Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 18
ILLOSTREtlAD TIDNIKO FÖ 11 UNODOU OCH UAltN.
143
dct var hon, och Horten eu vacker stad,
ocli där fans visst många snälla människor,
det tror jag gärna, men i alla fall tykte jag
det var grymt att nödgas vara där. Jag brydde
mig ej om lekstugan med de röda
gardinerna eller om någonting, ehuru det var den
sötaste lekstuga jag sett i hela mitt lif med
två små gungstolar, med broderade kuddar
i soffan och små puddingformar och
durch-slag på väggen i köket.
Minas mormor telegraferade till mamma,
att jag var i godt förvar i Horten, och sent
på aftonen kom det telegram från mamma
i Kristiania med bön om att jag skulle få
låna respängar af Minas mormor och resa
med en liten ångbåt följande morgon.
Minas mormor ville att jag skulle bli där
några dagar, men det ville icke jag, jag hade
så förskräckligt ledsamt efter inanuna.
Nästa morgon i daggryningen satt jag då
allena på ott fuktigt akterdäck och hade
två stora påsar med bakelser till tröst. Mina
stod på bryggan ocli viftade och gäspade,
ty klockan var icke mer än fem på
morgonen. Jaj; frös och åt kaka efter kaka och
tykte att båten gick grufligt långsamt.
Där voro inga andra passagerare, äu jag
ocb en stor hund, som stod bunden med
adressen på ryggen. Och den hade jag
ingen glädje af, ty ban gläfsade åt mig när
jag klappade honom.
Kaptenen kom och talade med mig, ocb
jag berättade för honom, att jag hade
blifvit kvarlämnad på bryggan i Horten, lian
skrattade, ja, han skrattade sä: — kan
någon förstå hvad det var ban skrattade åt?
För resten var ban utmärkt snäll och gaf
mig tillåtelse att komma upp på
kommandobryggan till honom, och där uppehöll jag
mig bela tiden ti Is vi kommo till Kristiania.
Jag tykte strax, att Kristiania var en
vacker stad, såsom jag såg den där uppe från
kommandobryggan. Kaptenen stod bredvid
mig och pekade och visade mig allting, så
jag kände mig hemmastadd, innan vi lade
till vid bryggan. Där stod onkel Karl och
mamma och Karsten och väntade mig.
Mamma såg förebrående på mig, men onkel Karl
log och nickade med stora hvita mustacher.
— Gud ske lof, att jag har dig igen, —
sade mamma, — du kan tro, jag varit orolig.
Skall du inte ha reda på hvem som
äger alla hästarna vi åka förbi? — frågade
onkel, sedan vi kommit i ordning i vagnen.
— Karsten ville veta hvem som ägde li
var-endaste en, då vi i går foro upp från hamnen.
A, alt det roliga jag sedan hade i
Kristiania, det lönar sig ej att ens börja tala om
det, ty då blefve jag aldrig färdig.
Ja, för jag är en förfärlig pratmakerska
när jag engång kommer i farten, det säga
alla människor.
Preaumeraaternes sida.
Liten bön.
(i
U»,/, bevara oss itth alla,
Som i denna världen fia,
Att vi ej i mörker falla,
Utan fà en evig ro.
Skydda Ju i’ss med din hand.
Tag oss ifrån mörkrets lam/,
Upp till dina ljusa salar,
DSr ont dina hud Vu talar.
Kva Ii.
oy^zo
Om våren.
tn våren är ilct härligt och skönt.
Gräset det växer si! grönt.
lSlomman hon öppnar sitt öga,
Blickar sd gladt mol del höga.
Lärkan hon drillar och trasten han siar,
Vit är det vår, o, nu är det vår,
£va ti.
Bref under vingen.
Mascha. 1 Ijärilig tack för dilt bref ocli förlat, att
jag ej skrifvit lörr. Jag liar haft vmlligt roligi i
sommar. I hvilken skola gftr du, jag kom upp üll högsta
klassen i frunt. skolan i —stad. Nej, ajös nu pà en
tid, hälsningar frön Eken.
7ill Bässul och -Idda Pil i H:fors hälsningar fran
F.ken.
Snälla Brunöga. Del äi sa roligi att ha en kamrat
i Trollslända!!. Gar du i skola? Tycker du om Slän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
