Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
INLEDNING.
holländska dukar. Allt stod långt över vad hon
varit van vid i hemlandet, men det liknade idealet, hon
burit inom sig, och hennes själ fann sig hemmastadd.
Hur togo henne icke dessa förtroendefulla värdinnor
just för den hon var, om hon skulle säga dem
sanningen, hon kände ett så oemotståndligt begär?
I en sval, halvskum salong, ett typiskt amerikanskt
bottenvåningsrum, litet tomt i sin höga rymlighet,
liksom av rädsla för borgerlig överlastning, med
oklanderliga möbler, en enda tavla på staffli, böhmiska
glas på kaminfrisen och tunga rika gardiner, allt be
räknat gediget, i denna förledande omgivning
överföll henne frestelsen som häftigast. Man talade
dämpat, intill förkonstling, fötterna sjönko ned i mattans
mossa och luften var full av renhet och svag
blom-lukt. Mitt emot henne log den intagande värdinnan,
talade om Paris, om legationen, om »salongen», om
Newyorks konstnärsklubb, som hon antog att den
svenske målaren etc. etc. Det farliga behovet av
ärlighet växte hos Louise till ett skri efter förstående,
efter deltagande för hennes själ sådan den var. Hon
ville ropa till den artiga kvinnan där, att hon vore
gruvarbetaresonen Töre Hultmans hustru, hon ville
öppna sin själ med dess rika syner, ville tvinga dem
på detta hjärta, denna hjärna, varför kunde icke hela
världen se, som hon såg?
Varför? O Gud, kylande aftonskuggor föllo över
hennes soliga stämning, varför var världen ett och
hon ett annat? Varför kunde hon icke med våld
erövra samförstånd med det, som var glatt och sorg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
