Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 18 ILLUSTRERAD TIDNINO för CSnDftM ocii bars. 139
Därpå lade Bechara armarna i kors öfver
bröstet, önskade oss god natt och bad till
profeten, att han skulle bevara oss från att
fil besök af Salem.
Då jag noga gaft akt på alt egendomligt
under resan, frågade jag min tjänare hvem
Salem var.
Han svarade mig, att det var en arabisk
röfvare, känd i bela landet för sill mod och
sin skicklighet. På det ställe, hvarest vi nu
rastade, hade ban utfört en af sina
märkvärdigaste. bed l ifter.
Det behöfdes icke mer för att väcka vår
nyfikenhet. Ehuru vi voro trötta, hade vi
likväl mera lust att höra Bechara berätta,
än att lägga oss. Vi togo plats mellan
araberna, läto utdela tobak, piporna tändes och
Becltara begynte sin historia som vårt folk
hjälpte oss att förstå.
Salem var en arab och hörde till cn
no-madstam. Redan i sin barndom visade ban
de lyckligaste anlag för stöld och bedrägerier
och hans föräldrar insågo, hvilken fördel de
kunde draga af en sådan talang: om den
blott blef ordentligt utvecklad. Från belt
ung hade Salem öfvat sin skicklighet på
fientliga stammar hans egen var honom
helig. Listig, som ormen, smidig, som
pantern, lätt som gazellen, gled han in i ett
tält utan att det rördes och utan att
sanden knastrade under lians fot. Med ett
språng var han öfver en fem meter bred
ström och i snabbhet öfverträffade han
dromedaren.
Alt eftersom han växte till, blefvo hans
anlag mer Utpräglade. Men i stället för att
hålla sig till ett nattligt besök i ett eller
annat afsides liggande tält, eller till ett
anfall på en ensam, oförsiktig resande, samlade
lian sin stams unga män omkring sig. De
voro vana att lyda honom och valde honom
enhälligt till sin anförare. Med detta band
företog ban de mest storartade expeditioner.
Hans uppfinningsrikhet tilltog med hans
kroppsstyrka och utan att alldeles öfvergifva
sina skickliga och äfventyrliga
öfverrttmpliu-gar hvilka gifvit honom hans namn, begynte
hau drifva sin affär efter en högre måttstock
Än utspred ban ett falskt rykte om en
rikt-lastad karavan, så alt granstammens krigare
drogo ut för att plundra dem. Under tideu
kastade sig Salem öfver deras tält, där en-
dast gamla och barn voro kvarlämnade, och
bortförde alt livad han kom öfver af
husdjur och matvaror. En annan gång. när en
vürklig karavan gick från Kairo till Suez
eller från Suez till Kairo, sände han en arab
till de stammar, som lågo på lur efter den
och lät säga dem, att deras eget läger var
anfallet. Männen vände naturligtvis tillbaka
alt hvad tygen höllo, medan ban, öknens
konung och härskare i god ro plundrade
karavanen och bestämde lösepänningar för
köpmän och pilgrimmer.
Slutligen nådde ryktet om dessa dristiga
öfverfall beyens af Suez öron. Suez, Indiens
upplagsort, porten till Arabien, var redan
till hälften ödelagd genom upptakten af
sjövägen förbi „goda hopps" uddens bärg; en
däst. sällan förde karavaner mera sina varor
till staden Beyen af Suez blef därför
mycket orolig öfver Salems plundringar, som
ännu mera skulle komma att afskräcka
karavanerna från hans stad, och ban gaf stränga
ordres om alt gripa röfvarena Men intet
hjälpte, oaktadt Salem visst icke stack sig
undan, tvärtom hörde man dagligen om nya
illbragder af honom Men han slingrade
sig undan sina förföljare med en slughet,
som gjorde beyen så uppbrakt att ban
slutligen beslöt att själf gå på jakt efter
röfva-ren. Han svor att icke återvända till Suez
utan att medföra Salem som fånge. Beyen
slog sig ned på vägen mellan Suez och Kairo
och uppslog sitt tält på detta samma ställe,
där vi nu gjort halt.
Där, omgifven af sina pålitligaste män,
bevakad af sin trognaste tjänare, med sin
bästa häst sadlad, löste han sin sabel från
sidan, gömde sin börs under hufvudkudden,
gjorde sin bön till Muhammed och föll i
sömn, full af tillit till Allah och profeten.
1 daggryningen vaknade beyen, natten hade
förflutit lugnt och stilla, intet hade stört
lägrets hvila. Alla voro på sin post, hvar sak
på sin plats, med undantag af hans kappa,
hans sabel och hans pung, — de voro borta.
Beyen klappade två gånger i sina händer,
och hans trogna slaf trädde in Vid åsynen
sf siu herre, studsade slafven, hau hade i
daggryningen sett honom rida ur lägret och
icke sett. honom komma tillbaka.
Nu blef beyen rädd för, att hans häst hade
gjort kappan, sadeln och pungen sällskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
