- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Åttonde Årgången 1892 /
156

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från lians arbetsrum silade sig ljusskenet
genom springan ocli nyckelliåiet som en
smal ljusväg ut i den annars mörka salen.
Dörren till matsalen stod Öppen, ocli fru
Steens blick gled ibland med ett uttryck af
befrielse bort till ljusskenet. Villy salt vid
bordet och idislade litet sin matematik.
Farbror Otto hade väkt deras förtroende, och
de erforo samma känsla af trygghet, som
när ett fartyg i okända farvatten fär en
gammal sjövan lots ombord.

Under den vecka farbror Otto dröjde på
Itönnbacka hade ban långa samtal med
inspektören och med förvaltaren på sågen
Han inspekterade fähuset, och stallet med
de inånga hästarna, som hållits för
sågvär-kets skull, lade sig in i minsta detalj,
ordnade och stälde, samt skref dussintal med
affärsbref. Berta hjälpte honom med
ordnandet af papperen och var hans
handlexikon, som ban skäm lande sade.

Fru Steen kände sig tacksam när hon såg
sin svågers välvilja mot barnen. De hade
haft ett samtal, hvarunder hon med fullt
förtroende gaf honom rätt att i alt ställa
såsom honiim bäst syntes. Jag är så
främmande för alt sådant – sade hon med
ett sorgset leende, — min uppfostran var
mera för lyx än lör lifvet. — Hon deltog
ej häller i rådslagen, utan såg hälst att Berta
meddelade henne det väsendtliga, när hon
hade »sammanträden" ined henne på tu inan
hand.

Vid middagarna herskade eu glad
förtrolighet. Villys blyghet hade gifvit vika
och ban dukade upp både om skolan och
Rönnbacka historier. — Det hette Mäkelii,
meu pappa ändrade namnet, då han köpte
stället. Det fans 50 gamla rönnar här
närmast gården, men Augustistormeu sopade
omkull ’21.

Villy och jag ha samlat hiskeJigt med
rönnbär — tog Berta vid. Lilla
stallsskullen är nästan full, vi koka dem åt hönsen.

— Baruen bjuda så till att samla alt —
smålog modren

— Ja, vi ä’ sådana patroner, vi tala bara
med hvarann om grisar ocli höns och
kreatursföda, — sade Berta skrattande.

— Mäuniskolöda med — tillade Villy,
belåten öfver att Berta alltid sade „vi", när
hon talade oni de arbeten hau deltagit i.

Nog skulle ban nu försöka taga i pä blanka
allvaret.

Kan farbror tänka, att vi fingo 30
kappar äpplen, fastän fruktskörden i
allmänhet. slagit illa ut. Af dem ha vi sålt en del
lill statiousiuspcktorn.

Inspektören sade alt det på Mikkola
kom 15 tur potäter mindre än i fjol och
här 4, — haglade det öfver faibror, som
var road af deras ifver. Hvad är det mot
missväxten pä cn egendom i mitt grannskap
sade han - där de hade 30 tunnor
potäter till utsäde och skördade 25.

Det kom så oväntadt, att Villy brast i
skratt, men beherskade sig genast och antog
en sådan min af allmän lantlsorg, att de
andra i sin tur drogo på munnen.

Ja, — sade lirrr Steen med plötsligt
allvar, det är tunga tider, det lägger ett
drygt ansvar på enhvar, som liar andra äu
själlviska intressen.

Eu e. ra. stack han lit hufvudet genom
dörren till sitt arbetsrum: — hvar är mitt.
lexikon ?

Kommer strax — svarade Berta från
skänken. Forts.

1 • .

Från Paul J. Hemmet.

/hhmyors </. ji’ j./V. /Sy*.
Kära sma SlÄiidvänner!

et är bra länge sen jag sist skref till
er: Men fastän jag ej skrifvit har
jag ofta nog tänkt på er och gladt mig ät
att kunna berätta er riågot mycket roligt.

Ja, en vacker *«/</<saga kan jag berätta
er denna gång. Den är nästan lika vacker
och otrolig, som farbror Topelius förtjusande
saga oui tjäder ho linorna. Huru sade jag?

Nästan lika så vacker! Nej, dä jag
riktigt funderar på saken, tycker jag mig
med skäl kunna kalla den till och med
vackrare — ty den försvinner icke, som
fjäderliolniarua, med den uppgående solen
utan blir tvärtom äniiu vackrare då den
belyses af solens klara ljus. Hvar och en
af er som vill och kan, får själf komma och
öfvertyga sig därom, och sedan säga, oin
jag ej har rätt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1892/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free