Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 20 illustrerar tidning föu ungdom och barn. 155
mod äppclskaloing och torkning, med att
skära inanguld och annat.
Berta hade beslutit att på en tid låta
honom handla efter sin „utvecklingsgrad"
som hon sade till modren. Men hon hade.
fattat åtmiuståne ett beslut ocb tätt modrens
löfte, att hälen pä hans strumpor denna
vinter ej skulle stoppa sig själfva.
II.
Nägra veckor hade gått.
Modren hade ansett sig tvungen skrifva
till svåger Otto, som nyss återvändt från en
längre vistelse i utlandet, för att få hjälp
vid boets utredning o. s. v. Han och
hennes man hade ej kommit öfverens och ej
råkats på många år. Det var därför med
en känsla af obehag hon upptog hans svar
ur postväskan. Det innehöll blott några
rader skrifna med en rask egendomlig stil.
lian skulle gärna vara »svägerskan"
behjälplig, de hade att vänta honom nästa dag.
Både Berta och Villy hade ett slags
omedvetet inplantat agg till farbror Otto, hvilken
de sett endast engång soin små. Det hade
smugit sig på dem redan genom den ton,
hvari fadren nämnde sin brors namn
någongång, i hvilken alltid låg som ett trots eller
missnöje: mottaglig för intryck återspeglade
deras mor samma känslor mot sin okände
svåger, lian hade varit militär, men de
sista åren bosatt sig på en egendom i södra
Finland.
Berta tog motvilligt brefvet. En sådan
underlig stil mamma, sade hon
öfverraskad mun kunde nästan säga vinnande
oui den ej vore farbror Ottos.
— Kära barn, — sade modren förläget.
Men Berta blef en lång stund stående ined
brefvet i handen.
Dagen därpå stod middagsbordet dukadt i
väntan på gästen. Fru Steen gick omkring
ined litet nervös brådska och småstädade.
Villy satt på skinnsoffan, uppsträkt i svarta
kläder, men såg ej ut. att ha sitt vanliga
lugn. Vid fönstret stod Berta och såg ut
mot vägkröken.
— Obehaglig viiutau, dethär, — sade hon
till brodreu - jag önskar uästau ban väl
vore bär.
Ja, det käns precis som före
betygut-delningen i skolan, — sade Villy, glad att
låge sina känslor luft.
Borta vid kroken svängde Grålle fram med
Johan David, kusken i urblekt ktiskniössa.
En reslig gestalt satt bakuti trillan. — Ilusch
Villy, det är kusligt det här, — sade Berta
och puffade lekfullt till brödren, — minsatm
liar jag ej belt ondt i magen af obehag.
Ja, jag önskar smått, jag vore i Mustis ställe
så hade jag bara att morra och sloka i väg
svarade Villy.
I tamburen hördes stackars mammas milda
välkommen, ett tramp af jättestöflor och ett:
tack nu, David, nattsäcken bär jag själf.
Berta riggade upp sig ocb gick dit ut för
att bidraga till husets anseende. Ilon såg
en grå nacke och två armar som hängde
upp cn paletå. Nu vände lmu sig oin. Två
klara ögon under hvita ögonbryn, ett brunt
beslutsamt ansikte med tvärklipta mustascher,
lian blef vid att se på henne. — Är det
ett af barnen ? — Ja, den äldsta - skyndade
modren att upplysa
Två breda händer grepo tag i Bertas axlar
och farbror Otto höll henne ett stycke ifrån
sig. — Så, iir dit sådan — sade han vekt,
— du liknar min moder. Det såg ut som
oui ban tänkt kyssa hennes panna, men ban
tog i detsamma bort sina bänder och gick
med stora steg in till Villy.
Berta kiinde inom sig som en värmande
våg af sympati. Det kunde inte hjälpas,
fastän det var farbror Otto. Sådana
underbara ögon, och det vackra skimret i hans
ansikte, när ban nämnde sin moder. Det
var med cn suck af lättnad och med ett
nytt intresse hon gick in i matsalen efter
de andra
Strax efter middagen tog farbror Otto sin
brors f. d. arbetsrum i besittning och drog
fram öfver skrifbordet alla böcker och
papper, som voro åtkomliga. Alla dessa
affärs-bref, vårdslöst hopade här och där, och
dessa räkningar, som flutit, in under hans
sista sjukdom och efter hans död. Till
kvällsvarden kom hau icke, utan bad blott,
om att få en kopp te insänd. När Berta
förde in deu, såg han henne vauligt in i
ögonen och sade: — i morgon blir du väl
min hjälp, det är en mångsidig historia, meu
vi skola nog fä skutan flott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
