Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 15 & lf,
127
Pristäflan i n:o 13—14
ijTLnom den utsatta tiden hafva endast 5
(gr, tättingar blifvit insända till Red. Af
dessa har ingen ansetts kunna förtjäna l:sta
priset, men 2:dm priset tilldelas signaturen
„Signes ros", 13 år, och tredje priset
Lirilirili, 15 år.
Ingen enda gosse har deltagit i tätlingen,
och vi hade dock hoppats, att gossarnas
intresse skulle kunna omfatta också andra
ämnen, än sport och krig och indianer! Nå,
vi få väl se en annan gång.
Prisböckerna skola inom kort tillställas de
pristagande. Tack skall ni ha, alla fem, för
god vilja och ett ärligt försök.
Pren urta eran tern es sid a.
För åtta år sedan.
Ja>
’aff var en liten flicka
om h’à och tio àr,
meil rosenröda kinder
och gyllne, lockigt hår.
I’ar glad som liten fågel
och fiög omkring som den
och tänkte uppå inlet,
förutom lekar än.
En dag jag sprang titi skogen
att plocka blommor, bär.
Jag sökte, sjöng och sökte
och var som hemma där.
Snart hade bär jag rikligt
och stor en blombukett.
Jag ville åter hemåt,
men del gick ej så lätt.
Jag sprang, jag_ gick, jag sökte
den slig, som hemåt bar,
men skogen tyst och enslig
och utan stigar var.
Sist sjönk jag trött på mossan
och brast i tårar ut.
Det började att skymma,
och kvällen led till slut
Då stod en liten gosse
med ens hell nära mig,
Så sorgsen, blek, förgråten.
Jag sadV »Hvad fattas dig.?"
lian sade: „Jag är hungrig
och utan far och mor..
De dött. — Jag gick från torpet
och nu i skogen bor.
Il/tr är så ensamt, ödsligt.
Jag sällan någon ser.
Mitt bröd tog slut: förgår,
nu hur jag intet mer.u
Då glömde /’ag att gråta
och glömde all min sorg,
bjöd gossen mina blommor
och bären i min korg.
Och han, han log så tacksamt
och såg med tårad blick
på mig och på buketten
och bären, som han fick.
Se’n förde han ål sidan
mig några korta steg.
O fröjd, där tåg ju hemmet
och just min sökta väg.
Jag hoppade af glädje,
såg efter gossen se’u.
Men han var då försvunn it
långt bort i skogen re’n.
Se’n såg jag honom aldrig, —
Säg hvem den gossen var!
En engel, skogens tomte,
en män ska blott och bur.’
Gull.
Bref under vingen.
Pihka Heikki. Den nanmförändring ilu föreslagit går
omöjligt icke för sig, emedan en ännu lefvande liusk
diktare redan bär denna pseudonym. Välj dig ett ai>
nat namn.
Elsa och Martha S. Ni äro väl nu på Malhildednl?
Vet ui, lilla Hjöro lmr varit här (lera gånger. Skri!
någongäng i Sländan till mig och hälsa Khea frän
Karin A—II
Sign ■ på Aiidom. Det var roligt, när du var här.
Rosa Miranda mar bra, hon har vuxit och jamar ej
mer sà förskräckligt. Skrif snart till
Karin A—11.
Eva B. Fiskars. Tack for bidragen, de få nog i
sinom tid plats i Sländan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
