Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
49
löst, och ändock behålla sitt innersta, sitt
allra-bästa?
Ack, all denna mjuka trygghet, alla dessa leenden
gällde endast Louise Niefelt, de gällde endast det,
hon kastat ifrån sig.
Och hon drevs bort från denna komedi, bort
från dessa medelklassens gedigna, skyddande borgar,
befolkade av människor, som ingalunda voro henne
överlägsna, ensam tillbaka ut i bruset och vimlet, där
tankarna kunde spinna glimmande trådar i solens
röda ljus.
Men tråden var avsliten. Hon var icke längre fri,
hon var Töre Hultmans hustru, hon måste dölja sig,
försvinna i en liten begränsad värld.
Var det så svårt att hoppas, att tro?
Hon gick med nedböjt huvud, undvikande de stora
pulsådrorna, hem över mörka, tarvliga gator, hem
till dålig luft och flottiga papiljotter och grova
vardagssysslor.
När hon nådde översta trappsteget, stod spanjoren
på post. Hon var icke i lynne att hugna honom med
någon särdeles vänlig hälsning men ämnade försöka
sitt bästa, då hon i det skumma ljuset från ett
takfönster mötte hans ögon, brinnande och leende med
en gubbes begärliga, fula leende.
Slagen av skräck skyndade hon fram till sittrum.
Han var där bakom henne, famlade på hennes
klänning, läspade förtroligt:
— Madame — chérie.
När hon smällde igen dörren och sköt regeln
3—171248. Ang er ed-Sir andberg, Den nya världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
