Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14fi
nya tnollsi,ändan.
N:o 19
sen förekommande lera kunde fabricera ett
utmärkt poralin, medan ban endast åsyftat
att göra en smältdegel för sina alkemistiska
konster.
År 1 h42 träffade den engelske läkaren
Montgomery i närheten af Singapore, en
timmerhuggare, hvars yxa hade ett skaft,
som var af ett för läkaren alldeles obekant
ämne. lian undersökte det närmare och
hade därmed upptäkt gutaperkan som han
förevisade för det ostindiska kompaniet.
Sedan har den som bekant fått en
utomordentligt stor användning, och man anslår
för närvarande den årliga produktionen till
bortåt, 45,000 ton med ett värde af c:a 12
mill. kr.
Vid gräfning af en kvarnränna upptiikte
Sutter 184S det kaliforniska guldet, och vid
letandet efter en saltkälla fann man 1K59
de outtömliga petroleumkällorna vid Oil
Creek i Pensylvanien. Att koppargrufvorna
i Wallaroo i Australien upptäktcs år 1860,
har man en puugråtta att tacka för, hvilken
under det hon höll på att bygga sin håla,
gräfde upp en liten grön sten. En herde
fick se stenen, tog hein den till sin husbonde,
en mr tluguex, som anstälde noggrannare
undersökningar på stället, och snart stötte
man på en rik kopparådra. År 18(17 lekte
i Transvaal några barn med en skimrande
sten, som föll en förbigående boer i ögonen,
och ban bad barnen att, få den. Dr
liderne n i Kapstaden såg genast, att det var
en praktfull diamant, och den blef samma
är på Passutställningen värderad till 12,500
francs. Man sökte vidare där i trakten, och
de sydamerikanska diamautfälten upptäktes.
År 1724 hade eu engelsk skeppskapten i
en hamn på kusten af Honduras låtit
reparera sitt fartyg, för hvilket ändamål man
hade fält ett mahognyträd och sågat ]dank
däraf. De öfverblifna plankstyckena
bevarades som reserv men användes icke, hvarför
kaptenen vid hemkomsten förärade dem åt
sin broder, en läkare, som just. höll på att
bygga sig ett hus. Timmermännen
förklarade likväl, att träet var för hårdt,, hvarför
doktorn gaf en rask snickare det. uppdraget
att göra honom ett bord däraf. Äfven denne
klagade först öfver materialets hårdhet, men
iakttog senare med förvåning deu vackra
polityr det var mottagligt för. Detta blef
bekant, bordet samlade en mängd nyfikna
omkring sig, och hertiginnan af
Buckingham köpte det för högt pris. Nu blef det
inom fina verlden en allmän önskan att
hafva mahognymöbler, och snart skickades
fartyg till honduras endast och allenast för att
hemta detta dyrbara träslag.
Då man för alt sluta med ett exempel
från den nyaste tiden 1N90 i Herlin
firade minnet af den dag, pä hvilken för 25 år
sedan professor August Wilhelm von
Hofmann från England återvändt till hemmet
för att där grundlägga och främja den sedan
så mäktigt uppblomstrande
anilinfärgeriin-dustrien, förklarade den berömde
vetenskapsmannen i sitt tacksamhetstal, att blott en
lycklig slump hade spelat honom anilinet i
händerna pä tröskeln af hans kemiska studier,
medan hans ögon voro riktade på ett belt
annat mål.
I Öknen.
(Korts.)
etta faun beyen alldeles i sin ordning,
lian hängde en annan sabel pä den
stånga soin upprätthöll tältet, kastade en
annan kappa på divanen, lade en annan börs
under sin hufvudgärd, befalde att man skulle
sadla en annan häst och lade sig så på sitt
läger, som ban hade legat den första natten
då Salem gjorde sitt besök, men nu med
vidöppna ögon för att intet skulle undgå
honom. Hvar och en stälde sig på sin post.
och föreställningen begynte i allas närvaro.
Salem aflägsnade sig ungefär femtio steg
från tältet. För att vara mera fri i sina
rörelser aftog hau skjortan jämte det. snöre,
som sammanhöll denna kring lifvet och
gömde bägge delarna i sanden. Därefter lade
ban sig ned på magen och begynte krypa
på samma sätt som en orm, så att hans
kropp, som hade samma färg som sanden,
knapt kunde skiljas frän denna. Då och
då höjde han lyssnande hufvudet, och dä
hau faun att alt var som det skulle, gled
ban vidare, ljudlöst, snabt och säkert.
Då ban hade nått tältet, iustack han sitt
hufvud under dess uedre kant, och beyen,
som icke hade sett tyget röra sig, mötte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
