergifven och började, för att
litet förströ inig. att packa upp mina saker
och ordna dem i mitt skåp, som stär i
korridoren vid sidan af vårt sofrum. Kl. 10
gaf mademoiselle Rouget, som hade aflöst
Schwester Harenburg efter kvällsvarden,
tecken till uppbrott. Vi samlade oss kring ett
af borden, medan „Abendscgcn" blef läst,
därefter knäböjde vi alla, medan den blåögda
läste Fader vår. Så marscherade vi parvis
upp till sofsalen, där gardiner voro fälda för
alla fönster. Alt pratande var strängeligen
förbjudet, och under ljudlös tystnad klädde
vi af oss. En af lärarinnorna stod i dörren
och väntade, tils vi alla hunnit i säng. Jag
somnade så snart jag hade lagt hufvudet ned
på dynan och drömde, att deu blåögda ville
truga på mig hela ämbaren med soppa och
bela bärg af uppskuren grytstek.
G*** söndag.
Klingelingelingeling!
Jag flög upp, sömntung och förvirrad. Rundt
omkring mig i halfskytnuingen rörde sig
hvitklädda skepnader med samma tysta brådska
soin aftonen förut, livad var på färde?
Hvarför ringde det?
Min sidokamrat, en rödhårig engelska, gaf
mig en vänskapligt påskyndaude puff, iuuan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
