Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 13 & 14
illlvstkekap tiunino fi’’ii vntihom ocil ba|in.
107
hon störtade ut genom dörren med uppknäpt
morgonklädning ocli den ena toffeln till
hälften pil. Den blåögda följde efter med
otrolig fart, t. o. m. den stiliga Florence
Uush-ford kom i kläderna med en större ifver, än
jag någonsin hade trott att hon kunde
prestera.
I ett nu var jag klädd och sprang efter
de andra ut i korridoren, ned för trappan
och bort till ett stort ruin, där solen sken
klart in genom öppna fönster. Små och
stora rusade om hvarandra, hvad i all värl
den gälde då denna kapplöpning?
Detta blef mig klart då jag kom iu i
rummet. Det stora bordet midt pä golfvet
var uppslaget med två väldiga vingar och
visade sig nu som en iuvcntiös tvättställning
med åtta tvättfat, alla upptagna af de
lyckliga, som hunnit först. De öfriga voro
dels upptagna af att kamma sig, dels af att
blanka siua skoplagg.
Hedvig vände sitt fat, så vattnet rann ut
genom ett aflopp i midten och vinkade alt
jag kunde intaga hennes plats, llon lät mig
förstå att hon mycket giirna ville tala, men
icke fick, något som jag als icke betviflade.
Därpå lånade hon mig sin spegel, ty här
fans blott en sådan för 18 unga flickor.
Inne på klassen satt mademoiselle och
väntade pä oss Jag kom ihåg Hedvigs vink
och gjorde en komplimang, med hvilken
själfvaste fru Pengel skulle ha varit nöjd.
Mademoiselle mönstrade flocken, om alt var
i ordning, och då klockan åter ljöd,
marscherade vi två och två ned i matsalen, där de
andra klasserna, med undantag af de minsta,
som få sofva en timme längre, småningom
samlades, hvarefter en kort morgonaudakt
hölls.
Jag var duktigt hungrig och gladde mig
åt en god kopp kaffe, men, kan du tro. den
tick jag inte I stället blef en stor kopp
rykande mjölk stäld framför mig jämte en
färsk bulle. Men icke ett tecken till smör,
kaffe eller socker.
Jag såg litet fundersam ut. — Du kan
nog få kaffe, men det är svagt, och du
måste hålla dig med socker själf, — hviskade
Hedvig. — Gör bara som jag! — därvid
doppade huii bullan i den varma mjölken
och åt med synbart välbehag. Jag följde
exemplet och tick for ett ögonblick en lef-
vande känsla af att jag igen var 10 år och
ät mjölk och bröd hemma pä Egeli.
Klockan var bara kvart öfver 7, när vi
åter hade intagit våra platser framför
pulpeterna. Till klockan 8 skulle vi nu läsa
öfver läxorna.
Jag väntade med en viss spänning att ^
mig anvisadt ett eller annat arbete, då ö
ren i detsamma gick upp, och en liten tlicka
pä mycket stammande franska bad om
niademoisulles tillåtelse att föra ,,den nya"
till Schvester Sprunck. På vägen
underrättade inig min lilla vägviserska om att
bemälda dam var rysligt sträng, alla hade
respekt tör henne, t. o. m. direktorn själf.
Del förvånar mig icke, tänkte jag, när
jag såg den manhaftiga skepelse, som kom
emot. mig, då jag inträdde i bibliotbekct.
Kalla, grå ögon, askblåndt hår och utstående
kindknotor var det, som först föll inig i
ögonen af hennes utseende. Rösten var en
mans, handslaget likaså.
Sätt dig, jag vill gärna höra dig i
franska. Försök att läsa tydligt! — Härmed
räkte hon mig „CoIoinba." Jag välsignade
i tysthet privat timmarna hos fröken Ilotl
och körde på med dödsförakt.
— Ganska bra. Öfversatt nu till tyska.
Jag säg förskräkt upp.
— Nä, blir det något? — Och jag
började igen med klappande hjärta och
stammande tunga.
— Icke så illa, kan få stanna i min klass.
Du lär till uästa timme verben pa uirc i
Ploetz, och märk väl, att du alltid
framsäger dina grammatikläxor på franska; jag vill
ej höra ett ord tyska under mina timmar.
Så skrifver du en öfversättning af stycket
17 och i onsdag fjorton dagar lämnar du
inig en själfständig uppsats. Ämnet är: au
com du feu. De böcker du behöfver får
du af din klasslärarinna. Adjö!
Alldeles förvirrad gick jag åter ut i
korridoren. Nå, det var åtminstone klart besked
och summarisk behandling! Men huru skulle
jag gå i land med detta? Jag tänkte på
Schwester Harenburgs ord kvällen förut: de
norska äro alltid af mina bästa elever, och
i språk äro de rent af utmärkta, — med
eu skarp sidoblick pa de 7 engelskorna. Det
vore ju förfärligt, om jag skulle komina
hennes ord och norskornas rykte på skam, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
