Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla oiutu in made läroböckerna togos fram
igen, andra, nya, väkte känslor af undran
ocb nyfikenhet, någon gång af värkligt
intresse, om det var ett ämne som liksom
hörde en till. Nu ordnade sig klasserna . . .
lärarena inträdde, den ena efter den andra
med vänliga, glada ansikten ocb delade uf
läxor, medan flickorna förhöllo sig exem
plariskt ocb viil kände sig smått, rörda öfver
att vara inne i deu gamla trallen igen.
Hå, ja, det kändes underligt att. tänka
på alt detta för Berta Steen, som stod
därborta vid fönstret hemma på deras lilla
iandsst&Ue ocb såg bur Septemberstormen
sopade de första gula lofven. Hon fick
inte iner deltaga i kamraternas glada
täf-lingskamp, hon fick bli hemma, när de
andra rustade sig till skolan och gingo
framåt i nyttigt vetande. Hennes sommar
hade varit alt annat än glad, och minnet
däraf drog likt en mörk skugga förbi hennes
inre blick. Fadrens svåra sjukdom, hans
otålighet och fordringar, och sist hans död;
modrens bleka, trötta ansikte, den dystra
sommaren, bekymren för den närmaste framtiden,
alt steg fram i dag med tydliga konturer
och kom hennes hjärta att värka och tårarna
att sippra ned längs kinden. Nej, det hade
cj varit någon glad sommar, och nu kom
hösten och vintern med idel försakelser i
släptåg. Huru skulle det gå?
Hon hade just kommit upp till högsta
klassen i samskolan, och Villy till den sjette.
Hvad i all världen skulle det bli af dem nu?
Pängar funnos ej, troligen kunde konkurs ej
undvikas och mamma var sä utpinad ocb
svag, att hon orkade med intet . . .
Det var som om den sista tanken något
sporrat hennes nedslagna sinne och väkt
hennes själfkänsla. Hon var ju frisk och
stark och 18 är, hon skulle nog reda sig.
Villy var klen, hau behöfde hvila ett år, och
mamma, stackars mamma, bon behöfde det
i ännu högre grad. När alt gick omkring,
var hon den, som skulle draga försorg om
dem allesamman, och det skulle nog gå, hon
hade god vilja. Sedan, oui ett år, skulle
kanske alt klarna för dem igen.
I rummet bredvid satt modren i fullt
arbete med att sprita ärter till inläggning och
försäljning. Berta satte sig tyst att hjälpa
till, fastän hon ännu ej vunnit herravälde
öfver sin misstämning. Villy låg makligt på
soffan och läste en horätt elsebok.
Du kunde gärna hjälpa mamma» — sade
Berta retligt. det öfverstiger visst inte
dina krafter.
Villy låtsade icke höra.
Låt honom vara, sade modren
freds-mäklande,
Nej, mamma, sade Berta lifligt.,
du skall inte skämma bort honom. Hvarför
skall ban ha rättighet att vräka sig, när vi
arbeta? För det han är gosse, kantänka?
Det må ha gått an för 50 år sedan, men
inte nu mera. Och det är en skam för en
samskolist att inte vilja arbeta.
Villy slängde boken i soffhörnet och gick
ut.
— Gossar äro nu engång gossar, — sade
modren med en suck, — inte ha de lust. för
sådana hushållssyselsättningar.
Men de måste lära sig det, kära lilla
mamma, . . . ack bli inte ledsen, men ser
du, du hör till den gamla tidens kvinnor,
som äro så goda och uppoffrande och arbeta
bara för andra och tro att det. är det bästa
Men jag är en nutids människa, jag, och
bar fått pappas hurtiga sinne, och jag tycker
att alla människor skola arbeta och dela
bördorna med hvarandra både i hemmet och
utom hemmet. Hvarför skall du jämt träla
för Villy och aldrig låta honom hjälpa dig,
det förtar ju all ansvarskänsla hos honom
— Ja, barn du kan nog ha rätt, jag är
nu engång sådan jag är. När du talar, ger
jag dig alltid rätt i mitt sinne, men när det
skall utföras i praktiken, är det som om
något toge emot, som om jag led af det.
Älskade mamma; — sade Berta vekt..
Modren klappade kärligt den utsträkta
bauden. Det är mitt, gamla skinn" som
ömmar, — sade bon skämtsamt, det går
ej så lätt på gamla dagar att byta skinn och
utvecklas, ser du, bain.
— Du är så rar, att nu blygs jag riktigt,
mamma, — sade Berta och reste sig för att
taga en ny korg ärter. — Och det är sä
roligt, vet du. att hvarje muskel spritter af
gläifje och lefnadslust, när jag märker alt
du först/ir din egen flicka, så olika vi än
äro, Du skall bli ung igen, mamma, sedau
nu din mångåriga oro för stackars pappa är
slut, och dina ungar skola försöka göra dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
