Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brutalt för att döda varje aning om förlägenhet, har
inte er fästman varit arbetare?
— Jo visst, det är ju det jag är förtjust över,
tänk på hur sunt det är att olika raser gifter sig med
varandra.
Han undrade över denna fullkomliga öppenhet.
— Ja men, hur tror ni att det . . .
Hon avbröt kraftigt:
— Man skall aldrig handla då, aldrig ge sig själv,
bara tala och braska om sina frisinnade åsikter! Hu,
jag är så led på alla ord och fraser därhemma, och
ingen som skulle våga sätta in tiondelen av sitt
lillfinger på sina meningar.
Finnen svarade icke. Slutligen litet gäckande:
— Ja, man är förskräckligt »folklig» i Skandinavien
nu för tiden.
— Det blåser en härlig vind, ja, men vem gör
något mer än pratar och skriver? Och finns det
något så verksamt för det stora målet som att vi
kulturmänniskor sedan århundraden tillbaka alstra —
alstra ett nytt släkte tillsammans med, med annat blod.
Hon trasslade in sig, röd.
Den unge mannen var taktfullt döv och blind.
— Tja, det stora målet, inte så gott att veta vad
det är.
— Jaså, Louise hade nu fullt repat sig, är ni av
den ullen, ja vet ni, då lönar det inte att vi tala.
— Fröken är stark i trona.
— Nej, men snälla ni, inte kan någon i grunden
tycka annat, allt är ju så solklart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
