Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 21 M.l.tJSTRKHAD THININO FÖR UNGDOM OCH BARN. 163
finn ansikte ocli serverade teet. Villy synade
ibland föi-sUilet cn engelsk pcntiknif ban fåll
af farbror till afskcdsmifva och br/ikade med
Must i, som nödvändigt skulle liålla tassen
på lians knä. Sedan utbringade ban ocb
Berta farbrors skål oeta knackade sina
koppar mot hvarandras. Ocb farbroi Otto häl
sade „patronerna" och önskade dem godt
kurage. Nästa morgon reste herr Steen,
och patronerna rustade sig att taga i pä
egen hand
III.
I>et skred mot den 1 Nov, och de
öfver-llödiga tjänarena flyttade. Fru Steen skulle
gärna hållit deu gamla husan, Amalia, men
hon var ovan vid ladugården, och Majli var
altså den, som stannade. Maju krusade emot
att bo i kökskammaren, då hon var ensam
tjänare, det var så lierrskapslikt, men fru
Steen höll strängt på att ingen skulle få bo
i köket. Det skulle ej få ha prägel af att
vara boningsrum. „liöket är det
kemikaliska laboratorium, där födan tillrcdes"
deklamerade Berta för Villy.
Patron Villy hade på fullt allvar åtagit
sig sina nya förpliktelser och stod vid
sågbocken som en hel karl. I början kunde
han känna sig frusen om både armar och
ben, men under arbetet började en behaglig
värme sila sig genom hans kropp. Då kunde
ban ibland ställa sågen ifrån sig och taga
några gymnastiska rörelser. Det kändes så
skönt och „nrstyft" — och så tog ban uti
igen med hopknipna läppar och ena benet
raskt inspärradt bakåt.
En dag när ban, svettig och varm, kom
in med sista vedbördan, fick hans mor syn
på honom och förelade honom att taga sig
en promenad, på det att han ej skulle få
sig en katarr på halsen, eller rättare i. Han
trafvade af utåt vägen med inuuter båg, och
han kom ihåg hvad hans far engång sagt,
att människona förstå nog att sköta sina
hästar, men inte sig själfva Småningom
blef hans kroppsvärme jämnare, och ban
häjdade lunken. Det var en klar dag med
måttlig kyla. Gräset låg brunt ocb
frostbitet vid vägkanten, ocb den frusna marken
knarrade lätt. under haus fötter. När han
vände hemåt, skymtade något rödbrunt i en
gran. Hejsan, en liten ekorre, som förskräckt
tappade sin grankott ocb klängde uf uppåt,
toppen. Villy lockade och smackade, men
Kurre kände sig i säkerhet och började lugnt
med en ny portion däruppe När Villy
hvisslande återvände hemåt en omväg öfver
trädgården, fick ban syn på rosenhäcken, som
lyste af mogna nypon Det for genom hans
hufvud något om nyponsoppa och torkade
nypon och fyld af husfaderliga bekymmer
började ban plocka båda fickorna fulla. —
Det bär har Berta bestämt inte als kommit,
ihåg — tänkte ban belåten och begaf sig
in Systern satt i salen och skref, ban smög
sig därför till modren.
Mamma, kunna vi ej få nvponsoppa
i dag?
Vi ha inga nypon, min gosse.
Åhjo, — med förevisning och en
hemlighetsfull blinkning, — men tala icke om
det på förhand för Berta,
Nej, det lofvade modren, och på hennes
förslag satte sig Villy i köket ined reglad
dorr och länsade sina skatter.
Berta var så road af middagen och
himlade sig så öfver Villys födgeni — att ban
på eftermiddagen gaf sig ut på en extra
skörd och en god del af kvällen satt och
ränsade de små tingestarna med värklig
ömhet. Bertas systerliga hjärta blef så vekt,
att hon inom sig tykte han var värd att
få ett par strumpor stoppade, men hon
behärskade sig ocb uystade i stället garn åt
modren, så (let rök om nystfoten. Fru Steen
satt i gungstolen och stickade i skydd för
lampskenet, och från kökskammaren hörde
man Majus spinnrock brumma sin enformiga
visa.
Dä trampade det väldeligen i farstun, och
Johan David blef synlig med posten, soin
afhämtades 2 gånger i veckan Utom
tidningar ocb ett bref till Villy från hans
fostbrödralag i lI:fors. Walle och Carlberg,
hämtade posten ett par böcker i korsband från
farbror Otto,
Han är så snäll och tänker så pä alt,
— sade modren tacksamt. Villy stod och
synade böckerna som sågo aptitliga ut. —
Hvarför tror du att pappa ej gick ihop med
honom? frågadejhan plötsligt.
Modren säg besvärad ut. — De voro så
olika, mitt barn, hade sä få gemeusamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
