Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åh Amerika, du min längtans land, dig som jag
hemligt trått efter hela mitt liv, var hälsat!
— Fröken Niefelt, sade plötsligt en röst.
Tätt bredvid henne i måndagern stod en ung
finne, bosatt i Västern, och som visat henne mycken
uppmärksamhet under resan. Mellan dem hade
uppstått en viss förtrolighet på gränsen till känslosamhet,
fostrad av tankeutbyten och små tjänster under långa,
skumma kvällar på ett ändlöst hav.
Hon såg nu på honom, och han såg på henne
forskande, såg på det luftiga hårburret under
mössans lätta blå och på det ännu ungdomsrunda
ansiktet, som dock ägde en gammal släkts utmejslade
drag. Det uttryckte spänning och något av ett stort
ögonblicks feberaktiga, litet svävande glädje.
— Fröken Niefelt, upprepade han lågt, är ni
säker på att er fästman möter er här i Newyork?
Han ingrep icke störande i hennes tankegång,
även om han varit en annan än den han var, hade
det ej anfäktat henne. Hon var i denna stund en
ensam själ, enig med sig själv, fri, överskådande
och dock utom allt. Intet och ingen var henne
främmande.
— Inte alls, sade hon öppet, jag har inte hört ett
dugg från honom på flera månader, jag skrev, jag
telegraferade, intet svar; på något sätt har han hindrats.
— Men min kära fröken —
— Det gör ingenting alls, avbröt hon litet häftigt
och lutade sin varma kind mot tältstången, om han
fåatt telegrammet, så kommer han; det har han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
