Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
nya tiuil
lslämian
n:o 18
Slafven sprang till hästarnes plats och
frågade efter beyens älsklingshäst, Stallgossen
svarade honom, att iU beyen hade gifvit det
lifvercnskoiuila tecknet genoin att klappa
tre gånger i händerna, hade han fort hästen
lill honom. Ueyrn hade satt sig upp pil den,
sprängt åstad in i öknen ocli icke ännu
kommit tillbaka
1 första ögonblicket hade beyen stor lust
alt låta hugga hufvudet af vaktposten,
slafven och stallgossen, men då ban hade
betänkt sig litet, insåg ban. all detta icke
kunde skaffa honom det stulna tillbaka.
Dessutom hade lian ju själf blifvit bedragen, hvad
under då. oin vakten, slafven och stallgosseu,
som alla voro lägre väsenden än ban, hade
låtit narra sig
Tre dagar och tre nätter begrundade beyen
på hvilket sått stölden hade kunnat ske.
Men då ban blott därmed spilde sin tid.
beslöt ban alt vända sig till tjufven själf, som
ju skulle kunna gifva honom det bästa besked.
Han lät, bekantgöra, att om Salem ville med
dela honom eller ock själf komina och
berätta honom huru ban hade utfört den
omtalade stölden, hvars djürfhet bevisade, att
ban vore gärning munnen, skulle ban icke
allenast undgå straff, utan ock få sina
resekostnader godtgjorda ined 1,000 piaster Han
gaf sitt ord som museiman på. att Salem
efter att ha gifvit dessa upplysningar fritt
kunde draga bort igen.
Salem lät icke vänta på sig Samma afton
kom en arab till beyens tält och förklarade
sig villig ntt lämna de upplysningar man
önskade. Han såg ut att vnra omkring
tjugufem år gammal, liten och mager med en lif
lig och slug uppsyn. Hans dräkt bestod i
un skjorta af blott lärft. Beyen höll sitt
ord. luotiog honom, som han hade lofvat
och förpliktade sig all betala honom de 1,000
piastrarna om ban bevisligen sade hela
sanningen
Salem svalade, att det icke var pängarna,
utan lians önskan alt tillmötesgå en så stor
höfdings höflighet, hvilken lockade honom,
lians enda begäran var, att alt måtte
ordna^ på samma sätl soin den natten, då ban
begick stölden: vaktposten måste låta honom
komma förbi, och stallgosseu måste lyda
hans befallning.
En upptakt.
(Med liilil.)
’,j|/*ussc. Murre och Nasse voro sladda i
}-£). tjänsteutöfiiing på bakgården. De lekte
att de voro sundhe|.snämndcn som snokade
i alla gårdar och sågo till, alt skräpbogarna
voro städade. Det var inte så belt med
den saken, tykte de. Där borta vid
brunnen låg en gammal galosch, som
vederbörande befunno skadlig för hälsan, hvarför
ilen i tur släpades af alla lie till en
pnss-ligare plats vid tamburstrappan. Och niidi r
den stora rönnen hittade de en trasa, som
blåst ned från grenen och som nu ined
mycken oinständlighet slets i tre delar och
befordrades till närheten af skräphögen Här
och där låg ett ben eller ett nedfallet äple,
allting besnusades och släpades några steg
från sin förra plats Trädgårdssängarna
ge-nomgräfdes och befunnos vara oskadliga, om
man också efter den undersökningen inte
mera kunde säga, att. de voro i nxlmtlrttll
skick.
Den gamla stakakvasten vid
kökstrappan ansågs däremot vara af farlig
beskaffenhet. hvarför sundhets polisen genast, vidtog
med dess undanskaffande till bakgåiden.
Just, som den under mycket gläffsandc var i
färd härmed, hörde en af dem, Nasse, ett
prassel från deu stora korgen, i hvilken
sopor och ogräs brukade föras bort till koin
post högarna.
— Pass på! sade Nasse till Tusse,
här äro tjufvar i mossan i korgen,
menar jag.
— Sssch, tala inte så högt, förmanade
Murre, — vi skola anordna ett oväntadt
öfverfall och gripa dem på bar gärning.
Som Murre ansågs för den klokaste och
erfarnaste af bela suiidhelsniimiideii, beslöts
att lyssna till hans förslag Med resta
rygghår och spetsade öron smög sig nämnden till
den misstänkta korgen, i hvilken drängens
Erik kvällen förut hade gömt en hittad skall,
en harmamma med tre sö’a jössar. Erik
hade bundit cn gammal sjal öfver korgen,
så lians vänner skulle få vara i ficd, emedan
ban själf var och tog upp näten med pappa
Nämnden suusade eftertänksamt kring
korgen. — Här luktar vildt, — sade Tusse.
— Lyft på tloret, — sade Murre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
