Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20, Lördagen den 15 Oktober 1892,
Red. T. TOPELIUS, A. DAHLGREN. Adress: Mnriegntan 5. Helsingfors.
När nöd stundar.
p]|Siiiland g&r ett. tungt och svårt år till
.i&L möte, ett sådant som det mången gång
genomgått, men soin kanske ingen af eder,
Sländans barn, ännu upplefvat. Ett år, som
hårdt skall pröfva vårt tålamod, vår
människokärlek och vår förtröstan på en ljusare
framtid.
De norra och östra delarna af landet ha
lidit af mer eller mindre svår missväxt, de
södra och vestra delarna ha fått en skörd,
betydligt under medelmåttan. Icke endast
rågen, kornet och hafren ha svikit oss, äfven
potatis och ärter ha felslagit, så att de
flesta icke ens fått sitt utsäde tillbaka. Och
nu stundar en lång, kall vinter, och de
fattiges visthus stå tomma att mottaga den.
Man har icke utan skäl sagt, att det är
denna kamp mot köld och hungersnöd, som
påtrykt Finlands folk dess prägel af tung-
sinthet och melankoli. Men lika visst är,
att de framkallat denna sega uthållighet,
detta tysta hjältemod, som är så betecknande
för värt folk. Söderns barn, hvilka utan
möda bärga rika skördar ur den gifmilda
jorden, äga hvarken det tålamod eller den
moraliska kraft,, som alstras af ett lif under
ständiga försakelser. Kommer uöden
oförberedt öfver dem, slår den dem antingen
till jorden, eller ock gör den dem till
röfvare och brottslingar, hvilka söka skaffa sig
med våld det, soin naturen vägrat dem. Mon
med rörelse har man bevittnat, huru de
trasiga, hungrande skaror, som ofta till
hundrade-tal under nödåren dragit fram längs vägarna
i Finland, aldrig lyftat sin hand till ett
inbrott i en annans gård, eller öfverfallit
väg-faraude för att åtkomma deras pänningar.
Det är ännu en annan ädel känsla, som
väckes till lif under tider af allmän nöd, och
det är samhörighets- eller solidaritets kän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
