Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lt)4 NYA T||OLLS|.ANKAN. N:0 21
intressen ocli skilnaden i ålder gjorde att de
växte frfln hvarann redan som unga.
Farbror Ottos böcker kommo väl till pass.
och Villy läste högt om kvällarna: „Ett
halfår i nya världen", medan modren hvilade
sina ögon, och Berta klipte mattlappar, ty
mattorna i kökskammaren började luta åt
förgängelsen.
- Jag blir så styf i tummen, och dammet
af de här lapparna preparerar bestämdt en
snufva åt mig, sade hon en kväll
Villy läste vidare.
— En liten omväxling i sysselsättning
skulle bestämdt inte skada mig — tykte
Berta.
Modren brast i skratt, och då förstod Villy
spekulationen — Läs du högt, skall jag
klippa, sade ban modigt
— Är det dagens sanning? — frågade
Berta med låtsad häpnad.
— Nej, det är kvällens — förklarade han
och bytte högtidligt om plats. Men systern
hade ej hunnit långt i läsningen, förrän hon
nu och då afbröts af ett — au! — auu!
från Villy, hvars ovana fingrar trifdes illa
i den gamla saxen.
— Låt det vara, min gubbe, jag tar
viljan för värket — skrek Berta i en parentes,
och med godt samvete bredde Villy ut sig
på skiuusoffan med händerna under hufvudet.
Forts.
Wille Berggren.
För N. Tr. af (Juli.
4rø))ct är redan många år förflutna sedan
(35b; Wille Berggren gick i skolan. Det
var en kuriös ungdom, lian tog lifvet från
den glada sidan och var en stor vän af
frihet.. Skolan betraktade ban som ett
nödvändigt ondt, hvilket ban hälst (undvek.
Läxor läste han aldrig hemiua, lians böcker
hvilade i godan ro uti pulpetlåda». Kom
Wille i skolau, så var det för att ha det
muntert och såvidt möjligt drifva med
lärarena, hvilka också önskade sin plågoande
dit pepparn växer och icke underläto att då
och då ge Imuom vänliga vinkar om att han
på en kuskbock eller som gatsopare kunde
göra större nytta än på skolbänken. Men
intet bet på Wille. Han knogade, luntade
och plagierade med fröjd och lust, och tur
hade ban, ty nog var det sällan som
Berggren koin fast. Nu hade ban med två år
per klass ändtligen nått styrmansplatsen på
trean, där ban äfven agerade ålderman med
den respektabla summan af sjutton år
Det som för Berggren hade något värde,
var soldatlifvet. Att vara underofficer,
trumslagare, eller blott simpel soldat, det skulle
ban gifvit mycket för Han bodde i
kaser-neu hos en fältväbel. Blom, var ständigt
tillsammans ined militärerna och kunde redan
exercisen och reglemetet bättre än första
trosartikeln i katekesen.
Engång hände det att Berggren svårligen
förtörnades på en af perukerna. Följden
blef att ban i förargelsen en längre tid tog
sig ledighet från skolan. När nu tvänne
veckor förgått utan att något hörts af från
honom, företog sig klassföreståndaren,
magister Äppelström, att vandra ut till
kasernen till fältväbel Blom. för att höra åt om
hans discipel var sjuk på ett eller annat siitt.
Wille stod bredbent på kaserngårdeu med
händerna i byxfickorna och blossade på en
cigarrett, då till lians stora förskräckelse
Äppclströms välkända figur uppenbarade sig
på några famnars afstånd. I första
häpen-iieteu bet ban af cigarretten, sä att pappret
stannade i munnen och resten föll ned i
sanden för att där få en förtidig graf. Så
hälsade ban mycket höfligt.
— Goddag, goddag; nå hur kominer Berg
gren icke på skolan?
Jag har haft en så ryslig tandvärk,
jag är just på väg till läkarn.
Puppret sköts åt ena sidan i munnen, så
att en stor upphöjtiiug bildade sig på kinden
Jaså, det är illa det, — fortsatte Äppel
ström — Hvar är det som fältväbel Blom bor?
— Han bor här strax bredvid. Se där
går ban! Jag skall springa efter honom.
Wille satte af alt hvad tygen höllo och
magistern följde långsamt efter.
Nu voro goda råd dyra. Wille visste ej
hur ban skulle rädda sig. Då med eus fick
ban en idé! Han visste att fältväbeln var
mycket dålig i svenskan och magistern ännu
sämre i finskan, så att de näppeligen skulle
komma väl tillrätta i samspråk. På det
byggde ban sin ]dän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
