Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
nva trollslända!».
N:o IS
litt tu, tre hade de nafsat ett hål i
själen, och den modigaste af dem, Nasse, stack
in sitt hufvud för att rekognoscera. De
andra hörde med stor spänning, huru det blef
lif i korgen, där prasslade och pep, och
Nasse morrade på ett högst intressant sätt.
Måntro det icke vore bäst att, inskrida,
undrade de, ty väntan blef dem för lång. De
grepo tag i själen, beto och sleto för att
bereda sig inträde och fingo slutligen ett
hål, stort nog alt krypa igenom. Men
innan de hunno sticka sig in, stack något sig
ut, som de icke väntat, och det, var
liar-mamma med sina jössar, som i vildaste fart
satte af öfver gården.
— Åhå! — sade Tusse flat
Djaff! — sade Murre, — det lönar sig
icke att taga fatt de långbenen. Lycklig
resa?
Och Nasse som hoppat in i korgen för att
till grund och botten undersöka den, tykte
precis, att hans nos blifvit liksom litet längre
Erik blef Inte just. glad, när lian vid
hemkomsten fann sina skatter bortsprungna Men
ban tröstade sig med, att jössarna nog hade
det bättre i skogen iin i hälsonämndcns vård.
Äfventyr.
— Säg, om här är någon, som vill hjälpa
mig, — klagade damen med pallen i hytten
midtemot.
Kan ni förstå, hvarför sådana som hon
äro ute på resa? — frågade madamen med
korgen med en knyck på nacken åt det håll,
hvarifrån nödropen hördes. — När man har
sitt goda hem och sin goda säng, hvad är
del. då, som folk tikar och reser efter?
— Hvarför reser ni själf då? — frågade
jag. — Å, jag har bara varit på ett litet
besök hos min syster i Grinistad, en tre
veckors tid.
Och så begynte hon berätta mig hela sin
lefnadshistoria, och hela tiden, medan hon
talade, åt och tuggade hon. Ty det var en
i Grimstad, som hade varit så hygglig och
gifvit henne en hel korg med kringlor och
kakor till resan. Var så god, ni försmår
väl inte en pepparkaka?
— För Gunnarsson var så hygglig . . .
var det sista jag hörde af henne, när hon
gick öfver landgången i Fredriksvärn, diir
hon var hemma. Sedan stod Iton på kajen
med det ena Ögat i hopknipet och viftade åt
111ig och tuggade.
Nu hade vi bara Larvik och VVallö kvar,
så kommo vi till Horten Där skulle jag
möta Mina, hurrah, så glad jag vari
Men det är sannerligen en lycka. att. man
icke vet, hvad som kommer att hända i
nästa ögonblick, ty då kunde man sällan vara
riktigt glad.
Då vi kommo till Horten stod Mina på
bryggan med ny röd parasoll. Mamma och
Karsten lågo ännu där nere. Jag sprang
naturligtvis strax i land och Mina och jag
tykte det, var förfärligt roligt att ses igen
och få prata om alt möjligt, ty vi hade icke
råkats på öfver fjorton dagar.
- Däruppe bor mormor, — sade Mina,
där uppe. ser du. kom hit.. bara ett par steg
... Där är trädgården och lekstugan ined röda
gardiner . . . kan du se lekstugan . . . bara
ett par steg till, så ser du bättre. Och där
är kägelbanan i mormors trädgård . . .
Vi sprungo och sprungo uppåt backen.
Piii, där pep ångbåten. — Det piper väl
tre gånaer? — sade jag. — Naturligtvis,
bedyrade Mina och förklarade vidare: — ser
du den hvita båten med flaggan ....
Jag hörde ett ndsstänkligt ljud frän
bryggan och vände mig blixtsnabbt om. Ja,
ganska riktigt, där lade ångbåten ifrån, först
ett par slag akterut, och så med full
maskin framåt. Jag sprang i full fart ned till
bryggan.
— Stanna .. . stanna . . . jag skall med ,. .
Men tror ni där var någon, som brydde
sig om att jag skrek, nej inte eu katt brydde
sig om det. och hamnbusarna på bryggan
skrattade alt. nvad de orkade. Där for
ångbåten med mamma och Karsten.
Jag blef så förtviflad, att jag bums satte
mig ned på bryggan och grät. Hvad skulle
mamma tro, hon måste ju tro, att jag fallit
öfverbord, när jag försvann så där spårlöst.
Och livad skulle pappa säga . . . och hur i
all världen skulle jag nu komma till
Kristiania?
Å, hvad jag grät den gängen på Hortens
brygga I Slutligen måste jag gå hein med
Mina. Och Minas mormor var rysligt söt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
