Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 15 & 16 illustrerad tidning för ungdom och barn. 147
nu plötslig! ett par skarpa, glimmande
rof-djursügon, som stadigt voro fästade på
honom. lläipå var ban ej beredd och hans
Törsta känsla var fruktan. Men då ban
erinrade sig. att det bela blott var en lek,
fortfor ban att förhålla sig lika orörlig, som
oin ban sofvit. Efter ett ögonblicks tyst
undersökning försvann hufvudet. Några
minuter förgingo under fullständigt lugn, man
hörde intet annat ljud, än sandens
knarrande under vaktens fötter.
Plötsligt förmörkades bålet i taket,
hvarifrån luft och ljus inträngde i tältet, af en
människokropp, och ljudlöst som en
skugga gled en man ned längs ståugen i tältets
midt och nalkades kufvudgärden. Stödd på
ena knäet lyssnade ban på den sofvandes
andedräkt, medan en kort, hvass dolk blänkte
i hans högra hand.
Beyen kände kallsvetten bryta fram pä
sin panna, ty hans lif var i dens hand, för
hvars hufvud ban hade utfäst ett pris af
1,000 guldzecchiner. Men han spelade
tappert sin rol i denna underliga komcdie, utan
att ett hastigare andetag eller en rörelse
förrådde lians fruktan.
Medan han sålunda låg alldeles orörlig,
förekom det honom som om en hand glidit
in under hans hufvudgärd, men rörelsen var
så svag, att ban aldrig skulle märkt den,
om ban icke varit på sin vakt. Ljudlöst
reste sig Salem, utan att taga blicken från
den sofvande och i hans venstra hand, som
nyss var toin, syntes nu beyens börs.
Hau tog börsen och dolken mellan sina
tänder och, med ögonen orörligt fästade på
beyen, gick ban baklänges mot divanen, tog
kappan, svepte den kring sig, löste sabeln
och fastgjorde den vid sitt bälte. Därpå
knöt hau de bägge kläden, hvilka utgjorde
beyens turban och gördel, kring lifvet på
sig. trädde raskt ut ur tältet., gick förbi
skildtvakter som vördnadsfullt hälsade
honom och klappade tre gånger i händerna.
Stallgossen lydde beyens kända signal och
framförde hästen.
Salem kastade sig siiabt upp i sadeln och
återvände till tältet, därifrån beyen
half-lclädd såg honom slutföra sin egendomliga
bedrift.
Bey af Suez — sade Salem, nu
har du sett, huru jag för fyra dagar sedau
bar mig åt för att beröfva dig dina
dyrbarheter. ,fag efterskänker dig de 1,000
piaster du lofvat mig, ty sadeln, kappan,
kuschmirsduken, börsen och hästen, som jag
tager med mig i dag, äro värda omkring
50,00(1 piaster.
Så satte ban beyens häst i galopp och
försvann som eu skugga i nattens mörker,
i öknens hemlighetsfulla oändlighet.
Beyen erbjöd honom en förtroendepost i
sin lifvakt, men Salem svarade, att ban hällre
ville vara kung i öknen, än slaf i Suez.
Nu ha ni hört, slutade Bechara,
hvad som försiggått mellan beyen af
Suez och röfvaren Salem. Passa väl på
edra sablar, kappor och börsar, ty vi äro
nu på samma plats där det hände, som jag
har berättat eder.
Därpå önskade hau oss en god natt.
Kamraterna skrattade; en arab iir aldrig gladare,
än när ban kunnat narra cn turk.
Natten förgick stilla och ostörd och nästa
morgon fans hvar sak på sin plats. Det
såg ut, som om Salem för ögonblicket liaft
sin värksamhct pä annat håll.
På Rönnbacka gård.
|jny u var det höst igen, och skolorna
öpp-^Hy nåde sina dörrar för barnen, som
strömmade in från alla håll, uppfriskade och
uthvilade. Det hade varit en kall och regnig
sommar, och mången som gladt sig åt ett
lif i gröna skogen eller i den skvalpande
båten, hade fått tillbringa sin dag för det mesta
inom fyra väggar. Men det hade varit
sommar ändå med frihet från läxor och
skoltvång, med ostörd morgonsömn och små glada
titt ut’ar när solen någoiigåug behagade
skina. Och nu var för resten alt slut, både
obehagen och fröjderna af den korta
sommarn, och man fick bli plugghäst igen och
se till hvad man kuude inhösta i sin dumma
skalle. Det blef missväxt och nödår
utomkring i landet, måtte kunskapernas skörd ej
bli lika mager.
Hvad det var för ett lif i korridorer och
klassrum. Alla sågo glada och lifvade ut,
alt gammalt groll var glömdt och
kamratskapet liksom förnyadt och förstärkt. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
