Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visste, att tron uträttar märkliga ting. Det är något
verkligt detta, om hon kunde tala om de tusen små
upplevelser, då hemlighetsfulla inflytanden avgjort.
Hon vet det och är icke det minsta rädd att kasta
sig handlöst ut, blott och bar, giva sig som offer till
det hennes själ omfattar. Ty något, någon, vem det
nu är, skall löna henne med seger. Bevars
prövningar, ja gärna tusen, vad hade hon icke gjort sig
beredd på allt?! Löjligheter t. o. m., som aldrig komme
att inträffa. Men när hon minst anade det, när hon
vore som djupast nere, då komme hennes timma
att slå.
En vacker dag, en kväll som denna skulle hon
återvända, på första klass, elegant klädd, där vid
hennes vilstol skulle Tore stå med vårdade mustascher,
litet fårad men ädel och värdig i hållningen, klädd
gediget enkelt men dyrbart, och de skulle le mot
varandra lugnt, litet överlägset, ty vad ägde icke de
av erfarenhet mot de andra, men allt vore nu förbi,
nu voro de lyckliga, nu kunde de njuta, njuta sitt
hela långa liv. Och så vore sagan slut.
Hon stod saligt ensam på det bullrande däcket
och småskrattade åt sig själv och åt dessa fantasier.
Men de försvunno ingalunda för detta skratt, de växte
till dödligt allvar.
Icke det minsta tvivel om att de skulle lyckas,
Tore och hon. Vem i all världen har hört talas om
något så vidunderligt som att kämpa en årslång,
trofast kamp och ändock misslyckas? Det finns ett inre
sammanhang i tingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
