Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
nya trotxbländan.
N:o 23
Om man kommer (lit. till hyn, sä. nog
veta de vill i hvilken stuga han hor? —
tykte Ull* Isak
— Jo, det är säkert, men det var lång
väg dit 1’rån lilP Isaks hy.
Lill’ Isak satt och gned händerna mot
hakan. — Om jag sku veta, — sade han
— hvem som rår om tåget och ångvagnen,
så skulle jag be att få sitta på.
Nog är det bäst att du lär dej läsa
först — tykte fröken.
Ja nå, det beslöt han sig för. Men under
tiden hörde han gärna på sagorna och så
lärde han sig att ropa hurrah. Det var
bättre, det, än att skrika som en gris. Han
kunde ropa: hurrah för Topelius! och:
hur-rah för Finland! Och hvarje gång han
gjorde något styft, skrek ban hurrah. På
det viset slapp ban så bra öfver höga
gärdesgårdar och breda diken, ocli
roskveds-knippan var inte hälften så tung att lyfta.
När det blef sommar igen, och ban
plockade bär med Maja, så hände det ibland,
att herrskap reste förbi på landsvägen. Då
viftade Isak och Maja med sina små
händer och ropade: hurrah för Finland 1
Herrskapet viftade tillbaka och ur backarna ekade
hurrah för Finland
På Rönnbacka gård.
(Forts.)
/I innet af den märkvärdiga händelsen
med eldsvådan taktes småningom med
nya intryck Småpojkarna togo fortfarande
Rönnbackas gästfrihet i anspråk, ehuru de
nu voro flyttade till Majus rum, där de hade.
sitt käraste tillhåll bakom en skärm. Det
var deras »egen stuga" som ej nog kunde
förundra och glädja dem. Villy företog sig
ibland att hålla fria föredrag för Maju och
gossarna, medan ban radade ved i
kökslådan, och höll sig företrädesvis till geografi
och naturkuunigbet Han aktade sig
vis-ligen att samtalen skulle få någon
anstrykning af pAxel och Stina", men det var
ändå ej så utan ibland Engång, när ban
hörde sig för om något stannat i minnet,
gaf Maju honom det besked om jordens form:
att jorden var rnnd som ett klot och
affattad vid båda ändarna soin en pannkaka.
Brefrapporterna till farbror Otto hade ett
hälsosamt inflytande på Villy genom det
regelbundna arbete de ålade honom Hans
lifliga, en smula lätta sinne, härdades till
lifvets kain|) under detta ordnade, friska
arbete, hvilket nu blifvit, en vana. Han
ansträngde sig icke allenast att fullgöra sina
skyldigheter, utan äfven att samtidigt genom
sitt arbete utveckla sin kropp till styrka och
smidighet. Farbror Ottos råd i den vägen
lydde: kroppsarbete, kalla aftvattningar och
bröd till maten, samt för att få en lugn
sömn, en lätt kvällsvard och, om ban ej var
sömnig, en rask promenad före sängdags.
Det är vägen att blifva en rask och duktig
karl. Ilan fick bredare axlar och ett hur
tigare skick och började hälla stolta föredrag
om sina fasta armmuskler för sin lilla mamma.
Ju mer ban utvecklades i den nya
riktningen, dess bättre blef kamratskapet med
systern. Om dagarna arbetade de hvar med
sitt. Berta var huså, kassör, bokförare och
öfverinspektör öfver visthus oeh ladugård
Men när de om kvällarna sutto tillsamman
och arbetade eller friskade upp sina
kunskaper med en påhälsning i böckerna, då
kunde de ibland skjuta undan det de voro
sysselsatta med och ge sig i långa
diskussioner om framtidsplaner och praktiska ting
Lindkvist hade skaffat stock och pärtor
från sågen och hade talkko på stugan. Johan
David skulle naturligtvis vara med Fru
Steen hade gifvit sitt löfte med förbehåll,
att trakteringeu skulle vara kaffe, ej alkohol.
Lindkvist hade lofvat, men Lehtinen, som ej
kände sig bunden däraf, skaffade
brännvin genom landlhandlanden. Följden var
den, att David, som hade dåligt ölsinne,
blef oregerlig och vild, ehuru ban annars
var den frommaste karl, och att litet hvar
af arbetarena voro vimmelkantiga på kvällen
Lehtinen, som kommit i tagen, lämnade
ar-betet och drack i flera dagar. Patronerna
voro utom sig. De hade ju intet att säga
hos Lindkvists, men fru Steen tillät ej
vidare, att David deltog i arbetet, och ban
gick nu from och generad bland sina hästar.
Lindkvist var skamflat, men sade sig ej få
arbetare med mindre han bjöd dem brännvin.
Hvad kunde patronerna göra till det, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
