Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 15 »fe Wi illlüätrkhad tidning fök unudom och barn. 121
Han gick till plantageögarcn och sade grå
tände: — min mor är död.
Hon dog ju redan för två månader
sedan, och hon dog ju redan en gång förut,
då du arbetade för mig i fjol, — sade plan
tagengaren, som kände de inföddes talesätt
Sä är det tant, som är död, hon var
just som en mor för mig, — sade Deesa och
grät. ännu mera. Där äro Utasmå barn efter
henne, de ha intet att. äta. om inte jag
fyller deras små magar. — Ocb Deesa lade sig
ned och slog paunan mot jordeu.
Af hvem fick du veta detta? sporde
plantageägaren.
Bref med posten, — svarade Deesa.
Prat, här har icke kommit post på en
bel vecka. Oå till ditt arbete!
— Eu farsot härjar i min hemby, och alla
mina hustrur ligga för döden, — snyftade
Deesa.
— Kalla hit Chihun, som kommer direkt
från Deesas hemby, — sade plantugeägaren.
— Chihun, har denne man någon hustru?
— Han? — sade Chihun och grinade
föraktligt. — Nej, icke eu af våra kvinnor vill
se på honom ens De ville hällre gifta sig
med elefanten.
Deesa* grät och jämrade sig.
— Gå strax till ditt arbete, — sade haus
herre strängt, — annars går det dig illa.
Nu vill jag tala biinmelens sanning,
utbrast Deesa med en plötslig ingifvelse.
-Jag har icke smakat bränvin på två
månader och jag ville så gärna resa bort och
få mig ett ordentligt rus, långt från denna
himmelska plantage. Sedan skall jag arbeta
igen
Ett flyktigt Ieendj gled öfver
plantago-ägareus ansikte. — Deesa. — sade ban, —
nu har du talat sanning, och jag skulle strax
låta dig gä, oin vi blott kunde göra något
med Mote Guj, medan du är borta Men
du vet, att ban icke vill lyda någon annan
än dig.
— Må himmelens ljus lefva fyratio t useu
år, jag skall icke vara borta längre än tio
små dagar. Därefter skall jag, vid min tro,
min ära och min själ, komma tillbaka. Ilar
jag den biinmelföddes tillåtelse att kalla på
Mote Guj i anledning af denna obetydliga
frånvaro? — Tillåtelsen gafs ocb på Deesas
skarpa hvissliug kom det väldiga djuret fram-
lunkande från skuggan af några träd, där
det tagit sig en hvilostnnd.
— Mitt hjärtas ljus, den berusades
beskyddare, maktens bärg, gif mig ditt öra,
sade Deesa stående framför elefanten.
Mote Guj lyssnade ocb hälsade med
snabeln. — Jag går min väg, — sade Deesa.
Mote Gujs Ögon lvste, han tykte om
utfärder lika mycket som hans herre. Man
kunde nafsa ät sig alla slags goda saker vid
vägkauten då.
— Men du, min söta gamla gris, måste
bli här och arbeta
Ögonen lyste icke mer, men Mote Guj
försökte se glad ut ändå. Han hatade
rot-uppryckning pä plantagen, det gjorde ondt
i lians tänder.
— Jag blir borta i tio dagar, du min
älsklighet. Håll upp det liär franibenet, sä
skall jag slå in saken på dig, så du förstår,
gamla padda från en uttorkad gytjepül.
Och Deesa tog en käpp ocb slog Mote Guj
tio gånger på fotnaglarna Mote Guj
grymtade och bytte om fot.
— Tio dagar, — sade Deesa, — skall du
arbeta, hala och draga upp träd med
röttenia, som Chiluiu här befaller dig Tag
Chihun och siitt honom upp på din nacke.
— Mote Guj krökte sin snabel, Chihun satte
sin fot i den och blef lyftad upp på djurets
nacke. Deesa lämnade Chihun den tunga
käppen med piggar, hvilken brukades för
elefanter.
Chihun hamrade med den på Mote Gujs
skalliga hjässa, och Mote Guj trumpetade.
— Var tyst du urskogens vildsvin
Chihun är din maliout i tio dagar. Säg mig
nu farväl, mitt hjärtedjur! O, min herre ocli
min konung, alla skapade elefanters ädelsten,
hjordens lilja, bevara din hälsa och var
dygdig. Farväl!
Mote Guj slog siu snabel kring Deesa ocb
svingade bonum två gånger upp i luften.
Det var haus sätt att säga farväl
— Nu skall ban arbeta, — sade Deesa
till plautageägareii. — Ilar jag lof att gå?
lians herre nickade, och Deesa försvann i
skog’ ii Mote Guj gick och drog upp
rötter. Chihun var mycket suäll mot honom,
men ban kände sig likväl ensam och
öfvergifven, Chihun gaf liouom en knippa örter
och kittlade honom uudur liakau och Cbihuns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
