Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 15 & 16 illustrerad tidning för ungdom ocii ra iin. 119
ined höga jublande välkomsthelsningar
behöfver ej sägas. — Han var tiu deras egen hund!
— Och så. blef då Cajus för bela sitt lif
bosatt där i huset.
Och nytta gjorde han för sig det är
säkert; icke allenast såsom barnens kamrat
ocli beskyddare samt husets trogne ..gårdvar"
utan äfven på otaliga andra sätt,
exempelvis som gås- och hönsvaktare. Hvarken
hök eller kråka eller skata vågade någonsin
slå ner bland gåsungar och kycklingar, då
Cajus låg på vakt. Skatan var i synnerhet
föremål för hans lifliga antipati. Äfven oin
för tillfället hvarken höns eller gäss voro
ute, tilläts hon aldrig att med sin fot
beträda gårdens mark, dà Cajus var tillstädes
att förhindra det, ocli hvar hon för öfrigt
påträffades, jagades hon ögonblickligt bort; men
så hade hon ock så många gånger retat
ho-uoin, där hon suttit hånskrattande i toppen
af något närbeläget träd, att hon blott iick
njuta sina gärningars frukt.
Dà gåsskaran — sedan ungarne vuxit till
— drogo ut på äfventyrliga färder, än på
andras mark, där stenkastande pojkar hotade
med att knäcka benen af dem, än i hagar,
där räfven lurade, eller ued i den breda,
djupa ån, där de sorglöst simmade omkring
och med ett ironiskt kackel trotsade
ladugårdspigans alla försök att få hem dem —
huru präktig var ej Cajus att hafva med sig,
vid alla dessa tillfällen och huru lätt gick
det cj för honom att simmande mota den
ifrigt protesterande skaran till land.
Och huru väl lian förstod att hålla
hön-seu från trädg&rdslanden! Hade någon
tanklös höna, i hopp att icke blifva
upp-täkt, begifvit sig dit, behöfde Cajus bara resa
på sig, där han låg någonstädes i närheten,
för att fä henne att med ett nervöst skrik
geuast flaxa därifråu Äfven hos den stolte,
djärfve tuppen hade han lyckats injaga
respekt. Det var blott då Cajus var borta,
som den omtänksamme familjefadern
högljudt vågade inbjuda sin familj på maskkalas
i trädgårdssängarna.
Och Cajus var alt emellanåt borta. Än
var ban med ute på gärdet och hjälpte till
med att bära kaffe eller aftouvard ut till
folket; än skickades ban att hämta posten och
äu var ban med baruen och badade. Detta
seuarc var ett af liaus dagliga åligganden.
och när klockan var 11 på f. m. var Cajus
alltid den förste, som stod färdig att anträda
promenaden till ån. Att därunder bära
badlakan eller handdukar, var ett värf, som ban
ofta och med nöje åtog sig. Af Cajus fingo
de små flickorna också sin första
undervisning i simning, och till slut blefvo de riktiga
öfverdängare i Jiundsiro.’*
Under vintrarna, dà Cajus ej hade någon
egentlig vaktgöring, fick han mera odeladt
egna sig ät barnen och deras nöjen Då de
åkte bana eller på skridskor, var det särdeles
trefligt att hafva honom med i släptåg,
hållande sig fast i kjolen, och i snöbollskrigen
deltog han lika ifrigt som någon annan. Det
tillgick gemenligen så. att Cajus med ett
ryck i den hängande hårflätan drog ikull den
ena efter den andra af sina lekkamrater,
hvarefter ban med tassarna kastade högtals
med snö öfver de fallna.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
